Bo Widegren: Vad vore livet om vi inte ens vågade drömma om ett bättre samhälle. Drömmen är f.ö. en god början på att realisera det. När jag var 37 år upptäckte jag att jag var bög efter att ha varit ganska kallsinnig till relationer. Min Pappa vägrade tala med mig och min man grät för att hon inte kunde få några barnbarn. Till min Pappa (vi är båda jurister) sa jag: Jag skall dö som gift och själv medverka till att lagstiftningen ändras och min Mamma fick beskedet att jag borde kunna fixa barnbarn. Jag arbetade inom RFSL och Socialstyrelsen samt politiskt för en ny giftermålslagstiftning (partnerskap 1995 och giftermål 2009)och jag har en underbar dotter född 1994 samt är sedan 36 år i lyckligt äktenskap (dvs först i påtvingad synd!!). Vad vore livet utan drömmar och arbete för att förverkliga dessa. Jag är nu snart 78 år och fortsätter att drömma om ett samhälle som är bättre för alla - JAG VET ATT MAN KAN FÖRÄNDRA!
Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!