Förintelsen och antisemitismens skräckhistoria

Ingen vettig människa kan i dag förneka Förintelsen och har man genom bl.a. besök i koncentrationsläger fått inblick i denna barbariska politik och är demokrat så kan man inte ha något till övers för nazism, nazister eller deras efterföljare med rötter i dessa kretsar. Självklart kan antisemitism eller andra hatbrott inte tolereras. Tillkomsten av staten Israel 1948 var ett sätt att skapa en fristad för Förintelsens offer.  Detta skapade emellertid också stort lidande då många palestinier tvingades i landsflykt och många grannländer istället förvisade judar. Flera krig            utkämpades också.

Israels sabotage   av tvåstats-lösning och      markstöld mm

Däremot har utvecklingen senare fått varje demokrat och fredsmäklare att tvivla på rättfärdigheten av statsbildningen Israel, kort sammanfattade i senare    årens händelser med

•   bosättningarpå Västbanken för mer än 600.000      judar medvägar stängsel på palestinsk mark, vilket måste uppfattas som en annek-tering av palestinsk mark,
•  försök till etnisk ”rensning” av Östra Jerusalem  
• avspärrning av Gaza, som därigenom kvarhålls på en låg ekonomisk nivå och inte kan återuppbyggas efter krigen  
  
•   brister i medborgerliga rättigheter i Israel för icke-judar, vilket kulminerat i proklamationen av en judisk stat

Mot denna bakgrund måste också krigen 2012 och 2014 ses. Det är inte rimligt att inte respektera också de känslor som uppstått av det lidande som palestinierna har fått utstå. Detta är inte antisemitism utan grunden för israelkritik/hat, är alltså kritik eller fientlighet mot Israel och dess medborgare grundat på personliga upplevelser eller återberättade            faktiska förlopp av krigshand-lingar eller övergrepp i olika former.

Definition av antisemitism

Svenska kommittén mot antisemitism, SKMAs definition   av antisemitism  är ”fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar”.  SKMA har i sin definition av antisemitism klargjort att kritik av staten Israel inte behöver vara antisemitism, då det är helt berättigat att diskutera en stats beteende utifrån demokrati och Mänskliga rättigheter. Men SKMA förlorar sig i otydlighet bl.a. när man talar om att staten Israel ofta bedöms efter ”andra hårdare kriterier än andra stater” o.likn.; så även journalisten Yair Rosenberg  och Göran Larsson Om antisemitism.  Göran Rosenberg har i flera artiklar framhållit att kritik av staten Israel ofta            felaktigt avfärdas som anti-semitism.

”Jag tänker inte be antisemi-terna om ursäkt” Ledarskribenten på Expressen Naomi Abramowicz, som i ett flertal artiklar påtagit sig den viktiga uppgiften att påtala utslag av judehat och hatbrott mot judar, har emellertid svårt att skilja på israelkritik/hat och antisemitism. Bl.a ledaren ”Jag tänker inte be antisemiterna om ursäkt” säger Naomi Abramowicz bl.a. att Israel /Palestina-konflikten aktiverar judehat men att Israels politik inte är någon ursäkt för antisemitism och anför olika uttalanden i hennes mejlbox bl.a. :

·       ”Hur fan har ni mage, att förvänta er annat än hat, från det palestinier som lever i träldom, som ni judar skapat åt dem…” och

·       ”Det skulle dock kännas bättre att hålla med dig om jag visste att du är beredd att också kritisera Israels etniskt rensande och etniskt ’rena’ bosättar-politik.”.  

Inget av dessa mejl är enligt min mening ”hatmejl” eftersom de anknyter till en åsikt om Israels övergrepp på Västbanken och i Jerusalem och Abramowicz själv säger att hon visserligen inte ”hade skrivit ett dyft om Israel /Palestina-konflikten annat än att den väcker judehat till liv”. Talar man om att den konflikten väcker judehat, så ger mejlen enligt min mening adekvat svar utifrån den mejlskrivarens synvinkel. Mejlen påstår heller ingenting om judar generellt utan påtalar att hatet har grund i Israels handlingar.  Att detta uttrycks måste vara helt ok men naturligtvis är det oberättigat att tillfoga smädelser mot Abramowicz och upp-maningar att ”åka hem”.

Att motverka antisemi-tism fordrar en riktig syn på grunden för denna

Att göra skillnad på israelkritik/hat och antisemitism är inte ett försök att belägga judar med ansvar för Israels regerings åtgärder. Men ett sätt att i verklighetsanalys närma sig den idag faktiska grogrunden. Det är förmodligen inte meningsfullt – även om en del av israelhatet liknar greuel-propaganda – att möta detta med resonemang och information om Förintelsen?  Grunden är ju de faktiska övergreppen som palestinierna utsätts för.  Kanske borde man mer tala om själva konflikten och hur man överbryggar hat och bygger fred. Man brukar också från judiskt håll framhålla att i Europa antisemitismen florerar bland ca  10 % av befolkningen, medan den hos arabiska invandrare ligger kring 50 % eller högre.  Är inte detta i sig ett tecken på att man kanske skulle närma sig problemet i dag med en något annorlunda analys. Är kanske t.o.m. de fakta som anges i den av Abramowitcz åberopade Bachners sammanställning av vad kallas Antisemitism i skuggan av Gazakriget  också egentligen en bekräftelse på att merparten av dagens antisemitism egentligen är israelkritik/hat. Det är symtomatiskt att Abramowicz ledare illustreras med bilder av Netanyahu och israeliska soldater med automatvapen,men inte med någon bild av vad resultatet blir när dessa vapen används. Under inga omständigheter kan naturligtvis hatbrott eller antisemitism i Sverige tolereras av vilken grund det än må ha.