Dom som frosten tog…

Just nu finns Jonas Gardells film Torka aldrig tårar utan handskar https://www.svtplay.se/torka-aldrig-tarar-utan-handskar på SvTplay.

Det är stort epos över fördomar mot homosexuella och hur samhället tog god tid på sig att återigen ge homosexuella Mänskliga Rättigheter.

Fritt fram för fördomar mot homosexuella

Hur det under en tid var fritt fram för släktingar att ta döda från sin käresta och hycklande omvandla dem till heterosexuella mönster och samtidigt avvisa den homosexuella familjen och vännerna.  Jag själv upptäckte min homo-sexualitet under denna tid och levde i skräck, sorg och det uppblos-sande föraktet.  På mitt arbete skulle jag som öppet homosexuell helt plötsligt portförbjudas på den gemensamma toaletten. Och när jag valde att tillsammans gå med min partner på en arbetskamratsträff, så påstod en att jag ”alltid skulle demonstrera min sexuella läggning”.  Jag undrade om han skulle dit och demonstrera med sin hustru?!

Hetero-sexuella övergrepp

När jag jobbade för RFSL-rådgivningen förhandlade jag med biologisk släkt till avlidna för att de inte skulle bara kasta ut efterlevande make från det gemensamma hemmet. Först 1987 kom lagen om homosexuella sambor och 1995 partner-skapslagen samt 2009 samkönade äktenskap. Tidigare var vi rättslösa för hetero-sexuella övergrepp, när partnern avled.  Jag har också under dessa år varit på en rad för homosexuella vänner särskilt anordnad minnesstund – vi var ju inte   välkomna till begrav-ningen. 

Det bigotta hetero-samhället

Detta bigotta samhälle, där betrodda läkare kunde komma med förslag om tvångslagar, förslag att homosexuella skulle tvångsinterneras eller märkas genom någon slags tatuering och där en socialminister satte polisen att spionera på våra träffställen och senare förbjöd de s.k. bastuklub-barna, vilket åter förvisade oss till parker, där vi kunde utsättas för hetero-sexuella ”bögknackare”.

Skräcken och den stora sorgen

Men framförallt denna sorg över kamraters frånfälle samtidigt som tidningsrubriker tydligt talade om att vi var mindre värda i samhället.  Jonas Gardell har oerhört fint fångat hela

denna tid då frosten tog en hel rad unga älskande män, varav flera var mina vänner. Och där vi homosexuella, som inte

fick AIDS, blev frostskadade av omvärldens brist på empati.