Aftonbladet - ren tidningsanka om Mona Sahlin
AB tycks tro att man gjort ett skop och har också med decimeterstora rubriker angett att Sahlin ville ha pr-hjälp av USA .  Ser man till texten i artikeln så är ”avslöjandet” ganska magert när hon pratar om förbättrade relationer med USA:
”Valet av Obama är en av anledningarna, den andra är en bättre förståelse hos svenskar hur de ska förhålla sig till USA. Hon sa till ambassadören att hon vill stärka de USA-svenska relationerna genom samarbete om klimatförändringar och gemensamma kulturella värderingar”
Frågan är kan man tydligare på diplomatiskt språk uttrycka att man vill ha en förskjutning i USAs politik till en mer klimatpositiv inställning och en annorlunda  politik till förmån för demokrati och sociala insatser? Dessutom var det inte Mona Sahlin som antydde något om PR – alltså en ren tidningsanka.
Urban Ahlin sägs ha upplyst ambassaden att det inte blir några flygplan till Afghanistan om S får bestämma däremot så föreslog han att USA skulle möjliggöra att en afghansk regeringsmedlem skulle komma till Sverige och ”redogöra för mänskliga historier som hur Sverige och NATO:s ansträngning gör att flickor kan gå till skolan, ser till att landet inte tas över av knarkbaroner och att talibanerna inte förtrycker folket.” Så skedde också.
Vad är det för märkvärdigt i detta. Det är ju inga konspirationer eller avslöjande av några nya sanningar om partiledningen. Aftonbladet har uppenbarligen fejkat nyhetsmaterialet i löpsedlar och rubriker för att sälja lösnummer eller m.a.o. sin vana trogen ägnat sig åt ohederlig journalistik.

Helle Klein
När Helle skriver om utrikeshaveri märkt S så blir man ganska förvånad. Hon konstaterar att uppgifterna om både Mona Sahlin och Urban Ahlin var allmänt kända, nämligen att vår partiledning var allmänt NATO-vänlig och för ett ingripande i Afghanistan. Detta kompletterades vid koalitionsförhandlingarna med ett stopp för den militära insatsen. Inte heller något hemligt eller uppseendeväckande. Framförallt inget haveri. Om jag alltså bortser från denna språkliga och intellektuella slarvighet så är jag helt enig med Helle Klein om det existensiella budskapet, nämligen att Socialdemokratin bör ”återuppta sin långa tradition av radikal internationell solidaritetspolitik, där FN och inte Nato är ledstjärnan”. Men denna plädering för ett annat innehåll i utrikespolitiken kan näppeligen försvara att skennyheter tas fram för skandalisera vår partiledning.

Röda berget
Där skriver Peter Johansson om ”avslöjandena” om Monas och Urbans samtal med USAs ambassad: ”Jag blir både förbannad och inte. Diplomati handlar i mångt och mycket om att smöra och linda in.” Därför tolererar han det citat som i AB-artikeln ovan tillskrivits Mona men inte att Urban ”springer till USA och letar argument för att försvara något som vi inte borde vara med i, dvs insatsen i Afghanistan”. Här gäller samma sak som beträffande Helle i det att Peters uppfattning, att vi inte borde delta i den militära insatsen i Afghanistan (som jag delar) förleder honom till ilska över att partiledningen är öppenhjärtig om och söker sakliga argument för sin motsatta inställning. Även Peter har alltså utnyttjat sprängstoffet i Wikileaks publicering av dokumenten för att torgföra egna politiska åsikter under sken av att dokumenten avslöjade något pinsamt för S-ledningen.

Är USA-kontakter förbjudna på vänsterkanten?
Peter skriver också: En annan sak som gör mig förbannad är att Sahlin och Ahlin verkar ha snackat så förbannat mycket. Detta utan närmare specifisering. Ola Möller påOlas tankar skriver om Urban Ahlin som en USAs nickedocka, därför att han påstås ha sökt hjälp hos USA för att påverka den svenska opinionen i en mer krigspositiv riktning. Men vad är då rim och reson i detta?

 Man kan ju inte tänka sig något så dumt som att politiker, som när uttalandena gjordes såg målet att vinna ett val och ta över regeringesmakten, inte skulle ha några kontakter med USA överhuvudtaget. Å andra sidan så delar jag både Helles, Peters och Ola – alla tre skribenter som jag värdesätter högt - skepsis inför en S-politik som ställer upp på USAs krigföring. Men då får jag ju tala för denna min åsikt och inte använda en snedvridning av Wikileaks avslöjanden för att – såvitt jag kan förstå – helt utan grund allmänt misskreditera partiledningen.

Tillägg:

Urban Ahlin svarar det självklara i AB "Jag har aldrig bett USA om pr-hjälp”  - Aftonbladet gör en långtgående tolkning av ett helt vanligt möte.   S-toppar rasar efter avslöjandet  säger AB och presenterar en Thage Pettersson som enligt bilden måste ha sugit på en citron. Men citronen utgörs egentligen om något helt annat, nämligen den generellt USA-vänliga politik, som partiledningen under Mona Sahlin och Urban Ahlin bedrivit, och i detta delar jag Thages besvikelse. Alltså fortsätter AB att driva sin dokusåpa för att sälja lösnummer.