Sanningar man vågar formulera som gammal och vis

Visst är det tråkigt med alla nya saker som jag inte begriper, som när tokdatorn försöker bestämma vad jag skall skriva. Kanske jag också av besinning inför hjärtslaget slutat springa efter bussen – att bli gammal  

betyder uppenbarligen att jag måste planera bättre.  Alla lösenord jag skall komma ihåg, alla mer vitala människor som korkat ler åt ens tillkortakommanden i den moderna verkligheten och alla som ruskar på huvudet åt de sanningar jag såsom gammal och vis, men mindre konformt handikappad, formulerar.

Slutat betala till DNs och YAs nyliberala propaganda

Det är skönt att ha tid att i lugn och ro förbereda och äta sin frukost, att sedan vila en stund innan naturen påkallar toabesök samt sedan i lugn och ro borsta tänder och bädda.  Ingen hets och krav på att hinna.  Kanske t.o.m.

gympan ryms i schemat, för att sedan höra nyheterna och kolla resten av världen på datorn.  Dagens Nyheter och den lokala högertidningen hör sedan flera år inte till min tillvaro, jo jag kollar dem ibland på nätet, men betalar inte 7-8000 kr för att stödja den nyliberala propaganda. Bättre investering kan man ju göra!

Att inte lyssna på skvalet

I jobbet och i storstaden var det ett ständigt surr, fläktar, bilar, andras prat, TV skvalande och som enda skyddsåtgärd stängde man av omvärlden och blev litet i sin egen bubbla.  Bubblan medförde att det var enkelt att hänfalla åt egoistiskt tänkande, ja inte av självtillräcklighet

eller elakhet utan av den enkla anledningen att den andres reaktioner var avsnörda och bara den egna välfärden i fokus. Tänk bara på vissas reaktioner inför tiggare inte bara att vägra ge en slant, utan pissa på eller en spann kallt vatten, rop på förbud – precis som man på det sättet kunde undanröja fattigdom. Stackars stressade människor som tappat kontakten med sitt hjärta!

Inre kompass                                                                                                       Jag har också råd  med vissa principer om heder och hederlighet, vilket ibland är påfrestande även för omgivningen, som ofta tvingas till vad man kallar pragmatism.  Exempelvis hävda att asylrätten i alla väder bör försvaras, även när det kostar på, ja kanske t.o.m.

kräver en alldeles extra uppoffring. Men ändå inte bli istadig utan kunna i varje situation bedöma om det är dags för ett undantag. Att med andra ord känna sig säkert utrustad med en inre kompass och obrottsligt vara sig själv – inte sig själv nock, men verkligen sig själv, den man är i hjärtat.

Intelligensen blir också skarpare eller mer öppen för verkligheten

När jag var yngre så var jag också fast i ekonomisk och politisk rationalitet. Nu vet jag med Palme att finns viljan så går det, kanske inte precis som jag tänkt ut det men det går i alla fall....  Det är också så att man på något sätt ser skarpare med ålderns glasögon: Ingen kan längre inbilla en att man med 13 stridsvagnar och 150 soldater kan stoppa Putin att invadera Gotland, ja ens få en att tro att Putin vill det och därmed få NATO över sig.  Inte heller tror jag på militärer som vill sno miljarder från äldreomsorg och sjukvård för att leka krig. Jag har också lärt mig att se

skillnaden på uttrar och ubåtar. Och jag anser det oreserverat korkat att slänga väljarnas pengar i sjön p.g.a. paranoida fantasier om grannars elaka avsikter. Framförallt anser jag att det är kontraproduktivt om man rustar för krig och inbillar sig att man då gynnar freden i världen.  Tänk på alla de miljarders miljarder som militärerna disponerar för att förstöra de byggnader vi med möda byggt upp och det oändliga mänskliga lidande som flera miljoner flyktingar utsätts för.  Jag vågar se en annan lösning och att alla dessa pengar används för fattigdomsbekämpning.

Guskelov att jag blivit gammal!

Och en God jul och ett Gott nytt 2019 tillönskas er