TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

”Därför går det så dåligt för socialdemokraterna” skrev Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet i en analys av valet till EU-parlamentet i Efterarbetet nr 21 den 10 juli. Europas socialdemokrater borde ställa ojämlikheten i centrum. Men istället har man anammat identitetspolitiska idéer. Då är det svårt att vinna val. Men är denna analys verkligen ägnad att kasta sken över valmörkret? Det är en frågeställning som Efterarbetet inte öppnar sina spalter för. Ja man inte ens hör av sig. Är det månne så att det som skrivs i Efterarbetet inte får diskuteras. Nu publicerar jag den därför här.


Vänstern borde ha vunnit
I den delen av Bo Rothsteins analys är det inte svårt att hålla med. Sammanbrottet för den nyliberala ideologin med de finansiella marknadernas kollaps borde ha bäddat för en promenadseger över de konservativa krafterna i Europa. Men inte och då antyds att konservativa ledare taktiskt snabbt betonade vikten av socialt reglerade marknader. Kanske möjligt det men knappast troligt.

Omfattande forskning hit för vänstern?
Bo Rothstein pekar dessutom på att överväldigande forskningsresultat visar att ekonomisk ojämlikhet har en starkt negativ påverkan på människors välfärd och att det gäller inte bara de mest utsatta grupperna utan även på större delen av medelklassen. Det är naturligtvis då en gåta varför vänstern inte kunnat skapa ett trovärdigt alternativ, då att minska ojämlikhet alltid varit vänsterns paradgren. Det är med nyliberalismens kollaps s.a.s. hög tid för vänsterns frammarsch.

Övergett universalism till förmån för ”identitetspolitik”
Universalismen skulle vara en politik för alla, exempel barnbidragen, medan identitetspolitik är att ställa upp för olika minoritetsgrupper p.g.a. etnicitet, sexuell läggning, handikapp osv. Olyckan enligt Bo Rothstein är bara att detta innebär att vänstern kommit att ”överge idén om generella reformprogram till förmån för riktade/selektiva, vilket är tydligast inom integrationspolitiken. Genom detta har vänsterns politik blivit allt mindre inkluderande, allt mer anti-majoritär.” Ja det är rent av så att denna identitetspolitik är ”anti-solidarisk och anti-majoritär. Det är en politik som reellt sett skapar en majoritet mot sig själv.”

Ordvrängeri är inte analys
Barnbidrag är emellertid inte universella annat än för barnfamiljer och när det gäller minoritetsgruppers demokratiska rättigheter så är det bara en sida av uppbyggnaden av vårt gemensamma demokratiska samhälle. Och om något är detta just att ställa ojämlikheten i centrum. Men det är riktigt att det finns andra ojämlikheter. Hur är det med kvinnors rätt till lika villkor är det universellt eller endast ett identitetspolitiskt problem? Att åtskilja politiska frågor genom att sätta olika rubriker är faktiskt bara ordbajseri. Inte heller ger det någon analys som är värd att ge ledtråd om hur framtida politik bör utformas.

Flörta med mittenväljarna eller ge ett socialdemokratiskt alternativ?
Om man nu bortser från dessa Bo Rothsteins språkliga dumheter och stannar upp vid påståendet att vänstern inte kunnat måla fram verkligheten för våra väljargrupper och ge ett trovärdigt alternativ så hänger jag med. Kanske är det dags att inte så mycket ”fjäska” för mitten som ständigt är tanken för teoretiska valstrateger. Kanske räcker det att bara visa på hur den ekonomiska ojämlikheten slår mot även stora delar av medelklassen och utarbeta ett socialdemokratiskt alternativ till hur detta skall avhjälpas.


Alienation av väljargrupper
Bo Rothstein summerar ”den postmoderna inriktningen i vänsterns politik har bidragit till att alienera stora delar av dess tidigare väljare och att detta har lett till det överraskande nederlaget i valet till EU-parlamentet.” Nå, om med ”postmodern” menas det där tjafset om identitetspolitik så tror jag det är struntprat. Om däremot menas bristen på trovärdigt socialdemokratiskt alternativ så är vi överens och då har vi ett bra arbete att utföra inför valet 2010. Kanske inte så dumt att titta på de gamla vänsteridealen? Kanske skulle man exempelvis återläsa Wigfors nu på semestern.

Vanligt folk godtar inte Rothsteins analys!
Bo Rothsteins artikel publicerades enligt uppgift i Le Monde 27 juli och det kanske var tur det eftersom man då är långt från de svenska källor man ger en bild av. Frågar man fackfolk och arbetare på arbetsplatser så anger man varken ”identitetspolitik” eller ”postmodern inriktning” som orsaker till det dåliga valresultatet utan helt enkelt att partiet svek ifråga om Lissabonfördraget (att man inte villkorade godkännandet till garantier för fackliga rättigheter) och att hela EU-företaget verkade vara ett högerprojekt.



Tack för svaret! Jag tror att de flesta partier lider av att vara otydliga! Centerpartiet är ett annat exempel på hur illa det kan gå när man inte vågar ta tydlig ställning om EU och EMU i ett val till Europaparlamentet! De två "vinnande" partierna Miljö- och Folkpartiet vågade vara tydliga.

Sjävklart är en tydlig och rak linje ett problem att utforma utifrån en spretande medlemskår. Personligen tror jag att det är just Centern och Socialdemokraterna som lider mest just nu över att ha en extrem bredd i åsikter hos medlemmarna. Däremot tycker jag att Olofsson vågar vara tydligt och leda partiet, vilket jag inte tycker att Sahlin gör som inte vågat ompröva några centrala frågor sedan fiaskot 2006. Långsiktigt tror jag att det procentullt kommer att gynna Centern, även om jag inte är helt övertygad om att alla kärnväljare är med på Olofssons linje!

Kanske kan jag hålla med om att Alliansen inför 2006 styrdes av framgångsrika PR-strateger. Detta har också gjort att borgerliga kärnväljare är besvikna över den, i deras mening, väldiga västerpolitik som bedrivits. Man har sänkt skattetrycket från 50 till 48 % av BNP. Det är ytterst marginellt och vi har fortfarande världens högsta skattetryck. Det är klart att alla klassiska Moderater är besvikna!

För väljarframgång tror jag att Sahlin måste tro att hon har en stark ställning i partiet och måste våga göra konkreta, icke medlemsanpassade, tydliga utspel och utmåla en klar och tydlig linje. Se på Demokraterna i USA. Det var inte en medlemsanpassad demokratiskt framröstad linje väljarna köpte! De köpe personen Obama och ett tydligt (kanske populistiskt?) budskap!




Bo Widegren: I och för sig är det intressant när du utvecklar dina borgerliga synpunkter i ytterligare ett långt inlägg och den enda slutsats jag kan dra är att du struntar i demokratin och framhåller PR-manupulation som en bra linje, möjligen kompletterat med starka ledare som med hela rösten och hela handen visar på Vägen med stort V. Men det är inte sagt att det är något som vi på vänstern bör ägna oss åt. När det gäller Obama så var det nog litet annorlunda ty han lyckasdes ju genomföra en verklig nätverksrörelse. Även om det demokratiska systemet inte är som det svenska så var just Obama undantaget då hans politiska program diskuterats fram under resan och där Obamas och hans medhjälpares direktkontakt med väljarna spelade avgörande roll. Du tycks ha fått din bild av Obama genom SvDs lönnspegel.
Va<d som står i ingressen Efterarbetet är numera inte riktigt sant då man efter 16 dagar bett om ursäkt för att man inte svarat och jag erbjudits skriva en kortare insändare, vilket jag nu gjort


Bo Widegren: En Anders har skrivit kommentarer på bloggen men uppgiven mailadress var falsk varför kommentarerna deleatats
Okej Bo tack för din förklaring på det !


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM