Det är ”invandrarna från Mellanöstern– inte Nazisterna – som är det största hotet mot judar”.

Naomi Abramowicz är nu ledarskribent  på Expressen och skrev för några dagar sedan an uppmaning till statsministern att tala klarspråk om antisemitism .Det låter sig naturligtvis göras eftersom antisemitism inte bör tolereras.Liksom annan etnisk diskriminering. Hon skriver bl.a. År 2020 vill Stefan Löfven bjuda in världssamfundet till en internationell konferens om Förintelsen i Sverige.  Men det spelar ingen roll hur många tjusiga konferenser Stefan Löfven anordnar, så länge han inte vågar prata om orsakerna till antisemitismen i Sverige. Hon menar att Löfven talar tydligt om nazister och antisemitism men inte om dess motsvarighet bland invandrare från Mellanöstern. De judar som intervjuas ser inte nazister som det störstahotet: ”Sverige har importerat en konflikt med ursprung i Mellanöstern”, ”denvåldsbejakande islamismen är det största hotet mot judar i dag”.

Abramowicz: ”Israelhat är sammajudehat - det kommer alltid att vara judarnas fel att de hatas”.

NaomiAbramowicz har skrivit i flera år först i borgerliglokalpress och sedan på de större nyliberala tidningarna Göteborgs-posten, SvD och nu Expressen och äralltså skolad i Teodorescu’s sluggertaktik mot allt till vänster om Liberalerna.Dessutom har hon tagit som sitt vapenmärke att föra talan mot den del av rasism som kalla antisemitism.  I Ystads Allehanda skrev hon om Den odödliga antisemitismen. Hon skrev: ”En av de ungdomar som har skrikit glåpord till judar, säger att om det inte var för vad som skedde i Israel skulle det inte finnas någon anledning att hata judar.  Problemet är att det aldrig saknas anledning att hata judar. Antisemitism har rättfärdigats i alla tider. I dag berättigas den med avsky gentemot Israel... Många av judarna som intervjuas svarar… att de inte har något att göra med det som sker i Israel… Men judehatet kommer alltid att söka berättigande. Det var det även för 70 år sedan. Och det är det nu.”

Judehat är rasistisk otyg, medan israelhat har grund i faktiska ogärningar

Enligt min mening är detta Abramowicz’ resonemang en intellektuell kullerbytta och ohederligt, eftersom det förklarar israelhatet omoraliskt såsom rasism.  Antisemitismen har en rad helt konstiga förklaringar allt från nazisternas ”undermålig ras” och ”penningjude” till det mer svenskborgerliga ”annorlunda” osv, alltså antisemitism byggd på en massa säregna fördomar.  Israelhatet däremot har högst påtagliga förklaringar genom personliga upplevelser av förtryck och övergrepp av Israeliska staten, bosättare och israelisk militär. Senast manifesterat i att Israel förklarat sig vara en judisk stat, där endast judar har fulla medborgerliga rättigheter. Palestinier utsätts dagligen för övergrepp av israeliska armen och stora landområden av Palestinsk mark stjäls och upplåts för bosättning för inflyttade judar samt sönderbombade Gaza hålls avsiktligt isolerat på en låg mänsklig standard. Allt detta rapporteras utöver världen till fränder på flykt.  Detta berättigar inte till övergrepp mot judar boende i Sverige och de har heller inte ansvar för vad händer i Israel.  Samtidigt är det djupt orättvist och intellektuellt ohederligt att jämställa Förintelsens antisemitism med det hat som många flyktingar känner mot Israel, där den sistnämnda grundar sig just på ogärningar och förtryck utförda av judar såsom medborgare i Israel.

Kan numera israeliskt förtryck godtas genom påståenden om terror?

Abramowicz skrev i samma landsortstidning Säker i Mellanösterns krutdurk. "Den israeliska försvarsanläggningen järnkupolen, eller Iron dome … hjälper inte mot terrororganisationen Hamas raketer och granatkastare. De är för nära gränsen. Därför är alla hus utrustade med skyddsrum, inklusive skolorna... Till och med busstationerna i området har skyddsrum... Hila skulle kunna hata de som bor på andra sidan stängslet, eller muren som den också kallas. Större delen av barriären mot de palestinska områdena består av stängsel, men där Hila bor är det mur, annars skjuter krypskyttar från Hamas på civila. Hon skulle kunna hata men hon hoppas på att en dag kunna leva i fred med sina palestinska grannar. Det är svåraste jobbet som förälder, säger hon,. att lära sina barn att tro på fred och hoppas,och inte hata."  Låter ju fint, men åtskilliga reportage visar att arabhatet är starkt i Israel  .

Att förstå israelhatet är nödvändigt för att åtgärda det på lämpligt sätt

Det är naturligtvis oacceptabelt för ett land att tolerera raketangrepp mot befolkningen.  Kvar står att de skador som på ömse sidor orsakats av militära handlingar under 2000-talet rör sig om åtskilliga tusen avlidna (varav mertalet civila) och 10-tusentals skadade på Palestinasidan medan det rör sig om något hundratal (varav mertalet soldater) på Israelsidan.  Detta antyder dels att proportionerna ärolika dels att fredssträvan-dena begränsats till militära operationer samt av staten Israel underblåst civil ockupation av palestinsk mark i en allt mer accelererande takt. Totalt hade Sverige 162 877 asylsökande under 2015.  Tänk om vi tvingades ta emot 4 gånger så många som dessutom hade fritt att bebygga all ledig mark med bosättningar i södra Götaland. Och bosättningarna förenades med vägar som bara fick användas av dem. Och hela tiden beslutar den främmande makten att det kommer fler bosättare. Inte bara Sverigede-mokraterna skulle tala  om fientlig invasion!

Israelhatet har sin grund i övergrepp mot palestinier

Allt detta har naturligtvis under år orsakat stort personligt lidanden hos stora delar av den palestinska befolkningen.  Att detta tar sig uttryck i israelhat är    något helt väsensskilt från Förintelsen och antisemitism. Jag menar inte att försvara övergrepp mot judar i Sverige, men menar att det är intellektuell humbug att klumpa ihop det med nazism.  Det fordras också helt andra åtgärder för att motverkas.  Exempelvis torde försiktig reflexion vara på sin plats när statussymboler för Israel används i fredliga sammanhang i Sverige eller internationellt. Den israeliska flaggan med sin davidsstjärna i centrum har väckt harm och känslor av obehag.