Succéfilm om två knullande Cowboys… eller är den något mer?

Brokeback Mountain är en kanadensisk-amerikansk långfilm från 2005 i regi av Ang Lee. Filmen skildrar en komplex romantisk och sexuell relation mellan två män i västra USA mellan 1963 och 1983. Den hade svensk premiär 2006. Filmen baseras på Pulitzervinnaren Annie Proulx novell Brokeback Mountain från novellsamlingen Berättelser från vidderna. Huvudrollerna spelas av Heath Ledger och Jake Gyllenhaal. Filmen vann Guldlejonet vid Filmfestivalen i Venedig och erhöll utmärkelserna bästa film och regissör från:British Academy of Film and Television Arts, Golden Globe Awards, ProducersGuild of America, Critics Choice Awards och Independent Spirit Awards - och många andra organisationer och festivaler. Brokeback Mountain hade flest nomineringar (åtta) till Oscarsgalan 2006 och vann tre: bästa regi, bästa manus efter förlaga och bästa filmmusik. Brokeback Mountain är den tionde på biografer högst inkomstbringande romantiska dramafilmen någonsin.

Gaycowboy filmoch en gripande historia om ”knacka-bög”-           förtryck

Brokeback Mountain blev snabbt känd som"gay-cowboy-filmen", vilket reflekterar den populariserade myten om boskapsskötare i Vilda västern. Huvudpersonerna finner sig själva i en homosexuell  relation som de varken kan förstå eller hantera. Allt i en machodominerad omvärld, som tvingar dem att hemlighålla sin åtrå och kärlek. Filmen ger fantastiska vildmarksscenerier, men slutar olyckligt där en av dem dör och den andre lever kvar i ensamhet. Det är en gripande film som just nu visas på SvTPlay januari ut. Se den!

Speglar homoförtryckets historia

För de flesta homosexuella - om man bortser från patriarkala och religiösa miljöer - så kan svenskar huvudsakligen i dag leva som par utan att ständigt bli trakasserade. Samkönade par kan också bilda familj och få enheten lagligt skyddad. Och dessa mänskliga rättigheter tillerkänns årligen fler i världen, senast var det väl Australien, se från debatten i parlamentet.Å andra sidan lever förtrycket kvar hos varje homosexuell, som en rädsla att publikt visa sin identitet eller sina känslor. Det heterosexuella samhället kan påminna om det genom att vid Pride eller andra arrangemang påstå att man som homosexuell ”hela tiden behöver annonsera sin sexualitet” utan att tänka på att det är just det heterosexuella gör varenda dag. Inte ens i Ystad går jag gärna hand i hand med min kära man – någon dum djävul skulle ju kunna få för sig att hen hade rätt att ge mig på käften därför att jag vågade visa vem jag är.

Det fanns en tid då jag hatade det förtryckande heterosamhället…

Jo, jag kunde hata den arbetsplats, där jag gjort en livslång tjänst som inte ens kunde tillämpa straffskärpning när en man mördades med 67 knivstick därför att han gjort ett närmande till en annan man – Nej, det var inget hatbrott.  Detta var ju att bortse från straffskärpningens syfte att skydda en utsatt grupp.  Landets Högsta domstol tyckte inte att homosexuella skulle ha ett särskilt skydd trots att lagstiftaren hade inskärpt detta. Samma domstol vägrade att döma en prelat som från sin predikstol hetsat mot homosexuella att de borde avlägsnas från samhällskroppen såsom skadliga cancersvulster.  Jo, man enades om att det var hets mot homosexuella, men ansåg att religionsfriheten friade!! Detta är ett klart brott mot principen att en ”frihet” inte kan   användas mot en annan”frihet”, dvs samma resonemang som finska rättsamhället använts sig av när man förbjudit Nordiska MotståndsRörelsens antisemitiska och islamofoba demonstrationer. Men svensk domstol tyckte tydligen inte att skydd för homosexuella var tillräckligt starkt.  Hur skulle gemene man fatta att även homosexuella omfattades av Mänskliga Rättigheter om inte ens landets Högsta domstol gjorde det. Jo det fanns tid då jag hatade heterosamhället,som inte lät ens Mänskliga Rättigheter gälla för oss homosexuella, dvs precis det som Brokeback mountain skildrar. Eller det som Jonas Gardell så fint skildrat i Torka aldrig tårar… då man skulle spärra in alla homosexuella i läger eller märka oss med en tatuering för att skydda heterosamhället från bögpesten. Jag har svårt att glömma hur lätt det demokratiska Sverige blev fascistoid för några år p.g.a. Aidsrädslan.

…tills jag insåg att min homosexualitet gett mig livslång lycka!

Ändå kan jag inte annat än i dag prisa min homosexualitet eftersom erkännandet av den gjort att jag blivit en mer hel människa.  Och jag tänker då ofta på de stackars olyckliga som – likt huvudpersonerna i Brokeback mountain – aldrig kunde riktigt befria sig från omvärldens snärjande krav på heterosexuellt beteende eller erbjudas ett alternativ som bättre stämde med deras homosexuella kärlek.  Nu har jag i alla fall fått det erbjudandet och dessutom haft turen att träffa världens finaste, mest ömsinta och intressanta karl!  Jag glömmer inte tiden då jag först inte vågade, sågs över axeln men lyckade hålla huvudet högt. Så småningom struntade jag i vad ni tyckte eftersom mitt hjärta slog för en underbar karl. En tid trodde jag att jag drabbats av olyckan, men nu ser jag min homosexualitet som vägen till lycka. Det finns tydligen en tid efter Brokeback…