Telias mutor till diktatorn i Uzbekistan och falska Teliafakturor

Telia är numera lika känd för sina mutaffärer i Centralasien på flera miljarder kronor som för sina smarta telelösningar.  Och media har rapporterat om att tre chefer har åtalats för mutbrott och Teliabolaget tvingats betala böter på 7,7 miljarder kronor till internationella rättsvårdande instanser.  För internetanvändare är Telia mest känd för alla falska Teliafakturor, vilka kan få vådliga konsekvenser vid minsta tryck, nämligen att datorn låses och inte längre kan brukas.  Detta är visserligen inte Telias fel om man bortser från att vissa uppgifter i de falska meddelandena tyder på att Telias kundsystem ”läcker”.  Jag har själv kontaktat Telias kundtjänst med fråga om Teliamejl (falskt) och fått beskedet att radera mejlet.

Telia kan pracka på en kund hutlösa avtal med lögnaktig försäljare bara man påstår sig ha skickat bekräftelse på det falska avtalet.

OS i augusti 2016 sändes  bara i ett privat bolag med begränsat antal användare, VIASAT, vilket i och för sig är politiskt sett märkligt att statsmakten finner sig i. Därför kontaktade vi vår TV-leverantör Telia per telefon med frågan om det fanns möjlighet att på något sätt se OS.  Försäljaren sa att det fanns det. Vi kunde ta ett 3 månaders abonnemang för 399 kr för en månad med två månader fria.  Abonnemanget skulle avslutas automatiskt om vi inte förlängde det.  Vi tecknade då ett sådant för att se OS.  LITA ALDRIG PÅ TELEFONUPPGIFTER!  I Telias datorsystem förde försäljaren felaktigt in att vi tecknat ettårsavtal.  Istället för 399 har vi därför blivit betalningsskyldiga för ca 4000 kr för att se på OS i 14 dagar . Visserligen påstår Telia att de skickat bekräftelser, vilket vi bestritt. Och hade vi sett dem så hade vi naturligtvis genast protesterat. Vilka pensionärer betalar 4000 kr för att se OS utsändning under 14 dagar? Ärendet avgjordes av Allmänna reklamationsnämnden drygt ett år efter händelsen.

Allmänna reklamationsnämndens tillåtelse att blåsa oss på ca 4000 kr

”Det är ostridigt att anmälarna beställt tv-paketet Viasat sport av motparten. Tvisten i ärendet gäller bindningstiden. Anmälarna har som grund att för sitt krav gjort gällande att avtalstiden var tre månader. Av bekräftelser som skickats till anmälarna  framgår dock enligt nämndens bedömning tydligt att bindningstiden är tolv månader. Nämnden anser inte att ett avtalsvillkor om en bindningstid på ett år för den aktuella tjänsten kan anses oskäligt. Det saknas därför förutsättningar för att bifalla  kravet”.

Nämndens beslut väcker  en rad frågor

1.     Avtalsinnehållet: Nämnden kringgår skickligt frågan om avtalsinnehållet, för vilket Telia har bevisbördan eller i vart fall skall göra mer troligt än beställarens version.  Avtalet innehåller naturligtvis inte bara pris och avtalad tjänst utan naturligtvis också naturligtvis tjänstens omfattning i tid. Telia har beträffande avtalsinnehållet inte gjort annat än påståenden och inte framfört någon bevisning, exempelvis  en berättelse av försäljaren.

2.     Bekräftelser: Nämnden har helt riktigt konstaterat att rent språkligt innehåller bekräftelsen ett års bindningstid.  Att nämnden efter detta konstaterande mot vårt bestridande lagt bekräftelsernas innehåll till grund för avgörande av bindningstiden finner vi synnerligen märkligt, närmast en advokatyrisk lek med ord.  Nämnden har alltså trots vårt bestridande  lagt  bekräftelser ”som skickats till anmälarna” och till grund för beslutet, vilket är en omständighet  ingen vet något om. Nämndens beslut innebär att bara man påstår sig ha skickat ut bekräftelse så har man därmed klarlagt ett helt annorlunda avtalsinnehåll än det som ingåtts!

3.     Skälighet: För oss som pensionärer är det oskäligt att bli utlovad en biljett till OS-utsändning för 400 kr men sedan bli ålagd att betala det tiodubbla.  Nämndens måttstock är annorlunda.

4.     Kravet: Som antyddes under punkt 1 vänder nämnden på hela den relevanta frågeställningen, nämligen att Telia har att visa giltigheten av ett ettårsavtal med en fordran på 3951 kr.  Istället vänder nämnden på detta och talar om att vi inte visat förutsättningar för återbetalning av det belopp vi betalt under protest!

Är blåögd,  då jag trodde att vi som enskilda skulle kunna få rätt mot ett storbolag?

Visst är det – enligt vår mening - ett skojarföretag som inte bara mutar sig till internationella uppdrag utan också erbjuder kunder en tjänst för 400 kr som visar sig vara tiofalt dyrare. Ändå avgörandet i nämnden beslutades av ett hovrättsråd, två ledamöter från branschen och två representanter för konsumentsidan.  Det låter ju betryggande. Men är det därmed sagt att det är rättvist? Och vem har sagt att det mänskliga livet är rättvist? Man må själv sträva efter att vara hederlig och stödja andra att söka rättvisa. Men om man hjälpt flyktingar, så inser man att rättvisa inte verkar vara huvudspåret.  Och då är ju en enskild konsuments tillkortakommande mot ett skojarbolag en baggis.  Men det är svårt  att acceptera att de gör det med en rättsinstans goda minne.  Men som sagt en baggis…

Sokrates: ingenting är att föredra framför rättvisa

Jag menar att Sokrates hade fel. Visserligen är det väl en bra samhällelig princip.  Men frågan, som genast infinner sig, är det ett skojarbolags rättvisa eller en enskild konsuments.  Såsom slutord erinrar jag mig ett tröstande ord: Att förvänta sig att världen ska behandla dig rättvist för att du är en hederlig människa är lite som att förvänta sig att en tjur ska låta bli att attackera dig för att du är vegetarian. Jag raderar nu de 30-tal sidor jag förgäves skrivit till Telia, banken, konsumentrådgivare, Konsumentverket, Allmänna Reklamationsnämnden m.fl.,  Och konstaterar att jag blivit tillräckligt gammal för att inse att min upplevelse att bli rättvist behandlad inte är förmer än frid och hälsa. Och att inte tillåta bitterhet få störa en omgivning fylld av kärlek och omtanke.  Det är bara att önska övriga inblandade detsamma!                                                       

DESSUTOM:  BESTÄLL ALDRIG NÅGOT PER TELEFON!