Skånehovrättens fängelsedom ändras: Personer som av humanitära skäl hjälper enstaka flyktingar in i Sverige skall inte dömas till fängelse, säger Högsta domstolen.

Att vi har en rättsskipning som bestraffar medborgare som av humanitära skäl hjälper någon borde få varje medborgare att resa ragg. Det är ju för en rättsinnig ett grovt fel, eftersom det goda samhället inte kan existera utan osjälvisk solidaritet.  Det betyder att jurister som verkar för en så hårdhänt lagtillämpning undergräver både rättssystemet och samhället.  Jag syftar nu på skammen att många ideella krafter dömts till fängelse.  Ja,  Skånepolisen och åklagarmyndigheten har t.o.m. på hemsida och i media hotat med att bilar och andra fortskaffningsmedel kan konfiskeras. Jag skrev redan i september 2015 till polisen och åklagarmyndigheten och bad om en mer nyanserad framställning till allmänheten, bl.a. Finns det anledning att tala om människosmuggling för dem som ideellt skjutsat flyktingar?   och Förtroendet för rättvisan undergrävs, när polis/åklagare gör ideella hjälpare till människosmugglare . Jag har också utan framgång motionerat i ämnet i mitt eget parti.

Äntligen har Högsta domstolen satt ner foten: ideell handling      ”ringa brott”  

 Högsta domstolen bedömer ett människosmugglings-brott som ringa. Omständigheterna är närmare:  En man hjälpte två utlänningar att olovligen komma in i landet vid Lernacken i Malmö. Mannen åtalades för människosmugglingsbrott av normalgraden. Åtalet bifölls i underinstanserna och mannen dömdes till tre månaders fängelse. Högsta domstolen bedömer nu gärningen som ringa brott och bestämmer påföljden till dagsböter. Människosmugglingsbrott är regel att anses som ringa om annat inte är bevisat än att smugglingen är en engångsföreteelse, avser enstaka utlänningar och sker utan ersättning, och det inte finns några omständigheter som talar för en annan bedömning. Den tilltalade hade, i Danmark i nära anslutning till Öresundsbron, lagt märke till två män som såg ut att behöva hjälp. Männen var i mycket dåligt skick och uppgav att de ville komma till gränsen mot Sverige. Den tilltalade gav männen varma kläder, något att äta och dricka samt lät dem följa med i bilen. Det är inte bevisat att den tilltalade fick någon ersättning för att han hjälpte männen att komma in i Sverige. Gärningen var inte heller planerad utan framstår som en i stunden uppkommen vilja att hjälpa de två personerna. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna anser Högsta domstolen att det människosmugglingsbrott som den tilltalade har   gjort sig skyldig till ska anses vara ringa.

Fortfarande ett rättssamhälle som bestraffar ideella solidariska handlingar undergräver rättsmedvetandet

Enligt vad jag tidigare redovisat i ovannämnda bloggtexter så anser jag att Högsta domstolen fortfarande inte slutfört diskussionen.  Man har ju bara uttalat det självklara, nämligen det självklara att samhället inte skall sätta ideella krafter i fängelse, när de biträtt med solidariska handlingar. Ett straffsystem måste tydligt och klart skilja på brottsliga och godartade handlingar.  Annars drabbas mångas jurister av synfel, såsom den uppsjö av åklagare som lagfört och tings- och hovrättsdomare som dömt dessa ideella krafter.  Men framförallt så får samhällsmedborgare en tveksamhet: kan jag utan att riskera straff följa min inneboende längtan att hjälpa en medmänniska i nöd.  Ett samhälle som sluddrar ett otydligt svar på den frågan gör medborgarna osäkra på vad rättssamhället står för.  Till Justitieministern   riktar jag önskemålet att vi snarast inför ett humanitärt undantag i dessa bestämmelser.