Docenten i statsvetenskap vid Lunds Universitet Anders Sannerstedt skriver i Sydsvenskan 27 juli  ”Genom att blanda samman misstroendeförklaring med konstitutionsutskottets granskning försökte statsministern vilseleda allmänheten.” .  Reglerna om misstroende-förklaring är en hörnpelare i den svenska parlamentarismen. Och den grundläggande idén i parlamentarismen är att regeringen – och de enskilda statsråden – ska ha riksdagens förtroende eller åtminstone tolereras av riksdagen.  Löfven betonade att försvarsminister Peter Hultqvist (S) inte begått något konstitutionellt fel och därför borde få fortsätta i regeringen och framhöll att misstroendeförklaringen mot Hultqvist därför var oseriös. Genom att blanda samman misstroendeförklaring med konstitutionsutskottets granskning försökte statsministern vilseleda allmänheten. Men är det verkligen som Sannerstedt försöker göra gällande att  Löfven försökt ”vilseleda allmänheten” eller är det Sannerstedt som med framhävande av sin statsveten-skapliga titel försöker blanda bort korten? Alltså en trumpisk advokatyr!

Vad säger Regeringsformen?

Väl är Konstitutionsutskottets granskning inriktad på statsrådens tjänsteutövning och på arbetsrutinerna i regeringskansliet medan det för misstroendeförklaring krävs inte att statsrådet begått formella fel eller brutit mot grundlag eller lag.  Fören misstroendeförklaring räcker det att, som alliansen nu formulerat det,”förtroendet är förbrukat”, säger Sannerstedt helt riktigt.  Han citerar Holmberg-Stjernquists grundlagskommentar:”… en misstroendeförklaring kan grundas på en iakttagelse som KU gjort vid sin granskning. Den kan emellertid också följa på en interpellations-debatt, på ett agerande från regeringens eller det kritiserade statsrådets sida i riksdagen eller på någonting som har framkommit om regeringens göranden eller låtanden eller om statsrådets handlande eller hans vandel i andra sammanhang.” Men Sannerstedt har inte upptäckt att grundlagskommentaren talar om att ”någonting…har framkommit om…  statsrådets handlande eller hans vandel”!

Är ”förtroende” bara att man ogillar en politiker?

Vad innebär då detta med att ha riksdagens förtroende? Sannerstedt försöker ge sken av att det räcker med att en majoritet tycker till.  Men i så fall skulle en minoritetsregering vara omöjlig; det kan förmodas att både M, C, L, KD och deras bundsförvant SD inte känner förtroende för S- och MP-statsråd, i meningen att de inte delar deras politiska inriktning. Men är det verkligen tänkt att vi skall bygga vårt statsskick på en sådan rent känslomässig tanke att tycka till? I sådant fall skulle allt minoritets-regerandet lamslås för den händelse överenskommelse inte kan uppnås. Därför pratar man i förarbetena om att en regering ”tolereras”,  dvs att man inte väcker misstroendeförklaring utan starka skäl; ett bra exempel som Sannerstedt nämner är  Anna-Greta Leijon som både utfärdat tveksamma handlingar som minister och inte registrerat andra. I den citerade grundlagskommentaren ligger att i vart fall ”någonting … har framkommit”.  Detta betyder att något sakligt konstaterats eller utretts.

Sakliga skäl vid misstroende

Visst är reglerna om misstroendeförklaring en hörnpelare iden svenska parlamentarismen. Och den grundläggande idén i parlamentarismen är att regeringen – och de enskilda statsråden – ska ha riksdagens förtroende eller åtminstone tolereras av riksdagen. Men för att parlamentarismen skall fungera måste man ha sakliga skäl, när man anmäler misstroende.  Annars drabbas man av en unison kör av kritik för missbruk, som ytterst kan leda till valförlust vid extraval. Så har också skett i detta fall, där inte bara statsråd och S-märkta tidningar haft uppfattningen att misstroendet mot Hultqvist både är illa underbyggt och oseriöst. Sålunda  Odenberg på DNdebatt: Avgångskrav på Hultqvist illa underbyggt, DN ledare 27 juli: Vad gäller Peter Hultqvist är misstroende mer svårmotiverat. , och  28 juli: Hultqvists ansvar var att se till att försvarsmaktens agerade utifrån de nya uppgifterna. Inget tyder i dag på att han har misskött uppgiften. Därför bör alliansen inte fälla försvarsministern.Expressen ledare  26 juli: Hultqvist borde ha fredats och 27 juli: Låt försvarsministern sitta kvar, Alliansen! . Liberalernas försvarspolitiske talesperson Allan Widman  antydde att det är möjligt att misstroendeförklaringen mot försvarsministerdras tillbaka; liknande tankar lär finnas inom Centern. En majoritet av opinionen lär också stödja Löfvens analys och att Hultkvist får stanna.