Gideon Levi, i Haaretz: Sionism kan inte förenas med demokrati och leder till en apartheidstat!

Innan jag redogör för Levis artikel en förklaring av ordet sionism,tryck på ordet  

Att jag kommit att intressera mig för Israel/Palestinafrågan beror på att jag med min uppväxt fick i mig att bildandet av staten Israel 1948, då jag bara var en 9-årig grabb, var något bra och framförallt tjänade som en plats för alla dem som så fruktansvärt utsatts för Förintelsen. Därför tog det också lång tid för mig att inse med Israel hade inte bildats den liberala och humanistiska demokrati som det var tänkt. Hur Israel mer och mer kommit att bli en stat enbart för judar och som med hänsynslöshet förverkligade detta mål genom etnisk rensning och arrogans både mot världssamfundet och grannar. Utrikespolitiken tycks präglas av en enda tanke: Öga för öga…Det är som det enda man fått med sig från nazisternas judeförföljelser och östeuropeiska pogromer är att aldrig mer finna sig i att bli förnedrad istället att utan minsta förhandling slå tillbaka minst lika hårt. Detta är naturligtvis ensidigt utifrån och jag kan naturligtvis inte döma över detta men kan konstatera att sådant handlingssätt blir svårt i det internationella umgänget.  Dessutom tycks man mena att denna bakgrund ger sionister en slags religiös rätt att tillskansa sig andras mark och sätta sig över internationell lag. Det borde vara självklart att en stat som anges vara till bara för en del av medborgarna inte uppfyller kraven på demokrati.

Även i svensk debatt har detta diskuterats, bla. av:  Göran Rosenberg skrev den 8 juli 2014i Expressen under rubriken En apartheidstat . Björn Elmbrant skrev den 18 november 2014 på DagensArena Israel – en apartheidstat .Wolfgang Hansson skrev den 15 juni 2018 i AftonbladetIsrael är på väg mot en apartheidstat. Formuläretsöverkant

Gideon Levi den 7 februari 2019 på Opinion i Haaretz  ; översättning och viss bearbetning av blogginnehavaren.

It's Leftism or Zionism - You Can't Have Both

·       Vänsterpolitik eller Sionism - du kan inte ha båda. Det här är två motstridiga värden som inte längre kan upprätthållas samtidigt, och det är dags att inse det.

·       Tvåstatslösningen är död, och den sionistiska vänstern hjälpte till att döda den. I Israel finns ingen vänster kvar. Det finns bara höger i olika former.

·       Det har blivit en motsägelse:Sionism och vänster politik.

Nu är det nödvändigt att välja:Antingen vänsterpolitik eller sionism, judaism eller demokrati. Det är antingen eller, inte båda.  I flera årtionden trodde många israeler - ibland, även en majoritet - att det inte fanns någon motsättning mellan dessa två övertygelser. Det var möjligt att tro på judarnas rätt till en stat i Israels land och samtidigt vara en del av den upplysta vänstern, en strävan efter fred och jämlikhet.

·       Det finns bara två alternativ till två stater - en apartheidstat eller en demokratisk stat, som skulle vara binär.Sionismen har ingen relation till någon av dem.

Man kan bortse från historien och frågan om i vilken utsträckning det var möjligt att tro på båda dessa värden utan att vara hycklare. Idag har frågan blivit är det verkligen möjligt.  Brytpunkten är den punkt där det blir klart att tvåstatslösningen är död. Det är ingen tvekan om att denna lösning är inte gäller längre, antingen döende eller död, och i alla händelser är den längre bort än någonsin tidigare. Vi behöver inte heller fördjupa oss i vem som har skulden för detta och om successiva israeliska regeringar, inklusive de som leddes av sionistisk vänster, någonsin tänkt att genomföra denna lösning. Idag är detta definitivt överspelat. Slutsatsen blir då oundviklig. Om det inte längre finns någon chans för två nationer, finns det inte längre något utrymme för vänster att prata om sionism.

·       Sionismen angav aldrig att det planerade att bygga en apartheidstat i Israels land och inte heller att bygga en egalitär judisk-arabisk stat - en stat för alla dess medborgare - som alla andra stater

 Men under de senaste 52 åren har sionismen valt det första alternativet, en apartheidstat. Och det finns ingen indikation på att det kommer att förändras. Israel är hellre en apartheidstat än en demokratisk och gör allt som står i dess makt för att befästa och upprätthålla detta tillstånd. Om FN skulle rösta idag om huruvida sionism är rasism skulle ingen anständig person kunna motsätta sig resolutionen.

·       Sionismen, som gjorde det möjligt för ockupationen att bli en permanent situation, är en ultra-nationalistisk rasistisk rörelse.

Bara en ultrahöger kunde stödja det.Vi har nått Rubicon och korsat den. Och som i alla sådana situationer finns det ingen väg tillbaka… Sionism…är idag endast för kosmetiska ändamål, i ytterligare bedrägligt syfte. "Vi är sionister" betyder att vi är de goda, och därför är allt tillåtet för oss. Det kräver mycket mod och integritet att erkänna att sionismen har nått slutet av vägen. Det är inte längre en ideologi, men en fanatisk religion och religioner tillåter inga kättare. En icke-sionist är en förrädare, vilket snart blir instiftat i lag. Men det finns inte längre något annat val - inte ens den sionistiska vänsters självbedrägeri, som fortsätter att hävda att det kan vara både sionist och vänster. Antalet israeler som är villiga att fortsätta att upprätthålla denna lögn är stadigt krympande. Se bara på opinionsundersökningarna! Det här molnet kan också innehålla något annat.Israel kan sluta vara ett land med ett tvångsmässigt ensidigt tänkande, och nya frågor kan komma in i diskussionen, av en typ som den aldrig har behandlat tidigare

·       När insikt kommer i denna sionism,som motsätter sig humanism och liberalism, bara är extremt nationalism och rasism i förklädnad, kommer frågan om vad som kommer att ersätta det att uppstå med full kraft. För vänstern kan det bara vara ett val: jämlikhet och demokrati i en enda stat,

en stat som redan existerat i mer än ett halvt sekel och inte visat något tecken på att vara på väg att försvinna.Om du så önskar kan du kalla detta sionism.