"arbetarrörelsens dödgrävare"
Som Bengt Silfverstrand framhållit rör detta sig om "arbetarrörelsens dödgrävare" och en osedvanligt osmaklig kampanj. Det antecknas att Carl Johan Lundberg inte - som man kunnat tro - tycks vara med i fackföreningsrörelsen annat än som ackademiker utan har sitt intresseområde inom näringslivet och bl.a. pläderat för en förvandling av arbetsrätten för mindre företag, ungefär som Maud Olofsson. Det är svårt att få annat intryck än att Carl Johan Lundberg använt den uppkomna situationen för att marknadsföra sig själv.   Att han därvid skadar arbetarrörelsen tycks inte bekomma honom.

Medierna har nappat på Johans krok.
Naturligtvis är kritiken mot denna intensiva gate-verksamhet inte en fråga att man är rädd för att kritisera de egna. Wanja har missat. Men prata då om det. Parallellen till watergate med inbrott, hemlig spionering på meningsmotståndare, bevisförvanskning och försvårande av utredning är bara så överdriven att den framstår som absurd. Den är dessutom synnerligen lömsk då den frammanar bilden av ohederlighet och rättsövergrepp. Inget av dessa saker kan någonsin förknippas med den ärliga, redbara och mycket kompetenta person som Wanja Lundby Wedin är. De otaliga angreppen är dessutom lömskt utformade därför att de hamrar in denna genuint oriktiga men slagkraftiga formulering. Det är ju händelse som bekräftar denna tanke att borgerliga media nappat på Johans krok.

Brott mot hederligt bloggande som skymmer girigheten
Enligt min mening är gateangreppen ett brott mot allt hederligt bloggande. Och försöken att rättfärdiga framställningen blir inte bättre av det stora antalet. Snarare är väl just antalet ett tecken på att något fel. Och inte låter sig försvaras. Guskelov är fackföreningsrörelsen mer sansad och vill avvakta utredningen. Naturligtvis är fackföreningsfolk förbannade men inte primärt mot Wanja utan för dessa bonus- och pensionsskandaler, särskilt när de avser pengar i företag som hushållar med jobbarnas pengar. Borgarna vill naturligtvis kanalisera ilskan mot LO-ledningen. Vi s-bloggare har faktiskt en uppgift att hålla fast vid huvudsaken, nämligen näringslivstopparnas orimliga girighet.