Artikel 46 iGenevekonventionen påstås inte tillämplig!
Det har varit en debatt på facebook initierad av George Svéd,som delade en artikel i GP av Berndt Eriksson med rubriken Israel har rätt till både Gaza och Västbanken Artikel är en ren advokatyr med en blandning av feltolkningar och sakuppgifter tagna ur sitt 
sammanhang. I diskussionen har nämnts en amerikansk ekonom och jurist som tjänstgjorde under Lyndon Johnson och Ronald Reagan, Eugene W. Rostow. Han skrev 1990 en artikel om Genevekonventionen Artikel 49, vari föreskrivs att ockupationsmakt inte får deportera eller överföra en del av sin egen civilbefolkning till område som den ockuperar. Han menade att denna tillkommit med tanke på de nazistiska övergreppen mot erövrade stater. ”The 
Jewish settlers in the West Bank are most emphatically volunteers. They have not been 'deported' or 'transferred' to the area by the Government of Israel, and their movement involves none of the atrocious purposes or harmful effects on the existing population it is the goal of the Geneva Convention to prevent."
Rostov vantolkar fakta och Genevekonventionen
Rostovs uttalanden är ganska gamla och det torde vara klart att han misstolkar en del fakta före staten Israel tillkomst, då den regleringen endast gällde enskilda 
judars rätt i Palestina. Huvudpoängen i hans artikel är tolkningen av stadgandet i Genève-konventionen. Det är riktigt att bosättarna inte utvisats till Västbanken eller östra Jerusalem. När det gäller ”transfer”så har det språkligt sett en vidare betydelse än att transportera och innefattar också överföring av rättigheter såsom äganderätt mm, bosättningar med särskilda tillstånd, konfiskering av palestinsk mark som upplåtits till bosättarna, förmånliga 
ekonomiska villkor garanterade av staten och kraftiga ingrepp av polis och militär för att skydda bosättningarna; vidare utbyggnad av infrastruktur såsom vägnätet till bosättningarna vilka försetts med hindrande stängsel.
Israeliska medborgare,som är judar, ”transfered” till ockuperad mark
Bosättningarna har alltså uppförts med politiskt, militärt och finansiellt stöd av den israeliska regeringen så att minst 600000 av Israels 8, 3 miljoner invånare bor i bosättningar som hindrar palestinier tillträde till ca 45 % av landytan på Västbanken, varav ca 25% är konfiskerad
palestinsk privat mark. Det är alltså inte heller rimligt att påstå att bosättningarna inte innebär skadliga effekter på den Palestinska befolkningen. Istället har bosättningarna lett till att palestinsk mark tagits ifrån dess ägare och deras odlingsmark har skövlats och bebyggts, ledningar och inhägnade vägar dragits kors tvärs på ockuperad mark. Alla dessa anordningar försvaras också avisraeliska 
militära enheter.
Bosättningar utgör ”harmful effects on the existing population”- ja förhindrar faktiskt en tvåstatslösning och fred.
Allt detta sammantaget förhindrar palestinska befolkningen att odla sin mark , att fritt förflytta sig inom det egna landet samt ett ganska hårdfört militärt styre med ”extraordinär rättskipning”. Det lär vara alldeles klart att Israeliska regeringen med alla medel försöker förmå judiska 
medborgare att flytta till Västbanken och Jerusalem, för att på sätt långsamt inordna ockuperad mark med Israel. Särskilt tydligt är detta i Jerusalem, där man vill förändra folkmajoriteten i östra delen, för att ”demokratiskt” kunna ansluta hela staden till Israel. Sådana åtgärder som de Israeliska regeringen vidtagit är just de man ville förhindra med artikel 46 när Genèvekonventionen skrevs. Rostows tolkning framstår därför som säreget partisk och torde inte ha bekräftats av obundna jurister.
Få, som inte har koppling till Israel, bestrider i dag att bosättningarna är olagliga enligt internationell rätt
Redan 1994-01-19 skrev Per Jönsson i DN Israels hotade judar bygger ofred de illegala bosättarna tror på . Detta är, som jag upplever det, den i Sverige och Internationellt allmänt accepterade uppfattningen – jämför Bosättningspolitiken gick inte att försvara och Kerry har rätt: bosättningar är ett hinder för fred. Sydsvenskan utvecklade sin ståndpunkt så som helt överensstämmer med min: ”…en FN-resolution som kräver att Israelstoppar byggandet av bosättningar på ockuperad mark – på Västbanken och i östra Jerusalem – eftersom de är olagliga. Verkliga vänner hycklar inte. Vänner måste kunna tala klarspråk och säga ifrån: Bosättningspolitiken 
kan inte försvaras.Den ligger heller inte i Israels intresse. Tvärtom äventyrar den Israels säkerhet. För varje ny bosättning på den mark som var tänkt att utgöra en palestinsk stat blir möjligheten till en tvåstatslösning mindre. Kerry pekade i sitt tal på att efter decennier av försök är tvåstatslösningen nu allvarligt i fara.”
Soldat sköt palestinier i huvet då "han förtjänade att dö"
Ett tecken på att även israelernas inställning är oresonlig är händelserna när en israelisk soldat dömdes för dråp, därför att han skjutit en liggande palestinier i huvet 
därför att mannen ”förtjänade att dö”. Domen avkunnades av en enig israelisk militärdomstol som ansåg att soldaten hade förbrutit sig mot militär etik. Detta är i sig ett tecken på att staten upprätthåller demokrati. Domen har emellertid delat Israels befolkning i två delar, varav den ena kräver domens upphävande eller i vart fall omedelbar benådning.
Jag har flera gånger skrivit om denna fråga och senast
