NOLLTOLERANS MOT ANTISEMITISM, MEN OCKSÅ KRITIK AV RÖVARSTATEN ISRAEL

NOLLTOLERANS MOT ANTISEMITISM, MEN OCKSÅ KRITIK AV RÖVARSTATEN ISRAEL

I Sverige: Nolltolerans mot antisemitism och islamofobi

I denna fråga finns det anledning att när Israel/Palestinafrågan diskuteras i Sverige ta avstånd mot all rasism antingen den riktar sig mot judar eller araber. Detta gäller även om intryck från Israel och Palestina försvårar en sådan hållning. De som kommer och bosätter sig i Sverige har godkänt att svenska lagar gäller och kan inte åberopa vad som händer utanför landet för att yttra sig nedsättande eller utföra skade- och våldshandlingar mot andra. Man kan också uppmana alla att inte provokativt använda nationalsymboler för Israel eller Palestina för att inte väcka tanken på oförrätter i Mellanöstern. Eric Helmerson skriver i DN hur konflikten spiller över på Sverige . Men i Sverige måste vi hålla på att här gäller noll-tolerans mot antisemitism och islamofobi. Detta sagt går jag vidare

till nästa fråga.

Kritik av handlingar av eller tendenser i Israel är inte antisemitism

Det finns de som använder sig av folks naturliga motstånd mot antisemitism för att kväva kritik mot Israel. Detta är enligt min mening inte bara osakligt utan även ägnat att förvirra begreppen. Alla former av tillvitelser om antisemitism är en allvarlig sak och sådana bör därför inte utslungas lättvindigt eller rentav missbrukas – exempelvis i syfte att giftstämpla en huvudsakligen legitim kritik av staten Israel och dess politik, skriver GöranRosenberg i DN, Israels mjuka makt. Helle Klein skriver i Aftonbladet Israelkritik är inte antisemitism . Under rubriken Israel – en apartheidstat skriver Björn Elmbrant på Dagens arena: För Israels vänner i världen finns bara en väg att gå. Att med en röst uppmana landet att stoppa vansinnet nu. Sluta upp att avhumanisera palestinierna, riv muren, tala med varandra, visa respekt…

Avspärrningen av Gaza är en krigshandling

Även om jag anser all antisemitism är vidrig, så tycker jag att Israel mer och mer uppträder som rena rövarstaten genom att spärra av Gaza och den faktiska annekteringen av Västbanken genom bosättningar. Avspärrningen av Gaza har motiverats av att Hamas, som har makten i Gaza, intar en aggressiv hållning till Israel, men Israel mål vid senaste öppna krigshandlingarna var ”att bomba Gaza tillbaka till Medeltiden” enligt israeliske inrikes-ministern Eli Yishai, vilket också är talande. Samma hårdföra synsätt ligger bakom blockaden, som beskrivs som skadlig både för Israel och Palestina.Och den israeliske journalisten Gideon Levy skriver i DN att Israel inte villha fred .

Bosättningar innebär en planenlig annektering av palestinsk mark

Avraham Burg, f.d. talman i knesset, skriver på DN Debatt:”Bosättarna på Västbanken är Israels verkliga fiender”. Kring 600.000 judar har byggt sina hem på Palestinsk mark på Västbanken och i Östra Jerusalem. Efter mordet på Yitzhak Rabin 1995 och Shimon Peres lämnat politiken har staten Israel mer och mer präglats av planen på att genom ökad judisk bosättning i Östra Jerusalem så småningom genom majoritetsbeslut kunna helt överta staden. Även på Västbanken så har särskilt de bibliskt nämnda delarna systematiskt övertagits av judiska bosättare. Annekteringen har befästs av ett omfattande nät av snabbvägar, vägspärrar och staket som förbinder olk bosättningarna sinsemellan och med Israel. Hela systemet med bosättningar försvaras också av Israels militära enheter och av israelisk militär administration. Att Israel sålunda gjorda annektering sker planmässigt och med politiskt bifall framgår med önskvärd tydlighet av den sevärda filmen Bosättarna på SvT Play, som målar en bakgrund i judiska bosättares fanatism.

Palestinierna ”kan ju bosätta någon annanstans”

Inställningen till palestinierna i filmen från bosättare var att ”de kan ju bosätta sig någon annanstans”. Detta är enkelt uttryckt den arroganta lösning Israel tycks odla och dessutom har odlat sedan 1995 om man ser till hur Israel har utvecklats till en judisk stat, dvs en demokrati för judar. Slutsatsen därav är att en tvåstatslösning är omöjlig så länge bosättarna och nuvarande politiska krafter bestämmer. Att ”Israel bryter mot internationell rätt i det att man genom bosättningar införlivar ockuperad mark” är klarlagt. Sydsvenskan sammanfattar i en ledare Bosättningar hinder för fred.Vad är då alternativet? Evig israelisk ockupation med risk för terror och uppblossande våld? Eller en enda stat med lika rättigheter för alla oavsett ursprung? Här finns en grundläggande verklighet: Om valet är en stat kan Israel antingen bli judiskt eller demokratiskt,men inte både och. På det valet hänger frågan om verklig fred kommer att uppnås. I Sverige måste vi ta in denna verklighet och hantera vår relation till staten Israel i enlighet med detta.

2017-03-07, 16:58 Permalink
Andra bloggar om: Antisemitism israel israelkritik bosättningar gaza västbanken östra jerusalem bo widegren

Kommentar av Henry Gyllensjö - 8 mars 00:58, 2017

Det finns mängder av konfikter på jorden. Efter, och förhoppningsvis, det sista kriget fördrevs etniska tyskar från östra Europa. Dåvarande Västtyskland lyckades att lösa detta problem med stor framgång. Jämför detta med konflikten i Mellanöstern, en bråkdel av de människomassor som berördes av omflyttningen i Östereuropa är berörda, och ändå är problemet forfarande olöst. Varför inte ställa kravet på arabvärlden att fixa detta, pengar kommer i massor, kulturen, språket är samma? Problemet är att vänstern, stödd av vänsterns och arabvärldens antisemism, oavsett hur Bo Widegren än försöker att dölja detta, inte är intresserad av att lösa konfilkten,

För att en få relation till vad vi diskuterar, Israel har en yta av 20 770 kvadratkilometer, att jämföra med Smålands 29 330. Visst kan man fokusera sin världsbild kring detta faktum, men finns det inte viktigare saker? Eftersom jag formulerade den retoriska frågan svarar jag ja, men vad svarar Bo Widegren? Mitt antagande är att det kanske kommer ett svar med innebörden "blaha".

Jag brukar ägna en del av min tid till att se vad som tilldrar sig på Flashback. Mycket är suspekt, men ibland finns det en del korn av sanning. I en tråd kring s-bloggarna fick Bo Widegren helt korrekt epitetet "han som glömdes bort när förnuftet delades ut".

Bo Widegren: Egentligen borde denna kommentar bara raderas eftersom Henry inte velat identifiera sig med epost eller webbsida. Dessutom så bryter Henry mot regeln att oförskämdheter inte tolereras, se sista stycket där materialet hämtats från Flashback!!
Men det kan ändå vara av visst intresse att visa upp en typisk kommentar så snart man yttrar sig i Israel/Palestinafrågan.
Första stycket rymmer inte ett uns av sympati för de palestinier som drivs från sin mark p.g.a. Israels expansion på Palestinas bekostnad. Utan sådana tankar betecknas som "vänsterns och arabvärldens antisemtism". I andra stycket försöker Henry förminskas betydelsen av Israels annektering av stora delar av Palestina genom att hänvisa till att Israel inte är större än Småland till ytan!! Precis som om det skulle försvara Israels övergrepp mot palestinierna! Dessutom så är det inte ytresonemanget som överhuvudtaget avgör hur viktig denna fråga är, utan den risk för världsfreden som Israels kontinuerliga övergrepp mot palestinierna utgör. Jag undrar inte längre över vem som glömdes när förnuftet delades ut. Svaret finns inte på Flashback utan i kommentaren ovanför.

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!