Man har rätt att sparka på en person ”som tillåter det”
I inledningen till sin littania om de auktoritära skriver Lena Andersson som en slags motpol om Håkan Juholt, som – enligt henne – sitter kvar men ansträngningen att vara ödmjuk och mjuk var nog misslyckad. Journalister och medborgare såg en undergiven själ rädd för att mista det han hade. Det blev extra lockande att ta det ifrån honom. Medgörligheten blev föraktlig... Förödmjukelse drabbar bara dem som tillåter det. Med samma logik skulle man kunna säga att ansvaret för våldtäkten åvilar offret inte våldtäktsmannen. Eller enklare: be aldrig om ursäkt eller erkänn ett fel ty då har den andre rätt att sparka på dig! Vilket samhälle skulle vi ha då? För egen del tycker jag att de som kan be om ursäkt och erkänna ett fel varken är undergivna eller misslyckade utan snarare har den resning det krävs för detta.  De som är så socialt inskränkta å andra sidan att de alltid är i försvarsställning är för mig handikappade individer.

Sjukt försvar för journalistdrevet
Framförallt så är journalistdrevet mot Juholt en medial härdsmälta där all källkritik och sansad debatt slängts åt sidan. Lena Anderssons skriverier framstår nu bara som ett sjukt försvar för det övergrepp som journalistdrevet utfört, där man
• Förfalskat bevis genom påståenden om interrevision 2009
• Framfört påstående om klara regler som uppenbarligen inte funnits.
• Falskeligen talat om bidragsbedrägeri och hyresskojeri
• Inte genomfört ens en elementär kontroll av regler, ansökan och bilagan med både Håkans och hans sambos namn 
Försvaret av drevet är ägnat att vältra skulden för det hela på den som utsatts för det mentala våld som det inneburit. Det måste anses vara skamligt att ingen tar ansvar för vad som skett. Och Lena Anderssons skriverier är en del av denna dimmbildning.

Håkan Juholts ursäkt till oss Socialdemokrater
Sagt detta om journalisternas ansvar för drevet och den falska nyhetsförmedlingen kan vidare sägas – vilket Lena Andersson och andra borgerliga skribenter är oförmögna att förstå – att Håkan Juholt inser att han har något att be om ursäkt för i förhållande till oss socialdemokarter.  Vi har ju litat på att han skulle haft klarsynen att undvika sådana fadäser som att ansöka om bostadsbidrag även för sin sambo. Vi v ill ju prata om vår politik inte om små fadäser som retar folk.  Men detta är något helt annat än det oförsvarliga drev som journalister som en schakalflock verkställt. Det finns även andra aspekter av detta som den maktförtjusning som upphovsmannen enligt radions medierna känt när han trodde att han orsakat Håkan Juholts avgång.  Skam över en sådan journalist som vill verka politiskt istället för att förmedla nyheter. Dessutom så får det ju räknas som ett försök att sticka kniven i ryggen på de egna.  Men det var kanske ett försök att tjäna sporrar hos de borgerliga ägarna som bara låtit LO bestämma om den politiska redaktionen.