Alice Teodorescu - en prinsessa på ärten som pucklar meningsmotståndare för rasism och invandrarförakt .

En debatt har blossat upp   kring den satiriska pjäsen ”Tidningshuset som Gud glömde” på Göteborgs Stadsteater. Pjäsen beskrivs av stadsteatern själva som ”En svart komedi med övernaturliga inslag”. En pjäs där mediekoncernen Stampen med dagstidningen Göteborgs-posten står i fokus.  I debatten som uppstått sedan premiären riktas kritik mot att pjäsens fiktiva porträttering av mediekoncernens nyckelpersoner gränsar till rasism. ”Efter paus övergår pjäsen till ett absurt drömspel där bland annat ledarskribenten, liberalkonservativa Alice Teodorescu uppträder som rumänsk vampyr vilken visar sig ha

ungefär samma åsikter som grundaren Harry Hjörne för cirka hundra år sedan.” (Svd 24/9). ”Naturligtvis dyker också en reinkarnation av GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu upp i nattens mardrömmar – gestaltad som välklädd och skrikande vampyr.” (GP 24/9). "Victoria Dyrstad är också teaterpraktikant som ger dagsaktualitet genom den vildsinta vampyren Alice Teodorescu som sätter tänderna i det göteborgsliberala ledararvet.” (Resumé 25/9).

Teodorescu: ”Antirasister och rasister i armkrok igen” 25/9

Ledarkrönika i GP:   Vare sig producenten, författaren, regissören eller recensenterna ser de till rasism gränsande nidbilder som pjäsen iscensätter när den enda rumän som porträtteras görs till vampyr, .. anspelar på människors etniska härkomst. Ändå reagerar alltså ingen på den grova stereotypen av mig som är född i Rumänien och som porträtteras som blodsugande, skrikande vampyr som sätter tänderna i det som får antas symbolisera ”den goda liberalismen” i pjäsen ”Tidningshuset som Gud glömde”. .. Det är beklämmande att bakgrund och hudfärg, inte åsikter och argument, avgör hur man behandlas i Sverige. Antirasister och rasister gör inte sällan gemensam sak i synen på ”invandraren”… Den som invandrat men som vägrar inordna sig i myten om invandraren som offer kommer att utsättas för rasism från bägge håll. Ibland i form av stereotyper som teaterpubliken kan skratta åt. Men skrattet borde ha fastnat i halsen”…

”Alice Teodorescu måste tåla satir” 27/9

Dramatikern  Gertrud Larsson framför i Expressen:   min pjäs handlar om mediekoncernen Stampens uppgång och fall och fokuserar främst på ägaren Peter Hjörnes och hans vd Tomas Brunegårds inte helt lyckade äventyr i tidningsvärlden.  I pjäsen om Stampen gestaltas rollkaraktären Teodorescu i form av en vampyr dyker upp i andra akten då Peter Hjörne har en mardröm. I drömmen konfronteras han inte bara av ”Alice” utan även av sin farfar Harry Hjörnes vålnad och Tidningsdöden. I slutet av mardrömmen agerar hans forne vän Tomas Brunegård exorcist.  Detta fiktiva porträtt av GP:s politiska redaktör har nu väckt ont blod hos många. Man diskuterar ”skattefinan-sierad rasism”… Jag noterar att många av de som ropar högst är samma personer som ilsket brukar konstatera att kulturen och konsten har blivit alltför politiskt korrekt, att folk är lättkränkta och att vi har ett ängsligt kulturklimat… Som dramatiker och satiriker är jag van vid att gissla makthavare och det gäller hela skalan, från höger till vänster. Teodorescu är som bekant en offentlig person med både makt och inflytande och det är som sådan jag driver med henne. I mina ögon är hon inget offer och jag sparkar inte neråt…  En vampyr är inte en rasistisk nidbild … Vampyrer är övernaturliga väsen med hög status, de är både coola och mäktiga. ..Teodorescu har aldrig stuckit under stol med sitt rumänska påbrå, tvärtom är det något hon ofta återkommer till och som givetvis är tacksamt att göra en blinkning åt, att kalla det för rasism är att urvattna begreppet…

”Vampyr-scenen avhumaniserar mig”

Av Alice Teodorescu köper inte försvaret av pjäsen 28/9  Vampyren har fungerat som en symbol för det vilda och otyglade öst som skulle invadera det bildade väst. Jag kan lugna Gertrud Larsson; jag tål satir och jag värnar allas yttrandefrihet, särskilt de vars åsikter jag inte delar. Det brukar bli så när man är född i en kommunistisk diktatur som den rumänska.  Larssons debattartikel illustrerar emellertid just den kritik som jag riktade i ledarkrönikan ”Antirasister och rasister i armkrok igen” (GP 25/9). ..Larssons påstående om att det inte skulle röra sig om en rasistisk nidbild eftersom vampyrer är ”coola och mäktiga” är historielöst. Vampyrer har i världslitteraturen skildrats som själslösa, levande döda, som sätter tänderna i människor vars blod de dricker. Som framkommit i kritiken var vampyren enligt sägnen redan från början, då vampyren börjad spridas i populärkulturen, symbolen för det vilda och otyglade öst som skulle invadera det bildade och upplysta väst. Vampyrporträttet är en avhumanisering och Larssons debattartikel ett försök att blanda korten. Det är nämligen ingen som har hävdat att en vampyr, vilken som helst, är en rasistisk nidbild i sig. Men att den enda person som framställs som vampyr också är den enda person med rötterna i Rumänien är ingen slump…

Vidare jämför hon dramatikerns grepp med antisemitism. Vidare åberopar T att detta hån mot henne upprepats, ”alla tre gånger i skattefinansierade sammanhang”.  En liten ironi i det sist sagda är Stampens rekonstruering kostade både borgenärer och det allmänna avsevärda summor.

Ärligt talat är det svårt att hitta något invandrarstuk på Theodorecu

Hon föddes 1984 i Bukarest och kom till Sverige 1989, uppvuxen i Lund. Hon gick ut Katedralskolan 2003 där hon också var elevrådets ordförande under sitt sista läsår. 2008 gick hon Stureakademins utbildningsprogram och 2009 grundade hon det kvinnliga nätverket "En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra". Hon har tidigare varit ledarskribent bland annat på Svenska Dagbladet, Skånska Dagbladet, Barometern Oskarshamns-Tidningen, Barometern och Gotlands Allehanda.   Hon har även arbetat på Svenskt Näringsliv efter att ha praktiserat på organisationens Brysselkontor. I januari 2015 utsågs hon till politisk redaktör och chef för Göteborgs-Postens ledar- och debattsidor.  Hon har själv beskrivit sig som ensam och att hon fick svårigheter vid föräldrarnas skilsmässa . Denna bakgrund ger bilden av en ganska vanlig, men osedvanligt ambitiös svensk kvinna.  Det är ganska magstarkt att prata om rasism med avseende på satir mot henne såsom en av Göteborgs mest framträdande och utmanande  maktpersoner.

Hon har tidigare - trots sin urkonservatism – talat för satir och yttrandefrihet

  1 april 2016 skrev Teodorecu Alla religioner måste tåla kritik ”.  I en demokrati är det essentiellt att alla åsikter och perspektiv, också sådana man själv inte delar, får framföras. Det betyder inte att alla handlingar baserade på dessa åsikter är legitima, det är en åtskillnad som är central att komma ihåg. Yttrandefriheten existerar bara så länge människor vågar utnyttja den. Den är främst till för att skydda det obekväma, provokativa och fula”.  Och apropå satirtidningen Charlie Hebdo    Bästa sättet att hedra minnet av de journalister, tecknare och författare som mördades i fjol är att stå upp för det som utmanar och provocerar. Utan det finns inga fria ord.  Kanske gäller det inte satir mot mäktiga publicister. Denna hennes egna ord är kanske den bästa ”avrättningen” av en inkonsekvent vampyrdebattör.