Inför Partikongressen2018: Vi Socialdemokrater skall inte administrera flyktingkrisen, utan bygga  ett folkhem för både gamla och nya svenskar!

I handlingarna inför Partikongressen 2018 betonas vårt ansvar för att upprätthålla allas rätt att söka asyl, och att Sverige och Socialdemokraterna även fortsättningsvis ska stå upp för en human och solidarisk flyktingpolitik. Samtidigt framhålls att migrations-politiken måste vara hållbar. Det måste finnas förutsättningar att ge alla som får tillstånd att stanna lika möjligheter och rättigheter, och tillsammans bekämpa segregation och diskriminering.  I praktiken tycks detta innebära att den nuvarande tillfälliga asyllagstiftningen skall behållas med identitets- kontroll vid gränserna, tillfälliga uppehålls-tillstånd och begränsad familjeåter-föreningsrätt. Vid lagens tillkomst beskrev V-riksdagskvinnan ChristinaHöj Larsen denna lag som en skitlag. Till vår justitieminister Morgan Johansson, S, som talade om nödsituation inför en risk av systemkollaps vill jag säga: Morgan, jag förstår din poäng med att häva samhällstrycket, men jag vill också höra dig säga att detta är en tillfällig skitlag!. Dessutom saknar jag rubriken Vi Socialdemokrater skall inte administrera flyktingkrisen, utan bygga ett folkhemför både gamla och nya svenskar!

Kan man reformera skitlagar?  Ja här är mitt förslag:

1.     Idkontroller. Jag kan förstå att man med ett EU, där många länder, såsom exempelvis Ungern och Polen o.a., vägrar att ta en solidarisk del av flyktingmottagandet, vi inte kan ha en öppen gräns.  Den största irritationen orsakas i samfärdseln mellan   Malmö och Köpenhamn. Den skulle kunna undvikas om svensk polis tilläts arbeta på danskt territorium. Enligt tidningsuppgifter pågår nordiska lagändringar,vilket borde kunna utsträckas att omfatta svensk gränskontroll.

2.     familjeåterförening borde återinföras,möjligen begränsad på något sätt till närmare familjeband. Under krig skiljs familjemedlemmar och i gripande reportage från Mosul talas om ensamma barn ochföräldrar som skiljts från sin barn. Samtidigt har vi bl.a. enligt Barnkon-ventionen åtagit oss att motverka sådant, då framstår inskränkningen i rätten till återförening som administrativ och lagenlig grymhet . Det är ett juridiskt och humanitärt nederlag. Frågan som inställer sig vad skulle det i antal individer räknat innebära att tillåta en familjeåterförening?

3.     Permanent uppehållstillstånd borde vara en  självklarhet.  Det torde vara uppenbart att ingen lämnar hem och en trygg miljö utan allvarliga      skäl.  Dessa innefattar ofta traumatiska upplevelser och angrepp på personlig säkerhet och trygghet. Under flykten har trauman ofta förstärkts av upplevd livsfara, övergrepp och oskyddad utsatthet.  Ett tillfälligt uppehållstillstånd innebär då en ökning av osäkerheten för den enskilde. Jag frågar mig också på vilket sätt minskar tillfälligt tillstånd anströmning av flyktingar till Sverige?  

4.     Rättssäkerheten i asylfrågor. Både när det    gäller utvisningar, åldersbe-stämningar och hantering av mängden av ärenden får naturligtvis inte rättssäkerheten eftersättas.  Utvisningar av ungdomar från Marocko och Afghanistan bygger på avtal, som ger en helt falsk bild av den verklighet den utvisade möter. Till Marocko utvisas 18-åringar som förskjutits av sina familjer och till Afghanistan ungdomar som aldrig varit där utan har sina familjer i Iran. Nej är ett nej, men bara om det är grundat på schyssta villkor .Rättssäkerhet får under inga omständigheter eftersättas om Sverige skall kalla sig rättsstat.

Vad man frågar sig är, fyller inte 1. redan syftet att begränsa inströmningen av flyktingar till Sverige till hanterbar mängd. Och vad skulle reformer enligt 2 och 3 innebära för ökning? Det som sägs under 4 innebär att tillräckliga medel måste tillskjutas till för att åstadkomma detta, om vi fortfarande vill göra anspråk på att vara en rättsstat.