Till Ardalan Shekarabi!

Jag undrar hur du resonerar betr. tiggare eftersom du inte klart tagit avstånd från tiggeriförbud utan ibland uttalat att det var en ”intressant lösning.  För mig är solklart både som socialdemokrat, medmänniska och jurist – och det är väl du också, så därför undrar jag hur du resonerar.

Jag tycker det är litet pinsamt att gentemot en civilminister åberopa våra grundlagar, men nu får det ske i alla fall (kanske är det jag som inte kan läsa innantill?!).  

Vad gör en tiggare? Jo, genom visa sig med textplakat annonserar hen sin fattigdom och behov av hjälp för de förbigående; jämför kyrko kollekt eller Frälsningsarméns julinsamling. Eller jag som Socialdemokrat demonstrerar på Österportsgatan i Ystad och ber förbipasserande att rösta på oss i höstens val. Enligt Regeringsformen 2 kap 1 § 1. har utlänning här i riket samma rättighet som jag såsom svensk medborgare till yttrandefrihet, alltså: ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor” .  Eftersom rättigheten är grundlagsskyddad får den enligt 20§ bara begränsas genom av riksdagen beslutad lag, varför begränsningar i lokala ordningsföreskrifter och liknande inte kan komma ifråga. Dessutom krävs anligt 21 § att sådan begränsning får göras bara om ändamålet är ”godtagbart i ett demokratiskt samhälle”. 

Är det demokratiskt godtagbart att förbjuda personer att under hänvisning till att de är fattiga be om hjälp.  Knappast, inte ens om det ger förmögna människor påminnelse om deras bristande solidaritet. En sådan inskränkning av yttrandefrihet skulle dessutom komma i konflikt med både FNs konvention och Europakonventionen om Mänskliga Rättigheter. 

En helt annan sak är att lämpliga åtgärder både lokalt och internationellt måste vidtas för att motarbeta fattigdom.