Är det fel på medlemmars känslor eller partiets kommunikation?

”Jag känner inte igen mig i socialdemokratin just nu.”, klagar Aktuellt i Politikens chefredaktör.  Jo som politisk journalist prisar hon naturligtvis sin födkrok partiledningen - allt annat vore ju märkligt.  Nej det handlar om tonen mellan vissa grupper och personer i partiet. Nina Wadensjö har ju tidigare haft flera höga uppdrag inom förlagsverksamheten och varit partiets kommunikationschef.  Och om en kommunikatör inte förstår medlemmars upprörda känslor så måste det väl vara fel på dessa känslor eller partiets kommunikation.

Härskarteknik

Wadensjö följer här inte sina egna råd att försöka förstå och inte underskatta eller förnedra en motståndare. Istället läser hon lusen av medlemmar med upprörda känslor:

·       Att protestera innan man läser verkar vara regel för allt fler.

·       Att höja rösten är viktigare än att reflektera, samtala och fundera.

·       Istället ska man kasta sig ut i debatten och ta avstånd, fördöma eller klaga.

Jo visst, en brasklapp p.g.a gällande yttrandefrihet:”… man får tycka olika, det är ett stort parti och alla kan inte gilla allt.Det vore snarare mycket märkligt om det fanns en enda medlem som gillade allt.”

Vad är det för frågor hon skriver om?

”Främst gäller det de riktigt besvärliga frågorna,det vill säga allt som rör migration, integration, papperslösa och tiggare.” På en punkt håller jag med Nina W: Det är inte motiverat än mindre berättigat att jämföra Socialdemokraterna med Sverigedemokraterna. Men var i detta passar riksdagsledamoten Sara Karlssons avhopp in? Och var passar deklarationerna från socialdemokrater,som riksdagsledamoten Elin Lundgren och  flera arbetarkommuner, in? Själv har jag skrivit om Migration Sveriges migrationslagar tillämpas i strid med både Barnkonvention och Mänskliga Rättigheter , De ensamkommande Solidaritet med ensamkommande skall bli en bra valfråga! och tiggare Brev till Civilministern  och slutligen Slutsatsen blir att jag i höstens riksdagsval tvingas rösta på V eller MP! .I den sista har jag punkt för punkt i dokumentet  redovisat varför jag invänder mot Migrationspolitiken. Huvudsakligen är det – liksom partiets fem sidoorganisationer– att familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd inte finns med.

Wadensjö” tittar på punkterna” men mörkar det viktigaste!

Hon läser det kritiserade förslaget som kallas ”En trygg migrationspolitik för en ny tid” och förstår inte upprördheten. Kanske beror det på att hon helt enkelt inte nämner någon av de punkter på vilket förslaget blivit kritiserat, bl.a. de nämnda ingen familjeåterförening, vilket strider både mot Mänskliga Rättigheter och Barnkonventionen, och inga permanenta uppehållstillstånd, vilket anses försämra möjligheterna till integration.  Dessutom är dokumentet ”arrogant” formulerat genom att bl.a., ökat försvarstagande, ovetenskapliga åldersbestämningar, vilka åtgärder bl.a. kritiserats av FN/UNICEF  ,inskränkningar i socialhjälpsbestämmelser och ovidkommande villkor till internationellt bistånd.  Wadensjö gör en blind partigängares genomgång.

Slutkläm med ”Naiva utopier” och förakt för drömmar

Det mest beklämmande är att Wadensjö avrundar med att kalla allt som inte stämmer med partiets migrationspolitik för ”naiva utopier”.  Detta är för det första osant därför att det är fullt möjligt att inom ramen för svensk ekonomi klara både familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd och en fortsatt social solidaritet med alla som för tillfället vistas i Sverige. Slutligen säger Nina Wadensjö med ett leende på läpparna: ”att drömma är ensak, att gemensamt lösa samhällsproblemen en annan”. Är det verkligen sant? Var hade Sverige varit i dag om August Palm, Per-Albin Hansson och Ernst Wigfors m.fl inte formulerat drömmarna/tankarna om respekt och välfärd för alla.  Hade överhuvudtaget Folkhemmet och välfärd för flera blivit möjligt utan en dröm om samhällets solidariska utveckling?  

Bo Widegren