Tiggeri skall åtgärdas med sociala åtgärder, men i ögonblicket gäller tiggarens enkla fråga: "Jag har inga pengar, inga alls. Har du?"
Malin Ullgren skriver viktigt och berörande Det finns en del skribenter som har skickligheten att skriva så att det tränger rätt in. Malin Ullgren på DNKultur är en av dessa. I dag har hon skrivit om tiggeri: De som tigger vänder sig till dig, tittar på dig, pratar med dig . Hon skriver så att tårarna kommer. Naturkligtvis därför att sådan brist finns för vissa av våra medmänniskor. Men också därför att jag själv vid tillfällen känt mig provocerad och tänkt kan hen inte gå till socialen, ingen behöver tigga i Sverige. Malin Ullgren skriver så riktigt: Mitt välstånd reflekteras obönhörligt i tiggarens totala brist. Det spelar mig ingen roll att utfattigheten kanske har rest hit ända från Rumänien. Jag har ändå ingen känsla av att det jag har är rimligt i förhållande till det den andra inte har. När allt fler politiker pratar om förbud mot tiggeri, undrar jag om det inte är just obehaget i den uppenbara skillnaden mellan människors livsvillkor som slår igenom: Förbjud symtomet. Det är för deppigt. - Det är på sätt och vis höjden av välnärd självupptagenhet att reflektera över sitt eget förhållande till att andra tigger. Samtidigt är det oundvikligt. De som tigger vänder sig till dig, tittar på dig, pratar med dig. Och oavsett hur komplicerade och internationella orsakerna till tiggeriet är, så är tiggarens fråga väldigt enkel: ”Jag har inga pengar, inga alls. Har du?”
Viktigt budskap att frågan har två plan Allt fler politiker pratar om förbud mot tiggeri. Malin Ullgren skriver: Det har blivit varmare i luften. Kvinnan som tigger vid pendeltågsstationen är ändå insvept i en filt. Filten ser mer ut som en liten gräns, ett bo på allmänningen, än som ett skydd mot köld. Jag tänker på förslaget om förbud mot tiggeri som framfördes i våras, när jag ger en 50-lapp till kvinnan, för att det är vad jag har i plånboken och för att jag har slut på ursäkter för att ignorera tiggare. Jag tycker själv att det är en rätt stor peng. Kvinnan försöker fånga mina händer, hon säger många meningar och jag förstår så mycket av det främmande språket som att det är välsignelser. Jag nickar kort, ler obekvämt, och går snabbt vidare. Medan hon är tvungen att stå ut med att tigga, klarar jag inte ens av att ta emot hennes tack, klarar knappt av att erkänna att hon finns. Tiggeriet har en rad orsaker, vida, djupa samhällsstrukturer, som finns både innanför och utanför landets gränser. Men i stunden. Vad kan man göra då? Ge pengar, om man har. Det är det enkla svar jag har kommit fram till efter att ha ältat saken i flera år.
”Förbjud det organiserade tiggeriet på våra gator” Moderaten Eva Solberg (M) föreslog tiggeriförbud i mars i år: Nya regler behövs. Den svenska modellen för social välfärd utmanas i dag av fattig¬dom, attityder och utanförskap. Att visa att samhället inte accepterar det organiserade tiggeriet är en väg att gå för att stävja stigmatiseringen av redan utsatta ... Ingen ska behöva tigga. Ungdomar ska kunna tjäna pengar på ett vanligt jobb, människor med funktionsnedsättning ska få rehabilitering och stöd, och barn ska vara i skolan.” Man kan hålla med om de sociala åtgärderna utan att gå in för ett tiggeriförbud. Denna debatt har pågått så länge EU öppnade gränserna och inte minst sedan Rumänien blev medlem. Moderata justitieministern Beatrice Ask talade redan förra året om ett tiggeriförbud, vilket kritiserades både i Aftonbladet och Expressen. Tidningarna menade att moderaternas tiggeriförbud slår mot romerna.
Där sitter du och är utfattig. Måste du vara så … oundviklig? Gp redogör för hur man i Norge försöker begränsa sovplatser för att motverka det synliga tiggeriet. Men både Finland och Norge motsätter man sig tiggeriförbud. I Norge har visserligen infört en lokal anmälningsplikt och samtidigt avsatt tio miljoner till humanitära åtgärder och ett åtgärdspaket. Det finns anledning att i detta sammanhang erinra om debatten om REVA-projektet med Jonas Hassen Khemirs brev till Beatrice Ask . Reva-projektet handlade ju om att förfölja papperslösa, som också omfattar många tiggare. Jag kan konstatera att det hos både mig och andra som har tillräckligt det lätt blir en slags brist på verkligt inkännande för andras lidande och bristsituation. Det är klart att problemet med fattigdom inte kan lösas med välgörenhet. Men kan å andra sidan välgörenhet avvisas. Malin Ullgren uttrycker det så väl: Det är egentligen märkligt att den som inte vill hjälpa en människa som ber om hjälp, kan känna sig så rättfärdig. Jag tror att min tidigare, principiella vägran att ge pengar också handlade om att gömma sig för andras lidande: Där sitter du och är utfattig. Måste du vara så … oundviklig?
Kristian Lundbergs fina roman om en uppväxt i Malmö - läs den!
Stillsam poetisk kraft, en bild av arbetarstaden Malmö
I JUSEK-tidningen har jag anmält Kristian Lundbergs nya roman En hemstad. Berättelsen om att färdas genom klassmörkret Wahlström & Widstrand Jag gav den högsta betyg och skrev:
Kristian Lundberg målar en barndom präglad av missbruk, sjukdom och fattigdom i poetiska fragment med stor, men ändå stillsam kraft. ”Jag noterar. Jag sammanfattar. Jag låter världen koncentreras till en enda mening, ett enda påstående. Jag säger det redan nu så är det sagt: en människa är okränkbar. Vi skall inte brytas sönder, kastas iväg som torra kvistar. Nu; vind i träden, fågelsång, långt långt borta. – Malmö. Det är i själva verket här, mitt i staden, som alla mina berättelser påbörjas, slingrande och sorlande. Varje del av staden, varje gata, torg, kulvert och viadukt bär på delar av min biografi, bär på delar av mitt liv... Den som tiger kommer att dö. Den som talar kommer kunna resa de döda upp ur marken. Den som talar kommer att vinna över skuggorna, över mörkret.”
Jag tog några sidor åt gången för att ta in det jag läste och orka se denna arbetarstadens grå gråhet men ändå uppfatta dess så levande själ. Har du läst Yarden så kommer du att tycka om En hemstad. Jag erinrar mig Kristian Lundbergs uttryck i debatten om de papperslösa: detta är för mig en existentiell fråga, nämligen är detta mänskligt? Med varsam hand har han skrivit en något tung, men mycket läsvärd bok. Text: Bo Widegren | 2013-05-08, 16.11.
Tycker du också att "allt har inte varit helt lyckat i sjukvården"?
Protester mot överbeläggning, outhärdliga arbetstider, toppstyrning, ryckig planläggning, ogenomtänkta omorganiseringar....i region Skåne Efter omfattande och årslånga protester av Rädda universitetssjukhuset, Nätverket för germensam välfärd, Ystad sjukhus support och en rad andra nätverk, omfattande demonstartioner av Socialdemokrater och Vänsterpartister, vårdpersonal och patientgrupper så kommer nu äntligen en tanke om att "allt inte är som det skall" från en i den styrande femklövern i regionen! Kors i taket!
Om ni nu tycker det varför gör ni inget? FP kräver omläggning av sjukvården hette det i dag i Sydnytt . Visserligen kommer man i helgen diskutera en omläggning av sjukvårdspolitiken i det folkpartisktiska Skånerådet. • det krävs reformer i framtiden • att personalen i vården måste få mer att säga till om • motståndet mot de planerade förändringarna är orsakat av att medarbetarna inte varit del i förbredelseprocesserna • ryckighet har präglat beslutsfattandet • det har brustit i förankring och i modernt ledarskap allt enligt ordföranden Christer Nylander (FP). Nylander menar att "Femklövern i Region Skåne måste starta ett brett arbete med att involvera flera partier" och ”i stället för enskilda förändringar vill man ha ett helhetsgrepp för sjukvården. Det är inte därför att vi är oroliga att förlora valet vi gör detta.Men vi behöver en fungerande sjukvård i Skåne och måste bygga den tillsammans med personal, profession och medborgare”. Det folkpartistiska regionrådet Gilbert Tribo (FP) håller med och sammanfattar ”Det är bara att vara självkritisk. Allt har inte varit helt lyckat”.
De skånska tidningarna, alla borgerliga, har inte skrivit ett ord om nyheten! Besparingar eller medvetet undanhållande?? Det är märkligt med de slätstrukna skånska tidningarna, som trots att de sammanarbetar om det mesta så att både ledare och artiklar blir identiska (m.u.f. HD) inte har lyckats få in ett ord om det sensationella, som just nu hänt i den fråga som är i varje skånings tankar, nämligen borgarnas katastrof i vården. Varken Sydsvenskan, Hälsingborgs Dagblad, Skånskan, Kristianstadbladet, Trelleborgs och Ystads Allehanda! Det visar sig dock att problemet tydligen är lika illa i hela Reinfeldts Sverige, se Aftonbladet Läkare larmar: Tillsätt haverikommission för vår svenska sjukvård.
Det är dags att byta både kapten, styrman och lots på fartyget. Sedan femklövern i region Skåne tog över ansvaret 2006 har man alltså genomfört omfattande förändringar i sjukvården och omorganisaerat stora delar, fått hela personalen emot sig och. På samtliga punkter ovan har man förbrutit sig grovt. Detta har medfört att man bland medborgarna i Skåne har en kraftig opinion emot sig både bland patienter och vårdpersonal. Själva sjukvården krisar gernom personalneddragningar och minskning av vårdplatser och brister i själva styrningen av vården. Den skånska sjukvården är i kris. Det är bra att nu en i femklövern, Folkpartiet, som alltså bär ansvaret för krisen, börjar så smått förstå att ”allt inte är helt lyckat”. Och det är bra att ett arbete påbörjas att svänga skutan. Men det är dags att byta både kapten, styrman och lots på fartyget.
Wolodarski vill bra åtgärder, men brister i juste demokratisk analys Peter Wolodarski har ämnet lobbyism i sin söndagskrönika i dagens 5/12 DN Sverige förenar naivitet med självgodhet . För att upptäcka korruption måste man leta efter problemet. Svenska politiker har länge inte brytt sig om det. Säger Wolodarski. Han menar att politisk etik inte är en privatsak utan att man måste lagreglera lobbyismen och föreslår en rad åtgärder. Det som jag hängt upp mig på är följande slutsats ”Det finns ingen anledning att misstänkliggöra lobbying eller politiska konsulter per se. De är en del av demokratin, i likhet med intresseorganisationer och andra påverkare. Deras argument och faktauppgifter ska bedömas på sina egna meriter.” Detta är ett säreget yttrande, ja rent rappakalja som analys. Varför detta då?
Lobbyism betyder att den som har pengar kan köpa beslut, i vart fall påverka beslut. Lobbning eller lobbyism betyder politiskt påtryckningsarbete, där professionella företrädare för intressegrupper och särintressen i organiserad form framför sina åsikter till politiska makthavare. Lobbyister är ofta PR-konsulter som bedriver sin verksamhet affärsmässigt, dvs den som kan betala får större möjligheter att påverka utgången av en ”demokratisk process”. Före demokratins genombrott hade bara förmögna rösträtt efter graderad skala i förhållande till förmögenhetens storlek. Först på 1909 fick män rösträtt men fortfarande fanns en 40-gradig skala för rika vid kommunal rösträtt och först 1921 genomfördes allmän rösträtt med en röst för varje medborgare man som kvinna. Fortfarande gällde inskränkningar för värnplikt, fängelse, omyndighet, socialhjälp, vilka slutligt togs bort först 1989. Lobbyism är en företeelse som utgör en åtgärd för undergräva grundtanken i demokratin, där var medborgare har en röst i den politiska diskussionen. Den 100- eller 40-gradiga skalan innebar att de rika hade mer att säga till om när det gällde offentligt beslutsfattande. Lobbning innebär att pengarna återigen spelar roll. Ja, lobbyister t.o.m. erbjuder finansiella intressen att för pengar köpa politiska beslut av visst innehåll. Redan tanken att finansiella resurser kan lobba på bred front och med olika metoder dominera debatten är enligt min mening något som borde få en sann demokrat att bli upprörd.
Gränsen är hårfin till muta. Ett sätt att påverka beslut är att muta beslutsfattare. Det är straffbart. Lobbyister erbjuder på olika sätt utredningar eller övertygande material och förmår beslutsfattaren att fatta visst beslut som är förmånligt för lobbyistens uppdragsgivare. Som Wolodarski framhåller så är den vidare definitionen av muta, nämligen missbruk av makt och förtroende. Om Moderaterna tar till sig ett underlag som utarbetats av Allmega eller Timbro utan att tala om källan är det naturligtvis ett sådant missbruk. Men här finns en stor gråzon, som inte i något avseende regleras. Inte ens en sä självklar sak som när direkta penningmedel ställs till partiers eller politikers förfogande för kampanjer är reglerat. En känslig fråga är personövergångar mellan politik och marknad. Debatten om problemen med lobbyister har särskilt aktualiserats av statsministern Göran Persson, försvarsminister Tolgfors, utbildningsmionistern Lars Leijonberg konverterat till konsulter. Vad som erbjuds är exempelvis ”Vi har så bra nätverk, så ganska ofta har vi kunnat medverka till förändringar som har gått snabbare än vad de kanske behöver göra enligt vissa regelböcker”.
Lobbyism sätter politikens regler ur spel för att gynna den egna gruppen Man har t.o.m. myntat begreppet ”laglig korruption” skriver Katrrine Kielos i AB Lobbyism ett hot att ta seriöst . Genom lobbying, nätverk och pengar kan man i dag påverka det ekonomiska och politiska spelets lagar. Förskjuta dem så att de gynnar den egna gruppen. Fyra av tio som slutar i rikspolitiken går till lobbyistbranschen visade Aftonbladet i veckan. För de som rör sig i politiska och mediala kretsar i Stockholm är det inget nytt att lobbyister påverkar lagar och motioner. Självklar måste dessa saker utredas och lagregleras, i vart fall så att man skall veta vem som ligger bakom lobbyisten. Exporessen har ledare Pengarnas makt måste granskas : Medan de politiska partierna dräneras på medlemmar och den tredje statsmakten - medierna - tvingas rationalisera växer sig PR- och lobbyistbranschen allt starkare. Det rör sig om en dold maktutövning, där de anonyma pengarna sätter dagordningen.
Innebörden av lobbyism är att rika skaffar sig ett extra sätt att påverka demokratiska beslut så att de gynnar den egna gruppen. Vi har avskaffat den 40-gradiga förmögenhetsskalan – är det kanske dag att granska lobbyismen?
Public Service fientlig mot vänstern och Mats Knutsson och Margit Silberstein ger en skev bild av verkligheten!
Varför kommenteras inte hederligt Arbetarrörelsens två ledare med olika uppgifter, utan påhittade spekulationer? I P1s Rapport kommenterar den knepige Mats Knutsson, skolad i högertidningar bl.a. Svenska Dagbladet och aktiv på poster i näringslivet, 1 majtalen. Det enda han ser är ”väldigt olika politiska budskap från LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson och S-ledaren Stefan Löfven”. Fantasifulla Margit Silberstein, som också är skolad på moderata Svenska Dagbladet, Göteborgsposten och näringslivstidningen Dagens Industri, försökte senare i Aktuellt göra Knutssons ”Olika budskap till ”början på nytt Rosornas krig”.
LOs roll är att driva på, ”att riva av plåstret” och öppna upp för en stor satsning på just arbete i form av olika infrastruktursatsningar och byggen med 70 extra miljarder och då måste överskottsmålet enligt nobelpristagaren Paul Krugmans och Keynes recept tänjas på under lågkonjunktur. Stefan Löfven talade jobb, särskilt ungdomsjobb, och hur man skulle bygga upp den arbetslivsforskning som Högerregeringen rensade bort som första åtgärd 2007.Olika budskap visst, men det är bara illvilligt högersnack att prata om grundläggande olikhet och hysteriskt att prata om ”Rosornas krig”. I SvD kommenterades 1 maj .
Vilka skillnader spårade de båda moderata Public Service kommentatorerna i Löfvens och Sjösteds 1 maj-tal? Mats Knutsson talade om att ”Sjöstedt vill skicka signalen, både till sina egna anhängare och till Socialdemokraterna, att för Vänsterpartiet är det en knäckfråga att med vinster i välfärden, de ska förbjudas. Det tycker ju inte Socialdemokraterna. De anser att man ska reglera vinsterna men inte förbjuda helt och hållet.” Margit Silberstein spädde på ”Det hör inte till vanligheterna i politikens värld att dess företrädare ställer ultimatum inför öppen ridå. Men Jonas Sjöstedt, som ägnade en stor del av sitt första majtal åt vinster i välfärden och den förbudslinje som Vänstern som enda riksdagsparti driver, löpte linan ut och lovade att det inte blir några välfärdsvinster om Vänsterpartiet finns med i en regering vid ett eventuellt maktskifte.”
Nu råkar det vara så att på SvTs hemsida finns även ett referat av Jonas Sjöstedts tal under rubriken ”Ett vägval”. I talet pratade Sjöstedt om att partiet inte ville ha några vinster i välfärden utan ville ha ett förbud. Men han sa inte att detta var ett villkor för att ingå i en regering. Vad han ordagrant sa är att ”Vänsterpartiet kommer inte att sitta i en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik.” Detta är dock något helt annat än att ställa ”ultimatum” eftersom även Socialdemokraternas vid kongresssen fastlagda politik med kvalitetslagstiftning och öppen redovisning kommer att stoppa dagens privatiseringar. Mats Knutsson tänjer på sanningen medan Margit Silberstein avsiktligt felciterar Sjöstedt och direkt ljuger om att ett ultimatum framställts.
Nå vad är det borgerliga syftet med att framställa en konflikt mellan LO och SAP samt en spricka mellan två blivande regeringspartners? Margit Silberstein är ännu mer djävulsk i sin framställning: Stefan Löfvens betoning av jämställdhet avvisas på följande sätt: ”Precis som på partikongressen höll Stefan Löfven ett brandtal för jämställdhet mellan män och kvinnor. Han sa att det är dags att göra upp med ofrivillig deltid. Men det har flera av framträdande socialdemokrater sagt före honom.” Dessutom anför Silberstein en säregen historia utifrån Mona Sahlins velande huruvida V skulle med i regeringen inför valet 2010: ”...den tilltänkte statsministern, Stefan Löfven, har hittills inte visat något intresse av att ha med Vänsterpartiet i en regering och nu kan han ha fått ett argument att stänga dörren för Vänstern vid en regeringsbildning... Istället för ett finanspolitiskt ramverk har Löfven alltså fått vinst i välfärden till sin hjälp om han vill hålla Vänsterpartiet utanför sin regering vid en valseger nästa år”. Denna spekulation bygger på hennes lögn om ”ultimatum”. Vad menas med Löfvens bristande intresse för V – mig veterligt har han inte heller lagt ut några krokar mot MP. Men det viktigaste är att partierna till vänster enats om att vart parti skall gå fram med en egen valagenda och först senare jämka ihop ett regeringsprogram. Detta kan ju knappast ens ha undgått Margit Silberstein. Hon ljuger alltså friskt.
Eftersom dessa jobbar åt alliansen så undrar man hur tolkas public i Public Service? Helt uppenbart försöker både Knutsson och Silberstein få det att • framstå som som om det finns oenighet i arbetarrörelsens ledning • ultimativa krav från V skulle göra det omöjligt att skapa en vänsterregering • att man inom socialdemokratin inte för en intensiv debatt om just överskottsmålet i lågkonjunktur. Det framstår som helt uppenbart att dessa både moderatskolade kommentaorer utnyttjar sin ställning att inom ramen för public service svärta ner socialdemokratin.
Demonstrera för goda arbetsvillkor och en rimlig arbetsrätt! En annan sida av arbetsmarknadspolitiken är hur vi reglerar arbetsrätten och hur vi organiserar övervakningen av rimliga villkor för arbetet. Äldre minns hur det var när arbetare stod med mössan i hand. De nyliberala krafterna med sin slogan ”Fuck facket 4-ever” har fortfarande bärkraft i kretsar kring Svenskt Näringsliv, Timbro och Högeralliansen. En gripande skildring av hur det fortfarande kan vara på arbetsplatsen har Kristian Lundberg i sin bok Yarden ch i kulturartikeln i DN för någon vecka sedan Sorgesång över arbetsrätten:”Vi är tillbaka till utgångsläget. Vi är statare. Vi är inte längre närande, bara tärande. Vi är tillbaka till tiden före det som kallades Folkhemmet.” . Anne-Marie Lindgren som vanligt träffat huvudet på spiken i sin AiP-artikel Striden står om arbetsvillkoren . Hon konstaterar att striden i årets avtalsrörelse inte så mycket gällt lönerna som arbetsvillkoren. Det är helt enkelt så att med högerregeringen i snart 8 år har läget förändrats och mycket av det som vi mödosamt under ett århundrade byggt upp har rivits ner. Valet 2014 gäller – precis som Anne-Marie Lindgren säger – att återigen stärka motvikterna till vinstintressena, som nu snedvrider arbetslivet och fritt vill utnyttja både inhemsk och utländsk arbetskraft.
Vi nu försvara oss mot nyliberalismen och thatcherismen. Vi är inga statare som man kan hunsa med. För en socialdemokratisk regering 2014!
Bör överskottsmålet ligga fast, när åldringar äter hundmat, var fjärde är arbetslös och löner/pensioner skärs ner...?
Krugman och jag! Jag på denna blogg och nobelpristagaren Paul Krugman, bl.a. som krönikör i New York Times, senast med The Story of our Time , har i åratal talat om att man försummat att dra lärdomar av 30-talskrisen, särskilt Keynes tankegångar, nämligen att när privata skär ned så måste det allmänna spendera. Det är bra med att ”överskottsmålet ligger fast” när tider är goda, men ekonomisk fundamentalism störtar f.n. Europa i fördärvet. Bl.a. har jag flera gånger skrivit om att vi måste frigöra oss från den nyliberala tvångströjan och att EU och Euro förknippas nu med svältlöner, utslagning, kravallpoliser och spruckna drömmar . Det har också tagit lång tid för DN att förstå grundbulten trots att misären ökat i Europa som följd av den förda politiken. Men framförallt till Peter Wolodarskis heder skall sägas att han ändrat uppfattning och åtskilliga gånger gett Paul Krugman plats men också själv svängt ledarredaktionens inställning.
... grundläggande ekonomiska statistik visar hur illa Europa mår I söndags skrev Wolodarski alltså Ska ett räknefel få europas ledare att vakna . Jag citerar slutet: ...Ingen väg ur krisen är enkel och varje alternativ är behäftat med kostnader. Men i grunden finns ett politiskt val och EU-ländernas prioritering de senaste åren har varit tydlig. Tyskland och Storbritannien hade kunnat stötta upp efterfrågan i den europeiska ekonomin, och därmed lätta på trycket för krisländerna, men har i stället gått in för budgetbalans. Europeiska centralbanken hade kunnat sänka räntan till noll och i likhet med amerikanska Fed ge ytterligare stöd i krisen, men har valt att fokusera på minimala inflationsrisker... EU:s politiska ledare har tydligt ignorerat lärdomarna från den stora depressionen på 1930-talet. I stället har man förlitat sig på ett moraliskt tänkande där skulder per definition är fel, oavsett vad de syftar till att åstadkomma. Akademiskt har dessa idéer haft svag förankring – och nu visar sig dessutom ett räknefel i Excel ingå i mixen. Vid det här laget borde det dock inte krävas något dataprogram för att upptäcka vad åtstramningspolitiken lett till. Det räcker att ta del av den mest grundläggande ekonomiska statistik för att se hur illa Europa mår.
Europas krisrecept grundat på räknefel! Ekot uppmärksammades i dag också att Receptet mot krisen grundat på räknefel. Den ekonomiska krisen i Europa är inne på sitt fjärde år utan någon ljusning. Medicinen som beordrats har varit nedskärningar och åtstramning. Men nu visar det sig att en av de stora nationalekonomiska studier som den här idén bygger på är felaktig. När en student kontrollräknade de välkända Harvard professorerna Reinhart och Rogoffs uträkningar i Excel så stämde de inte. Är det verkligen så att en hög statsskuld ger sämre tillväxt? Karin Pettersson, Aftonbladets politiska chefredaktör, förtydligar Hög tid att slopa överskottsmålet. Hur länge har vi inte hört om detta överskottsmål. Även socialdemokrater har haft detta hugget i sten. Karin Pettersson konkluderar ”Religiösa grundsatser, inristade i sten, upprepade i det oändliga. En av dessa lyder: Överskottsmålet ligger fast. Problemet är bara att liksom tio guds bud eller Koranen så formulerades regeln i en annan tid. Hon menar att Göran Persson som en annan Moses kommit ut och sagt något. Men i så fall har han väntat länge, eftersom socialdemomkraternas goda husgud Keynes sa det redan i anledning av 30-talskrisen.
Idiotin att överskottsmålet bör ligga fast är svår att rubba! Karin Pettersson sammanfattar: En finanskris och sex år med Anders Borg senare är problemen i svensk ekonomi helt annorlunda. Alla seriösa bedömare, från ekonomer till fackförbund och näringslivsorganisationer efterlyser en annan politik. Investeringar i bostäder, för att bostadsbristen hämmar tillväxten. Satsningar på infrastruktur, för att Sverige tappar i konkurrenskraft. Höjda lärarlöner och mer pengar till utbildning, för att en av fem går ut grund¬skolan utan godkända betyg. Statsskulden, däremot, är inte ett problem. Ändå går i genomsnitt 30 miljarder av våra skattemedel till att betala av på den varje år. Ändå detta malande mantra från Anders Borg och Magdalena Andersson: ”Överskottsmålet ligger fast”. Med resultat att knappt några pengar finns till skola, järnvägar och jobb. Nå Magdalena Andersson, har du något nytt att säga? Det är så att de högerpartier som i dag styr stora delar av Europa tvingar åldringar äta hundmat och tigga, förespråkar en ekonomi där var fjärde är arbetslös, där man inte vidtar något annat än att löner och pensioner skärs ner. Magdalena, vad är en verklig socialdemokratisk politik i detta läge?
Israels maktövergrepp underblåser hatet och omöjliggör fred
Avtalad gräns har inskränkts mer och mer I dagens DN rapporteras om att Israel ensidigt minskat Gazas fiskeområde och att man beskjuter fiskare som rör sig utanför fiskegränsen: Gazas fiskare riskerar livet för halverad fångst . • 1991 efter osloavtalet gällde en fiskegräns på 20 sjömil =37km • 2000 begränsade Israel fisket till 18 km • 2012 till 6 sjömil = 11 km • 2013 till 3 sjömil dfrygt 5km En fiskebåt i Gazas hamn landar morgonens magra fångst. Efter vapenvilan som följde på förra årets missilkris utökades fiskegränsen tillfälligt – men nu har Israel ensidigt krympt zonen. Fiskarna har förlorat upp till 70 procent av sina intäkter. Gazas 4 000 yrkesfiskare är instängda vid strandkanten och deras fångster har halve¬rats. Israel har minskat fiskeområdet och båtarna blir prejade och beskjutna. De har kanonerna och makten, säger fiskaren Salim Alfashi vars båt sänktes. Gazafiskarna får nöja sig med att bärga den magra fångst som finns närmast land. Vågar de sig mer än tre sjömil ut från kusten, cirka 5,5 kilometer, där de stora sardinstimmen går, riskerar de att bli beskjutna eller att få sina båtar uppbringade av den israeliska flottan.Fisket är vid sidan av jordbruket Gazas viktigaste näring. Här finns närmare 4000 yrkesverksamma fiskare. Men deras jobb hindras av de restriktioner som Israel har satt upp. Enligt israelerna är syftet främst att hindra vapensmuggling.
Är Israel en demokratisk stat som förljer internationell rättsordning? Härvidlag finns det flera andra frågetecken värda att lista, bl.a. följande: • Endast medborgare med jusdisk etnicitet har fullt medborgarskap • Medborgare som är araber har inte fulla medborgerliga rättigheter och kan också särbehandlas juridiskt • Trots förbud att bosätta sig på ockuperad mark har Israel på Västbanken tillåtit en omfattande inflyttning av israeliska medborgare samt genom vägar och avspärrningar för bosättningarna begränsat rörelsefriheten för palestinier på Västbanken. • Omfattande områden har genom expropriationsliknande förfarande fråntagits jordens rätta ägare. Detta desssutom utan ersättning. • Palestina är utsatt för en total blockad med kontrollerad tillförsel av livsnödvändigheter genom gränsöppningar som kontrolleras av Israel. • Skatterna som uppbärs av israeliska myndigheter i ockuperade områden har vid ett flertal tillfällen innehållits i utpressningssyfte
Hur kan jag bibehålla en accepterande inställning till staten Israel? Judiska vänner brukar framhålla att allt måste ses mot bakgrund av den aggressivitet i form av raketer, självmordsbiombare mm som de arabiska grannarna riktar mot Israel. Visst men innebär det att man har rätt att införa restriktioner som innebär att man håller en hel befolkning halvsvältande och utan en mängd av livets nödtorft? Eller inte tillerkänner arabiska medborgare samma rättigheter som judiska? Det är ju de facto en form av apartheid. Och hur kan Israel anse sig ha rätt att inskränka fiskegränser som man själv slutit avtal om? Och hur kan man tillåta fortsatta bosättningar på ockuperad mark? Det är ju brott mot en internationell rätt! Ja, jag ställer mig mer och mer oroligt dessa frågor ty hur kan jag med de evidenta svaren kunna bibehålla en accepterande inställning till staten Israel?
Det ser dyster ut... För mig öär det dessutom obegripligt att Israel inte försöker att på något sätt läka det oerhörda hat som man genom sitt översitteri impregnerat varje palestiniers sinne med. De upprepade kränkningar som israeliska marinen, armén, bosättare, ockupationsförvaltning och rättsväsende utsätter araber för håller på att skapa outplånliga sår. Det är en draksådd som i framtiden kan komma stå Israel dyrt. Det är förhoppningsfullt att det trots alla hökar som tycks flockas centralt i Israel också finns andra röster. Men dessa röster behöver bli starkare och etableras mer i centrum för att Israel skall kunna på ett ekonomiskt rimligt sätt överleva. Och det hoppas jag även om det just nu ser mycket dystert ut med den kurs Israels regering f.n. presterar.
Två frågor vi socialdemokrater måste ge svar på inför valet!
Är jag beställare och någon utförare?
Den ena frågan gäller det ekonomiserande styrsystem enligt vilket man tror sig skapa god ekonomi inom sjukvård, skola och polis. Som Maciej Zaremba konstaterat är detta system avpassat för enklare varuproduktion inom näringslivet, men i offentlig förvaltning medför det att fel saker prioriteras och enskilda kommer i kläm. Zaremba har behandlat problemen inom sjukvården. Men liknande problem uppstår inom annan offentligt driven verksamhet, exempelvis skola och polis. Dagens Nyheter har publicerat en artikelserie skriven av journalisten Maciej Zaremba, där han beskriver ett systemskifte i hälso- och sjukvården som pågått sedan början av 1990-talet. Följande artiklar har publicerats: • Vad var det som dödade Herr B?,
På läkarförbundets hemsida presenterades en diskussion med Zaremba på detta sätt: De flesta inom sjukvården har aldrig hört talas om New Public Management (NPM), styrfilosofin som genomsyrar vår kliniska vardag. New Public Management utgår från övertygelsen att sjukvården kan bedrivas på samma sätt som varuproduktionen, enligt en beställar-utförarmodell med nyckelord som produktivitet, målstyrning, standardisering och konkurrensutsättning, och där verksamheten kan rationaliseras och effektiviseras kontinuerligt. Underlättar eller försvårar NPM våra ambitioner att bedriva en god sjukvård? Vad innebär NPM för patienterna? Och för oss inom sjukvården? Och för samhällsekonomin? Och för värdegrunden som vårt samhälle är byggt på?
Detta är frågor som vi som politiskt alternativ borde ge svar på - Tillsätt genast grupper av sjukvårdspersonal, pedagoger och poliser för att ta fram vettiga och för oss medborgare godtagbara styrprinciper för dessa verksamhetsgrenar!
Rot och Rut rena drivhuset för skoj och svart arbetsmarknad Det andra som dykt upp är det kvalificerade skoj som uppmärksammats i den exploderande rot- och rutmarkmnaden. Ett av motiven var ju just att komma till rätta med användningen av svart arbetskraft. Nu visar det sig att det visserligen inträtt en förändring, men bara så att vinstskojet ökat monumentalt och i slutändan har svart arbetskraftsanvändning blivit så omfattande att seriösa företag slås ut. Ytterligare en följd är att arbetskraft från andra länder grovt utnyttjas till rena slavlöner. Det var om detta som senaste kaliberprogrammet handlade ”Rotavdraget bakom den vita fasaden” . Man sammanfattar: ROT-avdraget skulle göra byggbranschen renare. Det talades om tiotusentals nya vita jobb. Men byggarbetare som Kaliber pratat med vittnar om något helt annat och myndigheter som vill ingripa, har inte de verktyg som de behöver. Samma är naturligtvis förhållandet med RUT. Det är helt enkelt så att offentlig verksamhet bör huvudsakligen bedriva i offentligt regi eftersom sådan i privat regi lockar till sig skojare och det fordras så oerhört omfattande – och kostnadskrävande - kontroll att detta blir synnerligen dyrt.
Inför valet borde vi ha klart detta med ROT och RUT. Inget av dessa passar eftersom de inte ger utlovad vit arbetsmarknad och har helt felaktig fördelningsprofil samt slutligern leder omfattande skoj.
rest hit ända från Rumänien. Jag har ändå ingen känsla av att det jag har är rimligt i förhållande till det den andra inte har. När allt fler politiker pratar om förbud mot tiggeri, undrar jag om det inte är just obehaget i den uppenbara skillnaden mellan människors livsvillkor som slår igenom: Förbjud symtomet. Det är för deppigt. - Det är på sätt och vis höjden av välnärd självupptagenhet att reflektera över sitt eget förhållande till att andra tigger. Samtidigt är det oundvikligt. De som tigger vänder sig till dig, tittar på dig, pratar med dig. Och oavsett hur komplicerade och internationella orsakerna till tiggeriet är, så är tiggarens fråga väldigt enkel: ”Jag har inga pengar, inga alls. Har du?” 
ignorera tiggare. Jag tycker själv att det är en rätt stor peng. Kvinnan försöker fånga mina händer, hon säger många meningar och jag förstår så mycket av det främmande språket som att det är välsignelser. Jag nickar kort, ler obekvämt, och går snabbt vidare. Medan hon är tvungen att stå ut med att tigga, klarar jag inte ens av att ta emot hennes tack, klarar knappt av att erkänna att hon finns. Tiggeriet har en rad orsaker, vida, djupa samhällsstrukturer, som finns både innanför och utanför landets gränser. Men i stunden. Vad kan man göra då? Ge pengar, om man har. Det är det enkla svar jag har kommit fram till efter att ha ältat saken i flera år.
stigmatiseringen av redan utsatta ... Ingen ska behöva tigga. Ungdomar ska kunna tjäna pengar på ett vanligt jobb, människor med funktionsnedsättning ska få rehabilitering och stöd, och barn ska vara i skolan.” Man kan hålla med om de sociala åtgärderna utan att gå in för ett tiggeriförbud. Denna debatt har pågått så länge EU öppnade gränserna och inte minst sedan Rumänien blev medlem. Moderata justitieministern Beatrice Ask talade redan förra året om ett tiggeriförbud, vilket kritiserades både i 
tillräckligt det lätt blir en slags brist på verkligt inkännande för andras lidande och bristsituation. Det är klart att problemet med fattigdom inte kan lösas med välgörenhet. Men kan å andra sidan välgörenhet avvisas. Malin Ullgren uttrycker det så väl: Det är egentligen märkligt att den som inte vill hjälpa en människa som ber om hjälp, kan känna sig så rättfärdig. Jag tror att min tidigare, principiella vägran att ge pengar också handlade om att gömma sig för andras lidande: Där sitter du och är utfattig. Måste du vara så … oundviklig? 
vår skuggbudget och talade om att 
”Vi är tillbaka till utgångsläget. Vi är statare. Vi är inte längre närande, bara tärande. Vi är tillbaka till tiden före det som kallades Folkhemmet.” . Anne-Marie Lindgren som vanligt träffat huvudet på spiken i sin AiP-artikel 
förändrats och mycket av det som vi mödosamt under ett århundrade byggt upp har rivits ner. Valet 2014 gäller – precis som Anne-Marie Lindgren säger – att återigen stärka motvikterna till vinstintressena, som nu snedvrider arbetslivet och fritt vill utnyttja både inhemsk och utländsk arbetskraft. 
magra fångst som finns närmast land. Vågar de sig mer än tre sjömil ut från kusten, cirka 5,5 kilometer, där de stora sardinstimmen går, riskerar de att bli beskjutna eller att få sina båtar uppbringade av den israeliska flottan.Fisket är vid sidan av jordbruket Gazas viktigaste näring. Här finns närmare 4000 yrkesverksamma fiskare. Men deras jobb hindras av de restriktioner som Israel har satt upp. Enligt israelerna är syftet främst att hindra vapensmuggling.
