Vänstern borde ha vunnit
I den delen av Bo Rothsteins analys är det inte svårt att hålla med. Sammanbrottet för den nyliberala ideologin med de finansiella marknadernas kollaps borde ha bäddat för en promenadseger över de konservativa krafterna i Europa. Men inte och då antyds att konservativa ledare taktiskt snabbt betonade vikten av socialt reglerade marknader. Kanske möjligt det men knappast troligt.

Omfattande forskning hit för vänstern?
Bo Rothstein pekar dessutom på att överväldigande forskningsresultat visar att ekonomisk ojämlikhet har en starkt negativ påverkan på människors välfärd och att det gäller inte bara de mest utsatta grupperna utan även på större delen av medelklassen. Det är naturligtvis då en gåta varför vänstern inte kunnat skapa ett trovärdigt alternativ, då att minska ojämlikhet alltid varit vänsterns paradgren. Det är med nyliberalismens kollaps s.a.s. hög tid för vänsterns frammarsch.

Övergett universalism till förmån för ”identitetspolitik”
Universalismen skulle vara en politik för alla, exempel barnbidragen, medan identitetspolitik är att ställa upp för olika minoritetsgrupper p.g.a. etnicitet, sexuell läggning, handikapp osv. Olyckan enligt Bo Rothstein är bara att detta innebär att vänstern kommit att ”överge idén om generella reformprogram till förmån för riktade/selektiva, vilket är tydligast inom integrationspolitiken. Genom detta har vänsterns politik blivit allt mindre inkluderande, allt mer anti-majoritär.” Ja det är rent av så att denna identitetspolitik är ”anti-solidarisk och anti-majoritär. Det är en politik som reellt sett skapar en majoritet mot sig själv.”

Ordvrängeri är inte analys
Barnbidrag är emellertid inte universella annat än för barnfamiljer och när det gäller minoritetsgruppers demokratiska rättigheter så är det bara en sida av uppbyggnaden av vårt gemensamma demokratiska samhälle. Och om något är detta just att ställa ojämlikheten i centrum. Men det är riktigt att det finns andra ojämlikheter. Hur är det med kvinnors rätt till lika villkor är det universellt eller endast ett identitetspolitiskt problem? Att åtskilja politiska frågor genom att sätta olika rubriker är faktiskt bara ordbajseri. Inte heller ger det någon analys som är värd att ge ledtråd om hur framtida politik bör utformas.

Flörta med mittenväljarna eller ge ett socialdemokratiskt alternativ?
Om man nu bortser från dessa Bo Rothsteins språkliga dumheter och stannar upp vid påståendet att vänstern inte kunnat måla fram verkligheten för våra väljargrupper och ge ett trovärdigt alternativ så hänger jag med. Kanske är det dags att inte så mycket ”fjäska” för mitten som ständigt är tanken för teoretiska valstrateger. Kanske räcker det att bara visa på hur den ekonomiska ojämlikheten slår mot även stora delar av medelklassen och utarbeta ett socialdemokratiskt alternativ till hur detta skall avhjälpas.

Alienation av väljargrupper
Bo Rothstein summerar ”den postmoderna inriktningen i vänsterns politik har bidragit till att alienera stora delar av dess tidigare väljare och att detta har lett till det överraskande nederlaget i valet till EU-parlamentet.” Nå, om med ”postmodern” menas det där tjafset om identitetspolitik så tror jag det är struntprat. Om däremot menas bristen på trovärdigt socialdemokratiskt alternativ så är vi överens och då har vi ett bra arbete att utföra inför valet 2010. Kanske inte så dumt att titta på de gamla vänsteridealen? Kanske skulle man exempelvis återläsa Wigfors nu på semestern.