Fake och Försvar är det ett måste?

I SRs kommentar   påstår Fredrik Furtenbach att regeringen skapat gräl med oppositionen och dessutom blottlagt en spricka i Regeringen, nämligen att Hultqvist och Wallström drar åt olika håll. Saken blir knappast bättre av att Mats Knutsson går ut med samma ytliga högerkommentar under rubriken ”Analys” .  Grunden är att Stefan Löfvén i sitt tal vid Folk och Försvar sa ”ett enskilt militärt angrepp direkt mot Sverige är osannolikt..”.  Medan den i Försvarsbe-redningen framförhandlade kompromissen lyder ”ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas”. Med rätta har Utrikesdepartementet ansett att Förvarsberedningens uttalande är alltför alarmistiskt och velat tona ner.  Varje förnuftig person delar UDs hållning, men Furtenbach och Knutsson struntar naturligtvis en realitetsprövning och lägger utan denna verklighetsprövning skulden på den ”grälsjuka” regeringen.  Naturligtvis tiger båda om de hutlösa överreaktioner som de borgerliga representanterna i Försvarsbe-redningen gett prov på.

Skall vi fantisera om säkerhetsrisker eller anknyta dem till en verklighetsutredning?

Men egentligen handlar hela frågan om skall vi i Sverige ha en realistisk bedömning av säkerhetsrisker? Osannolikt eller kan inte uteslutas, bra fråga som varken Furtenbach eller Knutsson ställer sig. Varför ger varken Furtenbach och Knutsson sig in och svarar på frågan om ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas eller t.o.m är osannolikt. För att dölja denna ytlighet i analysen sätter man sig till doms och lägger skulden på Regeringen.  Det är ju nämligen så att Regeringens formulering är slutsatsen av den senast gjorda bedömningen av säkerhetsläget, medan Försvarsberedningen väntas göra sin värdering först senare.  Frågan en kommentator med seriös inriktning rimligen måste ställa är skall vi lita på regeringens formulering som grundar sig på en utvärdering av säkerhetsläget eller en hypotetisk formulering av beredningen?

Folk och Försvarskonferensen är ett forum för det försvarsindustriella komplexet där andra sätt motverka konflikt än dyra krigsleksaker inte får plats

Furtenbachs och Knutssons bristande seriositet skyler dessutom över att Folk och Försvarskonferensen mer och mer blivit ett forum för det försvarsindustriella komplexet.  Vid konferensen lyser alternativa åtgärder att motverka konflikt med sin frånvaro.  Symptomatiskt ägnade P1i sitt timmes-långa program några minuter åt en intervju med representant för Svenska Freds.

En seriös kommentator som Furtenbach - möjligen även Knutsson - borde rimligen ha anmärkt hur säreget det är att ägna sig enbart åt militär säkerhet.  Denna snedvridning av debatten är ju hela tiden ägnad att hausa upp alla krav på penningförstärkning av militära investeringar.  Jag hade förstått om man talat om terroristbekämpning, cyberförsvar, IT-beredskap, försvar mot hälsorisker eller naturkatastrofer.  Däremot framstår leken med stridsvagnar, flyg och soldater som hopplöst föråldrad.

Är verkligen säkerheten i Östersjöområdet försämrad eller sprider man med avsikt en falsk bild?

Hultqvist & Co talar om försämringen p.g.a. Putins intåg i Georgien 2008 och Krim-annekteringen 2014. Den förra handlade om två utbrytarrepublikers självständighet och Krim om att garantera den ryska flottbasen och försvarsanläggningen vid Svarta Havet, vilket i och för sig inte försvarar Rysslands hantering, men gör den mer begriplig.   Dessa speciella omständigheter gör också att säkerhets-bedömningen såvitt avser Östersjöområdet rimligen måste bli annorlunda.  Sannolikheten för att Ryssland skulle angripa baltstaterna och andra som är medlemmar i NATO och alltså medföra att den samlade krigsstyrkan från Väst skulle göra motanfall mot Ryssland måste te sig som så motbjudande även för Putin, att en sådan krigssituation måste bedömas som inte bara osannolik, utan även rimligen utesluten.  Därför är i grunden för hela krigshysterin med Putin som ett subjekt i detta rena ramen skräckfantasin som helt saknar verklighetsförankring. Ändå odlas den inte bara av dessa kommentatorer, utan av samlade media med få undantag.