Macron seriös, trovärdig och hoppingivande?

Den 4 maj konstaterar Wolfgang Hansson i en krönika i Aftonbladet att Le Pen inte lyckades klå Macron i slutdebatten: Macron framstod som lite överlägsen. Men samtidigt som mer seriös och trovärdig. . Men redan den 26 april hade Åsa Lindeborg klart för sig att  Macron var en populist – utan folk och beskrev honom som  liberalernas gullegris Macron och att han därför är lika farlig som Le Pen. Mot detta invänder Olle Svenning Därför föredrar extremvänstern Marine Le Pen . En anklagelse från vänstersocialister mot Macron är programlöshet. Hans program är annars mycket omfattande och digert, en socialliberalism som bejakar en restriktiv marknadsekonomi och vill bevara det fundamentala i välfärdspolitiken. Ingen slump att han tagit till sig så mycket av den, i huvudsak, socialdemokratiskt orienterade nordiska modellen. Han är för ett generöst flyktingmottagande och engagerar sig försiktigt för social och kulturell upprustning av de sönderfallande förorterna. Macron representerar i viktiga avseenden ”republikanismen”, alltså den franska ideologi där religionsfrihet är helt fundamental och medborgaransvaret grundläggande. Han företräder en positiv liberalism, för att citera en av Frankrikes ledande samhällsvetare, Michel Gauchet. Lätt slagordsmässigt står han för öppenhet: Ingen kan vända globaliseringen men den kan underställas politiskt-demokratiska restriktioner.

AB envisas: Är Macron nyliberal eller socialdemokrat? 

Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson, som under rubriken Är Macron nyliberal eller socialdemokrat? för ett resonemang med Art Goldhammer, expert på fransk politik vid Harvarduniversitetet, men för säkerhets skull finns detta inte i text utan enbart i bandinspelning, som vad jag förstod utmynnade i att han knappast var nyliberal men mittensocialdemokrat med stark tro på EU. Olle Svenning sammanfattar i DN (!) Lättnadens suck – en kulturradikal president som tror på en stark stat intar Élyséepalatset.  Macrons politiska program är inte alls nyliberalt, det är i huvudsak en kombination av ekonomisk liberalism, socialdemokratisk välfärd, kulturradikalism och republikansk tro på en stark stat, som kan stå emot privatiseringar av skola och välfärd.  Hans moralsyn sammanfaller med kultur-radikalismen: respekt för minoriteters rättigheter, sympati för kulturell och religiös mångfald. Den breda feministiska rörelsen, Osez le feminisme stödde honom, mot Le Pens nationalfeminism. Macron fördömer kolonialism och är, till skillnad från François Hollande, motståndare till franska militära interventioner.

Aftonbladet Kultur försöker stämpla Macron som en kapitalets och mediernas (sic!) lakej

Åsa Lindeborg utmärker sig återigen 8/5och skriver att Frankrike valde mellan skojaren och fascisten. Med ännu en kulturartikel söker man måla fast Macron som något odemokratiskt av Lisa Gummesson  Pressens president, vilket förtydligas med att de liberala mediejättarna ligger bakom Macrons seger: En katastrof för demokratin - Macron är drömmen för den liberala pressens ledarskribenter. Hans person används för att Le Monde, Libération, L’Obs och L’Express ska kunna framföra sitt eget politiska budskap. Och välja sin egen president. Gummesson försöker med skvaller om bekantskaper i mediavärlden och påståenden om penningskumrask kasta en skugga över Macron.  Inte ett sakligt ord om Macrons omfattande program. Artikeln är lika fånig som om man påstått att det är en fara för demokratin att DN och SvD stödjer borgarna, även om det kan vara ett memento och kan finnas fog för en tanke om borgarna som lakejer till Svenskt Näringsliv.  Nu är Gummesson translator och helt okänd som politisk skribent och Olle Svenning kommer med förklaringen och frågar  Varför nämner inte Gummesson sin källa? Gummessons artikel är nämligen ett plagiat av artikeln ”Mediernas kandidat”  med samma konspirativa analys i Le Monde Diplomatiques maj-nummer, som kom ut för en dryg vecka sedan. Dags- och veckotidningarna Le Monde, Libération, L’Express och Nouvel Observateur anklagas för att ha drivit hejdlös valkampanj för Emmanuel Macron, i hög grad på ägarnas nyliberala uppdrag. Men det är knappast sant då de åberopade medierna inte är nyliberala utan mitten med dragning åt socialdemokrati. Det handlar alltså om en översättning av en kontroversiell artikel utan angivande av källa.

Borgarna tror att Macron är liberal och därför ett hopp för framtiden

DN kallar honom i en ledare för liberal och är positiv   till vad man tolkar hans borgerliga lösning: Macrons idé är att göra det billigare att anställa och att gallra i arbetsmarknadslagstiftningens nästan 4 000 sidor. Den offentliga sektorn ska krympas till 52 procent av BNP, 120 000 jobb kapas. Samtidigt vill han ha stimulanser på 50 miljarder euro, för exempelvis infrastruktur-satsningar och utbildning. Programmet är företags-vänligt, med en social dimension. Att som Le Pen och vänstern framställa Macron som rövarkapitalist är löjeväckande. Vad som kan ifrågasättas är om presidentens tag är nog resoluta. Han har en tendens att vilja vara alla till lags. SvD skriver Europadagen: Macrons seger ger hopp om framtiden : Vad vi också kan fira i dag är att en ny visionär fransk politisk ledare har valts. Med Emmanuel Macron som fransk president finns nya hopp för visionen om ett Europa som genom handel skapar välstånd och sammanhållning. Macron har genom hela sin presidentkampanj varit tydlig inte bara med sin proeuropeiska hållning, utan också med sin positiva och progressiva inställning till handel, konkurrens, rörlighet och teknologisk utveckling.

En liten reflexion om svenska medier

I svenska media har översättningar, ja ens bra sammanfattningar av Macrons  omfattande program lyst med sin frånvaro. I stället har man excellerat i sloganmässiga beteckningar svarande mot subjektivt tyckande.  En av de tidningar som translatorn Lisa Gummesson kritiserar Le Monde har bl.a. publicerat en ingående analys av Macrons program, som ju även finns publicerat på hemsidan .  Enligt uppgifter från franska ambassaden kommer det föreligga en engelsk översättning inom ungefär en vecka.  Det hör saken att jag är den ende som efterfrågat denna information.  Kanske säger det en del om våra hårt arbetande media.