Nej Stefan, det var inte finanspakten med förtryck av fattigt folk du skulle ge oss!
Ursäkta för att jag skällde på dig, Jonas! Jag skrev brev och bråkade med Jonas Sjöstedt därför att han på sin blogg skrivit attS svajar om EU:s finanspakt . Jag skrev något om att vi minsann inte svajade och att det inte kommit något ändrat besked om partiets NEJ till pakten. Jag hade knappt hunnit får svar på mitt brev innan partiet publicerade ett pressmeddelande där Nejet blev inte bara ett NJA utan ett Ja med villkor . Villkoren var självklara: inga rättsliga förpliktelser, tillträde toppmöten, respekt för arbetsmarknadens avtal och att detta skall garanteras även om Finanspakten inflyter i fördraget. Men förlåt mig Jonas, du hade helt rätt!
Löftena inget värda när de tolkas av juristerna i EUdomstolen Jag vill påstå att dessa villkor är sk.. förlåt vänslingsgödsel som inte har minsta bärighet. Hela pakten skall nämligen ytterst tolkas av juristerna i EU-domstolen som inte har något politiskt mandat men säregen överhöghet. Och vi såg ju vad politiska löften spelade för roll i Vaxholmsmålet med följdärenden. Där var ju läget det att inför EU-inträdet vi på direkt fråga fått oss försäkrat att den svenska modellen med avtalsreglerad arbetsmarknad inte skulle beröras. Som alla vet trollade juristerna med sitt hieroglyfiska språk bort detta som om de politiska löftena aldrig existerat. Samma sak gäller naturligtvis för dessa förhandlingslöften. Det var också därför som de var så lätta för Merkel & Co att acceptera.
Ingenting om nödvändig tillväxt Reinfeldt fick vad han ville att froteras med frau Merkel och vi fick något som inte betyder någonting i ekonomiska hänseende enligt SvTs Peter Ramel mer än att man tydligt fäster på pränt att man inte längre litar på varandra, medlemsländer emellan. . Även Jonas Sjöstedt tycker att Finanspakten är dålig och det är flera som delar hans skepsis. T.o.m. EURO-kramaren DN är skeptisk och skriver Långt kvar till ljusning . Man talar om att det växer fram ett alternativt maktcentrum där andra medlemsländer – läs Tyskland och inte kommissionen – drar trilskande stater inför domstolen. Man talar också om det bedrövliga hemlighetsmakeriet som innebär att demokratin sätts ur spel. Slutligen innebär finanspakten ingenting för att stimulera tillväxt, något som är nödvändigt för att klara krisen.
Det värsta med Finanspakten är att det innebär fortsatta amsagor Det är som om man tror sig kunna vifta bort fakta om EMU: • Ett euroland får inte devalvera • Ett euroland får inte höja räntan för att förhindra spekulativt inflöde av kapital • Ett euroland får inte införa restriktioner på kapitalrörelser över gränserna Det enda ett euroland kan göra är att sänka löner och utgifter, intern devalvering. Härigenom sjunker efterfrågan på varor och tjänster och tillväxten sänks. Vägen mot recession är anträdd. Därmed miskar möjligheterna sin tur för exempelvis Tyskland och Sverige att exportera varor. Man skulle kunna säga vid vackert väder i samtliga medlemsländer fungerar det bra. Men nu är det ju väldigt olika väder i olika delar av Europa och därför fungerar det inte. Det armod som f.n. breder ut sig i Grekland är katastrofalt med 900.000 arbetslösa varav bar 280.00 får viss stalig hjälp, pensionärer som fått sin pensioner reducerade till svältgräns och långa köer vid offentliga matkantiner i Athen. Vill vi som socialdemokrater medverka till denna utarmning?
Recession Eftersom enda kvarvarande medicinen är sänkta löner, minskade utgifter och försäljning av offentlig egendom och detta leder till minska tillväxt så glider hela systemet mot recession. Italien, Portugal och Spanien är illa ute och till saken hör att i vart fall Spanien inte misskött sin ekonomi. Man kan se exempel på hur det verkar om man jämför med Island som stod utanför och eurolandet Irland. Island lät banker i konkurs och införde restriktioner för kapitalrörelser medan Irland fick order om att skydda bankerna eftersom det kunde smitta av sig på eurozonen. Island är i dag på god väg åter med en arbetslöshet på 6,7 procent medan Irland fortfarande dras med stora nedskärningar och har en arbetslöshet på 13,6. Man talar om att det för krisande länders medborgare återstår lönesänkningar eller emigration. I dag står välutbildade, unga greker och spanjorer på kö för arbete i Tyskland. Finanspakten är en fantasilös, vanvettig produkt där kamrer Merkel gör fattiga ännu fattigare. Är det i detta Merkels monopol spel vi vill som socialdemokrater delta?
Som socialdemokrater borde vi skämmas över att vi kritiserar makten, särskilt borgerliga media och journalister!
Kära läsare, lägg av att läsa detta – jag är en kolerisk rättshaverist (som alla socialdemokrater med hjärtat på rätta stället) Den senaste bloggen Borgerliga makthavare/journalister försöker ta bloggaren i örat har föranlett att jag börjat få anonyma mejl en del hotfulla, andra skäller mig för rättshaverist och råder mig söka psykiatrisk hjälp. Från signaturen Svensk Journalist får jag reda på att jag är en bloggare med få läsare och att s-info är en portal mina partikamrater skäms för (att jag dessutom har en blogg på passagen med mer än tusen läsare per dag har undgått min anonyme vän). Trots att ”journalisten” egentligen har ett ”filter” för mina åsikter så vill han – motstridigt? - framföra att ”dina aggressiva haranger inte tas på allvar någonstans”. Så sluta nu att läsa detta!
Att trampa på ömma tår trots att man har tofflorna på Från politiska chefredaktören på Sydsvenskan Heidi Avellan har i dag kommit inte mindre än två mejl med 7 minuters mellanrum: Mejl nr 1: ...Och vare sig du eller Röde Orm fattar alltså poängen: Göran Greider kan som socialdemokrat inte bli politisk redaktör på Sydsvenskan - precis som jag som liberal inte kan bli det på Aftonbladet. För att nu inte tala om Dala-Demokraten. Eftersom den politiska redaktören ansvarar för opinionsbildningen. Men såväl Du som Röde Orm och Greider tycks tro att det har något med tidningens nyhetsrapportering att göra. Helt oavsett vad ni tycker om rapporteringen så har ni fel i detta antagande. Jag har under mina sex år på posten aldrig, säger aldrig, deltagit i ett nyhetsmöte eller påverkat nyhetrapporteringen. Vad ni tror och tycker ändrar inte på detta..... Konspirationsteorier och inte klädsamma, det är snyggare att skaffa fram fakta i målet. Här har vi alltså en mycket intelligent kvinna som inte fattar poängen med Röde Orms historia. Redaktör blir man på Sydsvenskan naturligtvis bara om man är ”liberal” och därför kan Greider se sig i stjärnorna efter jobb på borgerliga tidningar. Tidningar som är så oberoende att man så gott som kan lägga karbon mellan de borgerliga tidningarnas åsikter och de hos hos Svenskt Näringsliv och Högerregeringen. Den allvarliga aspekten av denna ”lilla historia” är att de som skall granska makten sitter med samma facit som de nyssnämnda makthavarna. Tjafset om att Heidi Avellan inte har rutin att sitta med på nyhetsredaktionen – vilket aldrig påståtts – är försvarsrök för att dölja huvudfrågeställningen. Men när det gäller nyhetsurval, nyheternas presentation i text, rubrik och bilder är de borgerliga tidningarna grymt osakliga till förmån för Högerregeringen och till nackdel för oppositionen. Och det sker utan den politiska redaktörens inblandning. Detta handlar inte om tro eller att vi tycker något och några konspirationsteorier har då inte vi producerat.
Förlåt Heidi Avellan kan ersättas... Mejl nr 2:Oersättlig? Var tog du det ifrån? Du tycker inte att sanning är korrekta citat är särskilt intressanta? Du tycker ta du har rätt att förvränga så länge det tjänar ditt "goda" syfte? Publicistisk hederlighet är inget du behöver bry sig om? Det var dumt att försöka resonera med dig. Lovar att aldrig försöka mig på det igen. I en rubrik i ovan nämnda blogg formulerade jag en felaktig rubrik och skrev att hon var oersättlig med tanke på detta med eventuell konkurrens med Göran Greider. Det var naturligtvis rubriksättarens förkortning av verkligheten och (hemliga) önskan efter att ha upplevt sådan som Perte Ohlsson. Ursäkta, Heidi, du är som vi alla naturligtvis ersättbar – men får jag i alla fall uttrycka att det vore en förlust för Sydsvenkan om du ersattes. Man kunde ju också tänka sig att även en borgerlig chefredaktör hade litet större vidsynthet än att beskylla andra för att förvränga och vara ohederliga bara för att de politiskt har en annan uppfattning än motdebattören. Det finns elaka som antyder att sådana argument bottnar i att man sitter renons på sakargument.
Katastrof för mitt sätta kommunicera såvitt gäller Sydsvenskans journalister
Redan Perte Ohlsson slutade sin utskällning av mig - efter det att jag sagt honom att han som var så elak i sina skriverier och borde kunna tåla motsägelse (det var Perte som kallade Juholt bl.a. för Fleksnes) - på följande sätt (något ironiskt beskrivet i bloggen april 2010): När jag började skratta av det komiska i situationen så avrundade Perte med salvan: Ja nu har jag sagt vad jag tycker om sådana lögnhalsar som dig ... Jag kommer aldrig mer att prata med dig och lägger nu på. Det avslutande klicket i telefonen gjorde mig naturligtvis ledsen eftersom jag alltid drömt om en ingående dialog med Per T. Ohlsson.En annan medarbetare på Sydsvenskans ledarredaktion har också sagt upp all kontakt med mig efter det att jag påpekat att vad han skrev hade brister i visst avseende, ja faktiskt var fördomsfullt. Och nu drabbas jag av ännu ett kommunikativt nederlag när det gäller Sydsvenskan: Dess politiske chefredaktör ger upp och konstaterar: ”Det var dumt att försöka resonera med dig. Lovar att aldrig försöka mig på det igen.” Liksom tidigare gråter jag blod över dessa misslyckanden i en ganska enkel kommunikation. Är journalister kanske särskilt känsliga så att de antingen kör anonymt eller säger upp bekanstskapen vid minsta motsägelse. Eller är jag det monster Svensk Journalist påstår?
Borgerliga makthavare/journalister försöker ta bloggaren i örat!
Bra när journalister inte sätter sig på höga hästar.
I och för sig tycker jag det är fint att makthavare och journalister inte sätter sig på höga hästar utan kommunicerar med oss ”tyckare” på nätet. Visserligen är det inte alla som är trevliga i sådana kontakter. Där är Perte Ohlsson på Sydsvenskan ett extremt exempel som jag omnämner i en blogg 2010-04-07 F.d. pol. chefred. Per Evald Torbjörn Ohlsson - en ilsken prinsessa på ärten, då jag blev uppringd och utskälld för ”förföljelse” av honom. Det hjälpte inte att jag försökte förklara att var man så elak som han i sina skriverier så fick man finna sig i att bli motsagd. Därefter lyckades Perte ändra Sydsvenskans inställning till bloggar så att Twingly-avisering av artiklar inte längre blev möjlig, då dessa kunde ”oroa tidningens journalister och läsare”. Något om det fria ordet, yttrandefrihet och demokrati förekom inte i sammanhanget utan sparades till Tryckfrihetens dag, då ”reformen” redan var genomförd till Pertes och andra tidningsmedarbetares förnöjsamhet.
F.d. radikalen Åsa Moberg hatar inte, utan tycker bara illa om Juholt Den 28 januari skrev jag bl.a. om en krönika av f.d. radikalen Åsa Moberg att det var ju ett märkligt sammanträffande å ena sidan att Håkan Juholt angrep vinsterna i skattefinansierade välfärdstjänster å den andra att Åsa Moberg vid sin ”konvertering” till borgerlighet 2006 angav som enda skäl att S ville bibehålla den offenliga vården medan de borgerliga ville privatisera... Man förstår att hon hatar Håkan Juhol, som talade om att återta privatiserad vård i offentlig. På detta fick jag följande mejl: Hej Bo, tack för uppmärksamheten. För tydlighetens skull: jag hatar inte Juholt. Han var bara ingen bra partiledare. För Socialdemokraternas skull är jag glad att partiet har bytt partiledare. Åsa. Naturligtvis ville jag inte oförskämt låta Åsas vänlighet vara obesvarad: Hej Åsa tack för ditt mejl, det var ju inte så märkvärdigt att jag uppmärksammade din krönika eftersom den innehöll felaktigheter... och var ett kvitto på varför du vände din radikalitet ryggen och du dessutom använde detta till att ytterligare sticka kniven i den redan avgångne Håkan Juholt... Du säger inte hat.. kanske bara lite saknad av vänstergemenskapen som du övergett till förmån för marknadsliberala idéer?! ...Förlåt Åsa, att jag påminde om att du numera vill se barn, sjuka och gamla såsom lönsamma objekt i ett marknadsliberalt Sverige. Mvh Bo
Borgerliga tidningar valbroschyrer för Högerregeringen Utgångspunkten är det evidenta faktum att dagligen 100 borgerliga dagstidningar med en upplaga på över 3.000.000 dagsex spyr ut sina för Högerregeringen positiva texter medan vänsterförsvaret upprätthålls av 16 tidningar med en upplaga på 600.000 ex, varav Aftonbladet svarar för hälften och haltar väsentligt. Hyckleriet är påtagligt när man ser till vad man försöker slå i läsaren • ”Dagens Nyheter är oberoende liberal. Vi står fria från partier, organisationer och ekonomiska maktsfärer” • SvD…”på ledarplats obunden moderat. På övriga sidor finns ingen politisk tendens...” • Sydsvenskan…”oberoende liberal morgontidning som i sin opinionsbildning står fri från bindningar till politiska partier och andra organiserade samhällsintressen… nyhetsförmedling är i alla aspekter självständig och opartisk..” • GP har enbart ”pålitlig och sanningsenlig journalistiken - det som står i tidningen är sant” som ledstjärna och ingenstans i det 32-sidiga etikdokumentet hittar man något om politisk obundenhet.
Vem tror på bombastiska uttalanden när parktiken visar något annat? I den ovan nämnda bloggartikeln talade jag om den borgerliga mediahegemonin. Och refererade då en diskussion från Röde Orm i Efter arbetet mellan bland andra Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider och Sydsvenskans politiska redaktör Heidi Avellan. Greider tyckte att drevet mot Juholt saknar motstycke och bara kan förstås om man betänker att 90 procent av pressen är borgerlig. Avellan, som är väldigt oberoende, höll naturligtvis inte med. Greider frågade då om det var okej om han sökte jobb som chefredaktör på Sydsvenskan eller Dagens Nyheter. Det var det naturligtvis inte.
Heidi Avellan: jag är chef för ledarredaktionen …och som sådan oersättlig På detta har jag fått ett mejl: Hej, Röde Orm far fram med osanning här. Göran Greider frågade inte om han kunde söka jobb som chefredaktör på Sydsvenskan eller DN. Han frågade om han kunde söka mitt jobb. En helt annan sak, åtminstone för en oberoende liberal tidning som Sydsvenskan: Jag är chef för ledarredaktionen. Och poängen var att varken han eller jag kan räkna med jobbet som nyhetschef på Sydsvenskan, eftersom tidningar som inte hör till partipressen är noga med att skilja på opinionsbildning och nyheter. Allt enkelt att kolla på nätet där Godmorgon, världen! ligger - men Röde Orm valde att följa devisen Never check a good story …vänlig hälsning Heidi Avellan. Naturligtvis ville jag inte oförskämt låta denna vänlighet vara obesvarad: Hej Heidi, tack för att du hörde av dig och det hedrar dig som journalist. Men vi är inte överens i övrigt. Betr Röde Orms story ... Har det inte slagit dig att det faktiskt gör detsamma vad för redaktörsjobb det gällde. Storyn var ju att framhäva just hur beroende - istället för "oberoende" - din tidning faktiskt är... Och det där med att skilja på opinionsbildning och nyhetsförmedling är bra att ni åtminstone har som princip. Tråkigt bara att ni misslyckas så kapitalt i praktiken... När jag ändå har kontakt kanske jag också får klaga på den "fästningsmur" ni omgett tidningen med. Detta att Sydsvenskan som en av få tidningar i landet genomfört att bloggar inte kommer upp genom Twingly-avisering vid artiklar. Det är tydligen ett sätt att avskära journalistalstren från nätets diskussion om Sydsvenskans insatser. Med vänlig hälsning Bo W
Lena Andersson ser inte de krafter som vill förminska de flestas drömmar om frihet och brättigad andel av kakan!
Rädsla ger fega texter Författaren och krönikören i DN Lena Andersson är en intressant skribent som i dag publicerat Gemenskapen och oberoendet . Det är en inte alldeles lättläst text, varvid en intervju för ett par år sedan i Clarté kan ge viss vidd Rädsla ger fega texter . Hon anger där såsom målsättning för kritik ”se vad där faktiskt står, vad där är tänkt, hur det gestaltas.” Låter bra men inte alldeles lätt att tillämpa.
...måste ha kunnat tänka sig som vänster och socialdemokrat.. Ifrågavarande krönika har underubriken ”Tio anteckningar till mig själv om jag hade tillfrågats av VU” med den avslutande summeringen ”Slutsats: Jag är inte lämplig”. Gestaltningen av det inre samtalet, summeringen av olika åsikter, måste ju förutsätta att på något sätt finns en ideologisk ”svaghet” för socialdemokratiska idéer annars blir ju själva formen ”tillfrågan av VU” ett fuskbygge. Nog kan man hålla med henne om att ”kollektivismen är ett verktyg, målet är individens frihet från sin bestämning” även om jag vill ersätta bestämning med begränsning, begränsning av mitt sociala ursprung. Men detta haltar senare i beskrivningen och hon bortser helt från att Socialdemokratin som politisk kraft hade ursprung i det cyniska utnyttjandet av arbetskraften som förekom både inom jordbruket och industrin. Man formade sig tillsammans solidariskt för att bryta kapitalisternas och överhetens förtryck mot arbetare. Allt detta kluddar Lena Andersson till på ett obegripligt sätt – verkligheten passar helt enkelt inte in i Lena Anderssons tankemodell. Frågan blir då skall vi blicka på verkligheten eller modellen?
Uppenbarligen finns det mycket Lena Andersson gillar hos S Om man sållar litet i hennes existentiella språk så återfinner man bl.a. • Skolan ska vara enhetlig och ge bildning åt överbrygga de klass- och kulturskillnader i familjer • Socialdemokratin är en förnuftsrörelse grundad i anständighetens känsla. • Fråga varför vissa behöver tio och hundra gånger mer pengar än andra. Fråga på vilket sätt dessa människor har gjort sig förtjänt av dem. • Fråga Anders Borg vilket parti han skulle rösta på om han vore fattig. Beröm hans altruism om han svarar Moderaterna. • Full sysselsättning och kollektivavtal är enda värnet mot arbetsgivares arrogans. • Satsa på de fria konsterna, den fria forskningen och bildningsmöjligheterna. • Få stopp på anpassningen till det moderata språket. Utanförskap = diskriminering, ofrivillig arbetslöshet, torftigt liv. Livspussel = de välavlönades svårigheter att organisera vardagslivet när de skaffat sig fler saker, aktiviteter och barn än de kan hantera. • Valfrihet är rätten att välja från ett sortiment som andra tillhandahåller. Friheten däremot är oändlig. Friheten blir därför i god mening gemenskapsskapande. Den förutsätter hänsynstagande till andra. Friheten förutsätter också jämlikhet. Detta enligt Bengt Göransson. • Privata sjukförsäkringar har den egenheten att den som behöver dem mest får betala mer för dem. • Fördriv anti-intellektualismen men glöm aldrig hur det känns att vara i underläge. I eländet och skräcken faller tanken lätt i spillror. I elände och skräck skrumpnar också modet och skaparkraften.
Sensationell slutsats från en krönikör med i grunden borgerlig grundsyn Efter denna uppräkning så kommer den ganska sensationella slutsatsen, där Lena Andersson talar om vad hennes uppgift som partiledare skulla vara 1. Att framställa samhällsskissen ovan som något majoriteten inte vill vara utan, att framställa beska som sötma. 2. Att döda drömmen om lottovinsten, överflödet och möjligheten att gå före i kön. 3. Att ersätta sockervadd med fibrer och bekväma öppettider med anställdas fackliga rättigheter. Med dessa slutsatser är det bra att hon backar – ty jag skulle inte vilja ha henne.
Varför är Lena Andersson omöjlig? Nog är det märkligt att kamp för de angivna punkterna i det föregående skulle innebära att (1) framställa det ”beska” som det söta, precis som om det skulle behövas någon slags översötning av en jämlik skola och bra omsorg och att detta skulla vara något i sig beskt. Och vad är det för fantasier (2) att vi socialdemokrater vill döda drömmen om lottovinst, även om om vi vill bredda vinnandet så att kakan fördelas något mer rättvist än vid borgerligt lotteri eller att vi inte vill öka överflödet för alla, visserligen inte begränsat till ett litet fåtal. Däremot är det naturligtvis så att samhällets insatser skall ges efter var och ens behov, så blir förhoppningsvis kösmitandet något som inte förekommer. Är (3) det ”fibrer” att jämka öppettiderna i affärerna efter rimliga fackliga rättigheter bl.a. krav på heltidsarbete. Är det ”sockervadd” att vissa anställda i huvudsakligen låglöneförbund, bl.a. affärsbiträden och lokalvårdare skall inrätta sina liv efter de som vill ha nattöppet och få kontoren städade när övriga löntagare är fria. Nej det är nog bra att Lena Andersson stannar på borgerliga DN som krönikör och att vi får ha kvar vår Stefan Löfvén.
Samlar man sig till nästa byte - men nu skall vi enade slå tillbaka!
Svaret på drevet finns i frågan Vem utanade Juholt? Mitt husorgan Efter arbetet hjälper mig att läsa så här ”efter” och allt fått en bra lösning. Signaturen Röde Orm påminner mig om frågorna man ställer som historisk materialist: Vill man förklara de våldsamma angreppen på Juholt, måste man fundera över vilka ekonomiska intressen han hotade genom sin försiktiga vänstersväng. Han ifrågasatte privatiseringar, avregleringar och vinster i vården. Han utmanade därmed skumma storbolag som tjänar grova pengar på välfärdsmarknaden. Det gör man inte ostraffat. Kanske bör man också fråga sig vilka bolag är det som förmodligen betalar stora summor i hemliga partibidrag och till olika tankesmedjor som utarbetar frihetliga motiveringar till privatiseringar?
Mediernas hegemoni Det är ju odiskutabelt fråga om en borgerlig. En del kallar sig oberoende, humanistiska eller liberala för att dölja detta faktum. Röde Orm refererar en diskussion mellan bland andra Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider och Sydsvenskans politiska redaktör Heidi Avellan. Greider tyckte att drevet mot Juholt saknar motstycke och bara kan förstås om man betänker att 90 procent av pressen är borgerlig. Avellan, som är väldigt oberoende, höll naturligtvis inte med. Greider frågade då om det var okej om han sökte jobb som chefredaktör på Sydsvenskan eller Dagens Nyheter. Det var det naturligtvis inte. Aftonbladet som uppfattas som S men är det bara på ledarsidan. Tidningens chefredaktör Jan Helin gjorde under den s.k. ”Kvällspressdagen” i Stockholm klart att Sveriges statsbärande parti faller ihop och har en partiledare som uppenbarligen inte klarar att dra ett rakt streck, hålla en rak linje, är en mycket bättre historia än att dag ut och dag in försöka beskriva att Alliansen är visionslösa och uttryckte frustration över att Håkan Juholt ”ännu inte har avgått”. Detta stämmer helt med det som en reporter från SRs Medierna uppfattade när han råkade höra kommentarer från redaktionen.
Är det så svårt att erkänna att man går i schakalflock?
De flesta borgerliga journalister har redan skrivit av sig om hur dålig Håkan Juholt var och att det minsan inte var de som gick i drev. Först idag kom eftersläntaren f.d. radikalen Åsa Moberg i en krönika om hur Juholt inte blev offer för mediedrev, "som varmt troende socialdemokrater påstår" , utan ”problemet var Juholts egen oförmåga att skilja på fakta och politiskt önsketänkande”. Att hon sedan "styrker" det med oriktiga uppgifter om tunnelbannan från en borgerlig gammal god vän kan lämnas därhän. Men om vi återigen skulle odla historisk materialism. Då konstaterar man ett märkligt sammanträffande å ena sidan att Håkan Juholt angrep vinsterna i skattefinansierade välfärdstjänster å den andra att Åsa Moberg vid sin ”konvertering” till borgerlighet 2006 angav som enda skäl partiernas inställning ifråga om sjukvård och omsorg: Blir det öppet för nytänkande och privata initiativ som de borgerliga vill, eller desperat vakthållning kring förlegade idéer om att privat vård är farligt, som socialdemokraterna och vänsterpartiet anser. Stopplagen skulle också vara absurd. Åsa Moberg fasthåller alltså vid att vi alla barn, sjuka och äldre skall vara lönsamma för privata välfärdsföretag. Man förstår att hon hatar Håkan Juholt och finner sig väl till rätta på moderata DN. Förhoppningsvis kommer hon då i än högre grad att hata vår nye partiledare så det är bara att lägga karbon i nästa krönika.
Populistisk tanke om att politik är ”orent” Bakom en sådan rädsla för det politiska ligger rimligen en populistisk tanke om att politikerna är ”orena” och juristerna ”rena”. Idealet blir då en juristdomstol utan något som helst demokratiskt mandat som i princip skriver sina egna lagar, typ EU-domstolen. Schultz gör själv ett tankeexpriment med något han kallar Bizarros värld, som liknar vår med några undantag: ingen maktdelning, presidenten Bizarro sitter på all makt, där all rättskipning automatiserats och domstolarna blivit datorer, som med en lugnande datorröst direkt meddelar domslut och alla gärningar bedöms på samma sätt i vår värld som i Bizarros värld. Och denna Bizarros värld är den där i rättsskipningen finns nämndemän. Detta är en civilrättsprofessors argumentation! Till att börja med så har han ju glömt bort vilken roll programmerarna skulle spela hos Bizarro. Men det fundamentala felet är ju att Bizarros värld inte alls är lika vår eftersom hos oss all lagstiftning tillkommit, domstolsverksamheten bestämts och alla ordinarie domare tillsatts genom politiska beslut. Exemplet har alltså ingen relevans men talar för en brist på demokratisk grundsyn och kontaktfobi med allt vad politik heter. Man kan ha många åsikter om nämndemannamedverkan men detta närmar sig det verkligt bisarra.
En demokratisk och politisk verklighet - guskelov! Om vi nu återvänder till verkligheten så är det så att samtliga domare i Sverige avlönas genom politiska beslut genom justitiebudgeten. Samma gäller för de lagregler som domstolar dömer efter. Allt efter politisk diskussion i våra politiska organ, allt efter – till skillnad från professor Bisarros värld - demokratiskt fastlagda regler. Visserligen är domare oavsättliga men nog är de politiskt tillsatta och får lön genom politikers beslut (f.ö. precis som professorer), visserligen allt genom domstolsverket som lyder direkt under justitiedepartementet. Men vad är nämndemännen för särskilda skumraskfigurer. Jo, de tillsätts genom de politiska partierna i kommunen. Som jag tidigare utvecklat bl.a. på Jusektidningen hemsida Arroganta domare sågar nämdemän , så finns det egentligen ingen rättvis möjlighet att utse nämndemän på annat sätt än genom det politiska: Hur utser man valkorporationer som har samma bredd och folkliga förankring utan att gynna eller missgynna någon samhällsgrupp? Svenska kyrkan? Svensk islamisk samling? Svenskt Näringsliv? Idrottsrörelsen? Svenska golfförbundet? Rotary? Riddarhuset? NTO? AA? Hemvärnet? Svenskt Näringsliv? Eller vad? Vilka korporationer skall man välja och få en i allo rättvis sammansättning av våra domstolar? Detta är tänkvärt för varje person som värdesätter denna rättssystemets folkliga förankring och inte ser nämndemän – liksom Mårten ”Bizarro” Schultz – som något vedervärdigt.
De verkliga Bizarro-domstolarna är de med enbart jurister Det finns ytterligare anledning att varna för den samhällssyn som kommer till uttryck i ”Bizarro”-artikeln. Som jag sa så är andra sidan av politikens ”orenhet” att jurister skulle representera det opåverkade och kliniskt rättvisa. Det är helt enkelt inte sant. Visserligen skolas jurister att resonera ”juridiskt” men de flesta juridiska resonemang kommer slutligen till en subjektiv punkt där s.a.s. personligheten får utslaget. Jag vill inte säga att jurister till typen är speciella personligheter, men man spottar inte på salongsmattan när man påstår att endast ett mycket begränsat antal är politiskt till vänster om folkpartiet. Men detta deklareras inte och är alltså ett okänt faktum medan nämndemännen – även om flera uttalanden visar att de inte påverkas därav – har angett sin politiska hemvist. Detta ger möjlighet till kontroll av objektiviteten, vilket inte är fallet med juristdomare. Till saken hör att de nämndemän som samtidigt tjänstgör i ett mål alltid väljs så att alla har olika politisk bakgrund. Vidare framgår av rättegångsbalken att juristdomaren först redogör för vad anses bevisat och sedan för rättsläget först därefter beslutas domslutet. Det absurda är egentligen att en rättsapparat med lekmannainflytande mindre svarar mot Bizarro-datordomstolarna än förment objektiva juristdomstolar. . Kanske ligger det något i Nobelpristagaren Harold Pinters uttalande: Jurister är människor som bedrar rätten med lagen. I så fall är det ju betryggande att juristen omges av en nämnd.
Urskuldar sitt fula drev genom ta heder och ära av Håkan
I DN fortsätter man på Hanne Kjöllers S-spya Bingo för politikerföraktet med att Gunnar Jonsson avfärdar S-förklaringar som ”förakt för väljarna” och Johan Croneman som tycker det är dags att sluta skylla sina politiska misstag på medierna och avrundar med att håna Håkan för hans avskedstal: ”Håkan Juholt avslutade med att säga att han föddes som social¬demokrat och skulle dö som social¬demokrat. Meningslös retorik, ända in i kaklet.” Detta säger väl mer om Croneman som journalist. Han är helt enkelt så borgerligt förstockad att han inte fattar vad Håkan ville uttrycka, nämligen oavsett vad som hänt så är jag till hela mitt hjärta och sinne socialdemokrat. Det är nog just på det här sättet som Håkan Juholt avfärdats därför att han med stort hjärta varit genomhederlig och det passar inte storstadstidningen DNs borgerliga stjärnskott.
Återstående frågan: Vad gör vi nu då? Ja, ett måste är som Anne-Marie Lindgren säger är att ett parti i konflikt inger inte förtroende att hand om landet. Det gäller alltså att reda ut ideologiska konflikter, olika verklighetsbilder och personliga vendettor för att börja bygga vår politik. Och i detta är det en god grund att sluta lyssna på borgerliga tidningars ledarredaktioner. DN har exempelvis en tramsig ledare i dag Öppenhet ger legitimitet . Jaha nu behöver vi faktiskt en partiledare i dag och inte i december då kongress tidigast enligt stadgarna kan hållas. AB har fattat vad det handlar om S måste prata politik.. En som begrepp vad Socialdemokratin måste greppa var just Håkan Juholt.
Det finns en hel del att fundera över • Näringspolitik och full sysselsättning • Klimatfrågan • Skatterna som måste avpassas efter den egna välfärdspolitiken • Fundera över RUT, dvs att fattiga betalar städningen hos de rikare • A-kassan bör höjas till 80 procent och sjukkassan ses över • Vinst i välfärdstjänster bör i princip förbjudas (som i Danmark) • Pensionerna för överses och utredas samt plan för samma skatt på pebnasion och ersättning bör tas fram • Avregeleringarna av järnväg mm bör utredas. • Energifrågan dvs dels frågan om avreglering och elmarknaden dels ock kärnkraften Kanske har jag glömt något men det blir fler tillfällen att lista frågorna nu när vi börjar jobba.
Man kan notera att möjligen har det som kallats högersidan i socialdemokratin kommit att bli något mer tillmötesgående mot vänstern när det gäller skatternas anpassning, bl.a. med tanke på rapporterna om krisen i sjukvården. Även när det gäller vinst i både, sjukvård, omsorg och skola torde en radikal omsvängning ha skett hos socialdemokrater och även allmänhet. Även när det gäller järnvägen kan tänkas att kalla väntetider, inte minst på perrongerna i Stockholmsområdet ger något slags utslag till vänsterns förmån. Detta kombinerat med ett krismedvetande som i vart fall f.n. är på toppen så kanske utgången är ljusare än på länge.
Tro inte de borgerliga journalisterna - de har betalt för att ljuga oss fulla, att vi har fel, är dåliga och befinner oss för litet till höger!
S bör bli ett högerparti!! En av schakaldrevets huvudpersoner Peter Wolodarski förklarar att det som fattas S är en insikt om att man borde lägga sig i mitten nära den borgerliga regeringen och att man i linje därmed borde överge de gamla dogmerna. .. och i den aktuella frågan om mediadrevet: ”det som malt ner tilltron till Håkan Juholt är inte illvilliga journalister. Det är hans egen brist på omdöme och självkontroll som gång på gång varit synlig för alla som velat se”.
När det gäller frågan om drevet så kan det vara på sin plats att citera:
Medierna mobbade Juholt Erfarne journalisten och mediatränaren Paul Ronge: Mediadrevet som fällde Håkan Juholt. Han förnekar visserligen inte att det skett misstag både av Håkan Juholt (som han skulle ha gett några lämpliga råd i olika lägen) och partiets ledning men kvar står att ”det mediedrev som varit mot Håkan Juholt går utanför allt jag tidigare upplevt” och att ”att journalisterna denna gång gick över gränsen och balanserade till mobbing” En annan röst är Bengt Göransson i Helsingborgs Dagblad : ”Att jag som varit medlem i sextiofyra år känner sorg är naturligt, men jag är också upprörd över en mediekampanj som förlorat all sans och undrar om de som varit drivande i den känner glädje över att de haft framgång i vad som, oavsett de tillkortakommanden som Juholt själv bär ansvar för, bara kan beskrivas som mobbning.” Bengt Göransson – liksom Juholt själv - talar om att bakom kampanjen låg klassförakt.
Klassförakt... Nejdå, inte bland borgare inte.. Även Daniel Suhonen talar i sin artikel Medial murbräcka ”...medie¬drevet att bli centralt i den analys som följer. Kanske kommer det rent av att finnas utrymme för självkritik inom medierna. Redan hörs anklagelser mot en allt mer högerdominerad medievärld. Göran Greider liknar kameralinserna som riktades mot Sveavägen 68 vid ¬kikarsikten. Journalisten Dan Josefsson kommenterade lakoniskt på Twitter att till skillnad från Palme¬mordet så vet man vilka som mördade Juholt”. Suhonen skriver vidare ”visst kan man se klassaspekten i att en lantis skjuts ner av stockholmsreportrar med bostadsrätt och rutavdrag. Samtidigt som den tydligaste aspekten av drevet mot Juholt är ideologisk. När den ekonomiska, politiska och mediala makten samlas på ett fåtal händer är det logiskt att den som går emot hegemonin skjuts ner”.
En verklig praktspya Levererar Hanne Kjöller i sin Bingo för politikerföraktet i DN . Hon skriver om alla fel Juholt hade, hur han gjorde misstag efter misstag (enligt borgerlig uppfattning) och dessutom lät andra personer klä skott för sina misstag. Det är en riktig spya i ansiktet på oss tyckte om vår partiledare. Men dessutom – och det är det som är bingo för politikerföraktet – så ”gör de socialdemokrater som förminskar Håkan Juholts egna övertramp är med och skapar en kris för politiken i stort”. M.a.o. så är det jag och många socialdemokrater som hållit på Juholt och beklagat mediadrevet som är orsak till politikerförakt. Vilket smart försök att lägga den snara, vari Kjöller & Co borde dingla om min hals! Till saken hör att hon Kjöller inte förstått Håkan Juholts galghumor och hon redogör för det: .. in i det sista demonstrerade Håkan Juholt sin brist på denna vara. Som när han, liksom Bagdad Bob, på Sveavägen i fredags – utan ironi – talade om hur roligt det var att intresset för Socialdemokraternas politik var så stort. Som om tv-tittarna och radiolyssnarna vore dumma i huvudet. Jag har klart för mig vem som är dum i huvet och utdelar härmed medalj till Hanne Kjöller för nit och oredlighet i uppbyggandet av murvelföraktet.
Avslutning med den kloke Bengt Göransson
Inga segrar vinns för evigt, inte heller lider man eviga nederlag. Den enda vägens politik finns inte. Vi vet inte vad morgondagen bjuder på. Och det kräver i sin tur att man, för att kunna påverka det som sker, måste läsa på och tänka efter, göra det som jag brukar kalla intellektualisera politiken. Och då finner jag – mitt i sorgen – att de fraktionskämpar som nu slåss om makten i mitt parti aldrig kommer att kunna forma framtiden. De har den svaghet som drabbar alla som valt parollen "Satsa på dig själv!" som princip, nämligen att alltid bara vara här och nu.
OK, är vi överens om att satsa på partiet – för framtiden!
We won’t back down, sa Håkan Juholt när han valts till partiordförande för Socialdemokraterna i mars 2011. Nu är han nerplockad. Men är det en annan socialdemokrati på andra sidan Juholt än det var innan? Social¬demokratin, som alltid hållit ihop utåt under devisen enade vi stå, söndrade vi falla, har nu fått se sin parti¬ledare avsatt – dirigerad med textmeddelanden direkt från VU-rummen till massmedier.
Förmodligen kommer medie¬drevet att bli centralt i den analys som följer. Kanske kommer det rent av att finnas utrymme för självkritik inom medierna. Redan hörs anklagelser mot en allt mer högerdominerad medievärld. Göran Greider liknar kameralinserna som riktades mot Sveavägen 68 vid ¬kikarsikten. Journalisten Dan Josefsson kommenterade lakoniskt på Twitter att till skillnad från Palme¬mordet så vet man vilka som mördade Juholt. Så är det naturligtvis – visst kan man se klassaspekten i att en lantis skjuts ner av stockholmsreportrar med bostadsrätt och rutavdrag. Samtidigt som den tydligaste aspekten av drevet mot Juholt är ideologisk. När den ekonomiska, politiska och mediala makten samlas på ett fåtal händer är det logiskt att den som går emot hegemonin skjuts ner.
Men skuggan fa ller även i detta fall tillbaka på den egna rörelsen. Det är Socialdemokraterna och LO som själva lagt ner sina tidningar. Arbetar¬rörelsens mediestrategi har de senaste tre decennierna närmat sig den rena cynismen – det kostar för mycket – hos den som vet alltings pris men intets värde. Idag står man där med Wolodarski, Knutson, Mellin och Silberstein som de enda uttolkarna av den egna rörelsen. Resultatet blir därefter. Inte välvilligt direkt, men framförallt oerhört konjunkturkänsligt och ägarstyrt. Att borgerliga medier väljer att skriva när socialdemokratin själv vräker material över murvlarna är inte konstigt. Irriterande är snarare bristen på system- och maktanalys i denna rapportering. Att så lite substantiellt om de strukturer som avsatte Juholt kommit ut av så många tusentals journalisttimmar. Det som återstår av dagligt utkommande S-kommentarer är antingen avsomnade filer på internet eller åldrade S-dagstidningar med vikande underlag och hotat presstöd. Alternativen är få. De radikala oberoende rösterna ännu färre. I onsdags satte jag själv på telefonen efter nära tre veckors semester och och fick under det första dygnet (24 timmar) motta 27 (!) förfrågningar om medverkan i olika radio- och tv-program eller artiklar att skriva. Bristen på vassa röda pennor uppenbarade sig som total.
När socialdemokratin summerar sin senaste mediala fyraårscykel kan man räkna in minst fyra stora drev som helt styrts av mediernas lösnummerförsäljning men också av en ny logik i rörelsens inre liv. Vi har striden om det rödgröna samarbetet som innebar slutet på Mona Sahlins smek¬månad som partiledare, skandalen med Wanja¬ Lundby-Wedin och AMF-bonusarna, Primeskandalen där det avslöjades att näringslivet hyrt in S-konsulter för att påverka socialdemokratins politik och slutligen det långdragna avsättandet av Juholt med de i grunden helt felaktiga påståendena om hyresskandalen.
I alla dessa stora skandaler har delar av arbetarrörelsen använt medierna som murbräcka mot andra delar av rörelsen. Det är detta sönderfall som är det allvarligaste. Bristen på respekt för varandra i en rörelse som borde ha väldigt mycket att hålla samman kring – med en regering som låter arbetslösheten accelerera trots stora ekonomiska överskott, där gamla vanvårdas för att möjliggöra aktieutdelningar, där hemliga partibidrag går till det stora regeringspartiet, där skatterna för dem som har det hyggligt sänks, en välfärdsstat som krackelerar på allt fler sätt och ett arbetsliv där osäkerheten växer till och med långt upp i medelklassen. Kring detta borde det väl ändå gå att forma ett politiskt program som ganska många, kanske rent av en majoritet av medborgarna kan enas kring? Jag skulle i alla fall vilja vara med då. Daniel Suhonen
Vi i S måste följa stadgarna! Har någon frågat Lena Sommestad?
Partistyrelsen beslutar mellan kongresser Inte minst från okunniga journalister framförs frågor om ”öppen valprocess” och då menar de att alla medlemmar skall rösta, kvällstidningarna skall få propagera för olika kandidater och de borgerliga media få lägga sig i valprocessen. Jag undrar om detta ens vore önskvärt, men det kan vi skjuta åt sidan. Detta är nämligen inte aktuellt. För att kalla till extrakongress fordras kallelse 10 månader före. Och däremellan måste förtroenderåd inkallas för att utse valberedning. Extrakongressen skulle då i tiden komma nära ordinarie kongressen 2013. Det säger sig självt att detta inte är en framkomlig väg. Enligt stadgarna fattar partistyrelsen efter beredelse i VU alla beslut under tiden mellan kongresser. Det var alltså detta som skedde när Ingvar Carlsson efter mordet på Olof Palme utsågs. Och det är detta vi har att hålla oss till även denna gång. Den medlem som tvekar i detta kan läsa stadgarna på partiets hemsida.
Har någon fråga Lena Sommestad Alla har vi sett bilderna av de partiledare som borgerliga media sett ut åt oss. Många av dem har redan sagt nej. Minst lika många är för mig tveksamma eftersom de varit direkt inblandade i det som skett de senaste dagarna. Jag vill inte påstå att de har yxor i händerna som kvällstidningarna uttrycker saken, men det skulle ändå kännas skönt om man fick tag i ett namn som var utanför denna krets. Då dyker genast namnet Lena Sommestad upp. Hon har varit miljöminister, är erkänt duglig och alltid påläst samt en genomhederlig person. Hon är feministiskt orienterad och har också en agenda som handlar om klimatpolitik och full sysselsättning, något som borde intressera oss socialdemokrater mer. Ja, jag tycker det vore tjänstefel av partistyrelsen om man inte i vart fall övervägde namnet och frågade henne.
Om vi nu återvänder till verkligheten så är det så att samtliga domare i Sverige avlönas genom politiska beslut genom justitiebudgeten. Samma gäller för de lagregler som domstolar dömer efter. Allt efter politisk diskussion i våra politiska organ, allt efter – till skillnad från professor Bisarros värld - demokratiskt fastlagda regler. Visserligen är domare oavsättliga men nog är de politiskt tillsatta och får lön genom politikers beslut (f.ö. precis som professorer), visserligen allt genom domstolsverket som lyder direkt under justitiedepartementet. Men vad är nämndemännen för särskilda skumraskfigurer. Jo, de tillsätts genom de politiska partierna i kommunen. Som jag tidigare utvecklat bl.a. på Jusektidningen hemsida Arroganta domare sågar nämdemän , så finns det egentligen ingen rättvis möjlighet att utse nämndemän på annat sätt än genom det politiska: Hur utser man valkorporationer som har samma bredd och folkliga förankring utan att gynna eller missgynna någon samhällsgrupp? Svenska kyrkan? Svensk islamisk samling? Svenskt Näringsliv? Idrottsrörelsen? Svenska golfförbundet? Rotary? Riddarhuset? NTO? AA? Hemvärnet? Svenskt Näringsliv? Eller vad? Vilka korporationer skall man välja och få en i allo rättvis sammansättning av våra domstolar? Detta är tänkvärt för varje person som värdesätter denna rättssystemets folkliga förankring och inte ser nämndemän – liksom Mårten ”Bizarro” Schultz – som något vedervärdigt.
med sitt hieroglyfiska språk bort detta som om de politiska löftena aldrig existerat. Samma sak gäller naturligtvis för dessa förhandlingslöften. Det var också därför som de var så lätta för Merkel & Co att acceptera.
Det armod som f.n. breder ut sig i Grekland är katastrofalt med 900.000 arbetslösa varav bar 280.00 får viss stalig hjälp, pensionärer som fått sin pensioner reducerade till svältgräns och långa köer vid offentliga matkantiner i Athen. Vill vi som socialdemokrater medverka till denna utarmning?
om att skydda bankerna eftersom det kunde smitta av sig på eurozonen. Island är i dag på god väg åter med en arbetslöshet på 6,7 procent medan Irland fortfarande dras med stora nedskärningar och har en arbetslöshet på 13,6. Man talar om att det för krisande länders medborgare återstår lönesänkningar eller emigration. I dag står välutbildade, unga greker och spanjorer på kö för arbete i Tyskland. Finanspakten är en fantasilös, vanvettig produkt där kamrer Merkel gör fattiga ännu fattigare. Är det i detta Merkels monopol spel vi vill som socialdemokrater delta? 
läsare och att s-info är en portal mina partikamrater skäms för (att jag dessutom har en blogg på passagen med mer än tusen läsare per dag har undgått min anonyme vän). Trots att ”journalisten” egentligen har ett ”filter” för mina åsikter så vill han – motstridigt? - framföra att ”dina aggressiva haranger inte tas på allvar någonstans”. Så sluta nu att läsa detta! 
detta..... Konspirationsteorier och inte klädsamma, det är snyggare att skaffa fram fakta i målet. 
att det vore en förlust för Sydsvenkan om du ersattes. Man kunde ju också tänka sig att även en borgerlig chefredaktör hade litet större vidsynthet än att beskylla andra för att förvränga och vara ohederliga bara för att de politiskt har en annan uppfattning än motdebattören. Det finns elaka som antyder att sådana argument bottnar i att man sitter renons på sakargument. 
mer att prata med dig och lägger nu på. Det avslutande klicket i telefonen gjorde mig naturligtvis ledsen eftersom jag alltid drömt om en ingående dialog med Per T. Ohlsson. En annan medarbetare på Sydsvenskans ledarredaktion har också sagt upp all kontakt med mig efter det att jag påpekat att vad han skrev hade brister i visst avseende, ja faktiskt var fördomsfullt. Och nu drabbas jag av ännu ett kommunikativt nederlag när det gäller Sydsvenskan: Dess politiske chefredaktör ger upp och konstaterar: ”Det var dumt att försöka resonera med dig. Lovar att aldrig försöka mig på det igen.” 
prinsessa på ärten, då jag blev uppringd och utskälld för ”förföljelse” av honom. Det hjälpte inte att jag försökte förklara att var man så elak som han i sina skriverier så fick man finna sig i att bli motsagd. Därefter lyckades Perte ändra Sydsvenskans inställning till bloggar så att Twingly-avisering av artiklar inte längre blev möjlig, då dessa kunde ”oroa tidningens journalister och läsare”. Något om det fria ordet, yttrandefrihet och demokrati förekom inte i sammanhanget utan sparades till Tryckfrihetens dag, då ”reformen” redan var genomförd till Pertes och andra tidningsmedarbetares förnöjsamhet. 
Åsas vänlighet vara obesvarad: Hej Åsa tack för ditt mejl, det var ju inte så märkvärdigt att jag uppmärksammade din krönika eftersom den innehöll felaktigheter... och var ett kvitto på varför du vände din radikalitet ryggen och du dessutom använde detta till att ytterligare sticka kniven i den redan avgångne Håkan Juholt... Du säger inte hat.. kanske bara lite saknad av vänstergemenskapen som du övergett till förmån för marknadsliberala idéer?! ...Förlåt Åsa, att jag påminde om att du numera vill se barn, sjuka och gamla såsom lönsamma objekt i ett marknadsliberalt Sverige. Mvh Bo 
och haltar väsentligt. Hyckleriet är påtagligt när man ser till vad man försöker slå i läsaren 
procent av pressen är borgerlig. Avellan, som är väldigt oberoende, höll naturligtvis inte med. Greider frågade då om det var okej om han sökte jobb som chefredaktör på Sydsvenskan eller Dagens Nyheter. Det var det naturligtvis inte. 
kan räkna med jobbet som nyhetschef på Sydsvenskan, eftersom tidningar som inte hör till partipressen är noga med att skilja på opinionsbildning och nyheter. Allt enkelt att kolla på nätet där Godmorgon, världen! ligger - men Röde Orm valde att följa devisen Never check a good story …vänlig hälsning Heidi Avellan. Naturligtvis ville jag inte oförskämt låta denna vänlighet vara obesvarad: Hej Heidi, tack för att du hörde av dig och det hedrar dig som journalist. Men vi är inte överens i övrigt. Betr Röde Orms story ... Har det inte slagit dig att det faktiskt gör detsamma vad för redaktörsjobb det gällde. Storyn var ju att framhäva just hur beroende - istället för "oberoende" - din tidning faktiskt är... Och det där med att skilja på opinionsbildning och nyhetsförmedling är bra att ni åtminstone har som princip. Tråkigt bara att ni misslyckas så kapitalt i praktiken... När jag ändå har kontakt kanske jag också får klaga på den "fästningsmur" ni omgett tidningen med. Detta att Sydsvenskan som en av få tidningar i landet genomfört att bloggar inte kommer upp genom Twingly-avisering vid artiklar. Det är tydligen ett sätt att avskära journalistalstren från nätets diskussion om Sydsvenskans insatser. Med vänlig hälsning Bo W 
skattefinansierade välfärdstjänster å den andra att 
fungerar bra eftersom den vägen går via ”politiskt tillsatta domare”. De borgerliga drakarna var snara att hoppa på med SvDs 
är politiskt till vänster om folkpartiet. Men detta deklareras inte och är alltså ett okänt faktum medan nämndemännen – även om flera uttalanden visar att de inte påverkas därav – har angett sin politiska hemvist. Detta ger möjlighet till kontroll av objektiviteten, vilket inte är fallet med juristdomare. Till saken hör att de nämndemän som samtidigt tjänstgör i ett mål alltid väljs så att alla har olika politisk bakgrund. Vidare framgår av rättegångsbalken att juristdomaren först redogör för vad anses bevisat och sedan för rättsläget först därefter beslutas domslutet. Det absurda är egentligen att en rättsapparat med lekmannainflytande mindre svarar mot Bizarro-datordomstolarna än förment objektiva juristdomstolar. . Kanske ligger det något i Nobelpristagaren Harold Pinters uttalande: Jurister är människor som bedrar rätten med lagen. I så fall är det ju betryggande att juristen omges av en nämnd. 
och självkontroll som gång på gång varit synlig för alla som velat se”.
som riktades mot Sveavägen 68 vid ¬kikarsikten. Journalisten Dan Josefsson kommenterade lakoniskt på Twitter att till skillnad från Palme¬mordet så vet man vilka som mördade Juholt”. Suhonen skriver vidare ”visst kan man se klassaspekten i att en lantis skjuts ner av stockholmsreportrar med bostadsrätt och rutavdrag. Samtidigt som den tydligaste aspekten av drevet mot Juholt är ideologisk. När den ekonomiska, politiska och mediala makten samlas på ett fåtal händer är det logiskt att den som går emot hegemonin skjuts ner”.
socialdemokrater som hållit på Juholt och beklagat mediadrevet som är orsak till politikerförakt. Vilket smart försök att lägga den snara, vari Kjöller & Co borde dingla om min hals! Till saken hör att hon Kjöller inte förstått Håkan Juholts galghumor och hon redogör för det: .. in i det sista demonstrerade Håkan Juholt sin brist på denna vara. Som när han, liksom Bagdad Bob, på Sveavägen i fredags – utan ironi – talade om hur roligt det var att intresset för Socialdemokraternas politik var så stort. Som om tv-tittarna och radiolyssnarna vore dumma i huvudet. Jag har klart för mig vem som är dum i huvet och utdelar härmed medalj till Hanne Kjöller för nit och oredlighet i uppbyggandet av murvelföraktet. 
Avslutning med den kloke Bengt Göransson 
