Pensionär.  F.d. jurist senast anställd som föredragande vid Högsta domstolen i Stockholm med fastighetsrätt som specialitet. Under mitt yrkesliv var jag innan aktiv som domare på Gotland och i Umeå, Lycksele, Haparanda.

Efter en uppväxt i ett borgerligt hem med eget engagemang inom Konservativ Skolungdom i Södertälje och studier i Stockholm jobbade jag i Norrland.  I yrket lärde jag känna vad som uppkom i spåren av ekonomisk utsugning genom att elkraft, malm, skog och arbetskraft fördes söderut med utarmning av bygden, alkoholism och familjetragedier som följd. Jag blev röd från tårna ända upp i håret och härtill kom engagemanget för en bättre miljö och mot atomkraft.

I vuxen ålder upptäckte jag var homosexuell och arbetade inom RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande.  Bland annat arbetade jag med social och juridisk rådgivning bland andra homosexuella.  För socialstyrelsens räkning utarbetade jag den första skissen till förslag om att låta äktenskapsbalken omfatta även homosexuella par och förslag till partnerskapslag tillsammans med nuvarande Homo Hans Ytterberg Socialstyrelsens bok Homosexuellas rättigheter.

Det som av många uppfattas som ett stigma, nämligen en homosexuell identitet, blev för mig en stor lycka då jag efter visst sökande för mer än 30 år sedan träffade min snälle och goe man, konstären Per-Olof Nilsson. Jag är inte särskilt religiös men är det något jag tackar Gud för så är det att han/hon lät våra vägar korsas. 

Vid ett besök för ett stort antal år sedan med cykelturer i Skåne sa jag till Pelle: ja, en sak vet jag i alla fall - aldrig Skåne, detta platta blåshål utan träd.  När jag blev pensionär 2004 så flyttade vi hit och fick ett erbjudande att köpa ett litet av 1970-tals renovering illa åtgånget hus mitt på blåsiga Österlenslätten.  Mina planer på gigantiska vindskydd är skrinlagda och jag odlar en underbar trädgård och bin i två kupor.  Särskilt intresserad är jag av gamla skånska fruktträd och rosor.  Jag beskär också fruktträd åt grannar och - hittills  nöjda - kunder. Summan är nu att jag trivs väldigt väl i Skåne och också har mottagits väl av grannar och nyförvärvade vänner.  Jag känner mig hemma.  Även om jag inte kan lära mig skånedialekten utan till min död förmodligen förblir en nollåtta med språket. Jag älskar detta ställe som vi bor på.