TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Försvar för den starkes rätt
Lena Andersson är en en tänkare som i många stycken förefaller radikal, men som egentligen hör hemma klart på den borgerliga kanten och därför väl platsar i regeringsorganet Dagens Nyheter. Hon skriver i dagens DN om ”Auktoritära utsöndringar” apropå Carl Bildts arrogans, att han får folk att serva honom i bevarandet av hans självbild och överläge.. Man riskerar att förödmjukas fast man har rätt...Vi ger de auktoritära och de oförsonliga vad de behöver och vill ha... Man blir en tiondel av sin personlighet.. ett visset blomster ... som människa, som journalist... Vad är nu detta? Om inte ett försvar för den starkes rätt? Eller i vart fall för att journalister är så svaga individer att de går på Carl Bildts härskartekniker. M.a.o. det är synd om dessa stackars journalister som inte kan gräva fram tillräckligt material eller ens klara att ställa tillräckligt intrikata frågor till en person som har ”auktoritära utsöndringar”. Detta är i grunden en patetisk beskrivning av de som skall granska makten.


Man har rätt att sparka på en person ”som tillåter det”
I inledningen till sin littania om de auktoritära skriver Lena Andersson som en slags motpol om Håkan Juholt, som – enligt henne – sitter kvar men ansträngningen att vara ödmjuk och mjuk var nog misslyckad. Journalister och medborgare såg en undergiven själ rädd för att mista det han hade. Det blev extra lockande att ta det ifrån honom. Medgörligheten blev föraktlig... Förödmjukelse drabbar bara dem som tillåter det. Med samma logik skulle man kunna säga att ansvaret för våldtäkten åvilar offret inte våldtäktsmannen. Eller enklare: be aldrig om ursäkt eller erkänn ett fel ty då har den andre rätt att sparka på dig! Vilket samhälle skulle vi ha då? För egen del tycker jag att de som kan be om ursäkt och erkänna ett fel varken är undergivna eller misslyckade utan snarare har den resning det krävs för detta.  De som är så socialt inskränkta å andra sidan att de alltid är i försvarsställning är för mig handikappade individer.


Sjukt försvar för journalistdrevet
Framförallt så är journalistdrevet mot Juholt en medial härdsmälta där all källkritik och sansad debatt slängts åt sidan. Lena Anderssons skriverier framstår nu bara som ett sjukt försvar för det övergrepp som journalistdrevet utfört, där man
• Förfalskat bevis genom påståenden om interrevision 2009
• Framfört påstående om klara regler som uppenbarligen inte funnits.
• Falskeligen talat om bidragsbedrägeri och hyresskojeri
• Inte genomfört ens en elementär kontroll av regler, ansökan och bilagan med både Håkans och hans sambos namn 
Försvaret av drevet är ägnat att vältra skulden för det hela på den som utsatts för det mentala våld som det inneburit. Det måste anses vara skamligt att ingen tar ansvar för vad som skett. Och Lena Anderssons skriverier är en del av denna dimmbildning.


Håkan Juholts ursäkt till oss Socialdemokrater
Sagt detta om journalisternas ansvar för drevet och den falska nyhetsförmedlingen kan vidare sägas – vilket Lena Andersson och andra borgerliga skribenter är oförmögna att förstå – att Håkan Juholt inser att han har något att be om ursäkt för i förhållande till oss socialdemokarter.  Vi har ju litat på att han skulle haft klarsynen att undvika sådana fadäser som att ansöka om bostadsbidrag även för sin sambo. Vi v ill ju prata om vår politik inte om små fadäser som retar folk.  Men detta är något helt annat än det oförsvarliga drev som journalister som en schakalflock verkställt. Det finns även andra aspekter av detta som den maktförtjusning som upphovsmannen enligt radions medierna känt när han trodde att han orsakat Håkan Juholts avgång.  Skam över en sådan journalist som vill verka politiskt istället för att förmedla nyheter. Dessutom så får det ju räknas som ett försök att sticka kniven i ryggen på de egna.  Men det var kanske ett försök att tjäna sporrar hos de borgerliga ägarna som bara låtit LO bestämma om den politiska redaktionen. 



Jag reagerade starkt på hennes mening-" Journalister och medborgare såg en undergiven själ rädd för att mista det han hade."
Det är väldigt förmätet att kunna påstå sig se och tolka vad andra ser.Hon måste måste i så fall kunna hävda att vara ägare av övernaturliga gåvor.
Själv såg -jag- en rakryggad person som inte fegt backade undan ett mediadrev, som gick över alla anständiga gränser.Många andra påstår att de har sett samma sak.

"Förödmjukelse drabbar bara dem som tillåter det."
Förutom att det inte är sant (fråga t.ex. kvinnojourerna) så läser hon återigen in och påstår sig ha kunskap om hur huvudpersonen i dramat har känt sig.

Jag läste artikeln igår och står fortfarande frågande till vad hon -egentligen- försöker säga.?
Och varför hon vill/måste? säga det?








Bo Widegren: Tack för din kommentar! Jag tyckte också att Lena Andersson skrivit något ganska skändligt. Det var därför jag skrev min bloggartikel. Men hon är ju som jag konstaterade en krönikör i regeringsorganet DN och måste väl göra skäl för sin lön..
Konstigt hur man kan uppfatta en skrivning så olika. Jag tyckte det var en lysande analys över hur en människa med härskartekniker som Bildt kan manipulera journalister och om Juholt hade använt samma teknik hade det aldrig blivit samma drev. jag känner dock mer sympati för Jurholt än för den högdragne Bildt


Bo Widegren: Jag kan hålla med dig att det var en bra analys av Bildts härskarteknik. Men nog blir det litet patetiskt när en journalist skriver utan tanke på att följden av att journalister inte kan tränga igeniom detta är att granskningen av makten uteblir; s.a.s. den delen av "analysen" saknas. I övrigt har jag ingen invändning mot skrivningen om Bildt

Däremot tycker jag inledningen är skandalös den auktoritäre där ställs mot en "fördmjukad" Juholt just därför att han bett om ursäkt - ja jag har ju utvecklat det i bloggen. Och i och med denna skrivning så blir det ett försvar för det hutlösa drevet med falska bevis och avsaknad källkritik. Det tycker jag är sjukt att mörka och därmed fallerar hela Lena Anderssons "analys"
Jag kanske är för okunnig för att ge mig in i en debatt men jag trodde att Lena Andersson var författare och inte journalist och tolkade därför hennes inlägg som en dräpande dom över våra journalister som låter sig luras av Bildts fräckhet men slår den redan slagne utan att rodna.


Bo Widegren: Tack för din kommentar! Jasg vill inte bestrida att man också kan läsa henne på det sättet. Men nog fanns det kritik av Håkan Juholt i artikeln. Men hon är ju i alla fast krönikör på DN, knuten till deras ledaravdelning, och medverkar i en rad tidningar. Hon är nog både journalist och författare. Och nog tyckte jag att kritiken av drevet var minst sagt otydlig!!


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM