I Sverige kan man ljuga om att frihandel förutsätter skadeståndsrätt för investerare och att detta inte hämmar demokratin.
Här går media och SvT armkrok med ansvariga politiker som Cecilia Malmström och Ann Linde – se Svts Mats Knutssons rakt på krokigt värre…  - för att inte tala högt om att en särskild klausul ger investerare rätt att kräva mångmiljard-belopp av en stat eller en kommun för demokratiskt fattade beslut. Så sent som för några dagar sedan så skrevmoderata EU-parlamentarikern Christopher Fjellner rent ut att ”det var en ren lögn att investeringsskyddet hotar rätten att stifta lagar till skydd för våra medborgare. Men se på vad händer i praktiken: Tyskland har fattat beslut efter Fukushima-olyckan att ersätta kärnkraften med annan energi, varpå Vattenfall, som äger kärnkraftverk där, kräver ersättning med 4,7 miljarder euro! Dessa höga ersättningsbelopp skulle hämma demokratiska beslut p.g.a. att dessa kan få så oerhörda ekonomiska konsekvenser. Det är alltså Fjellner som om inte ljuger så i alla fall försöker påverka läsarens förmåga att urskilja sanningen.

I Sverige kan man fritt ljuga om att Ryssen hotar Sverige
I samma dagens Aktuellt försökte Anders Holmberg stödja de som försöker konstruera ett ryskt hot mot Sverige,  uppenbarligen för att kunna öka försvarsutgifterna och sörja för att försvarsindustrikomplexet förblir en lönsam näring. Jag litar inte på Ryssland och gillar inte heller det odemokratiska styrelsesättet, men jag tycker att detta inslag har ett löjets skimmer över sig, där skjutjärnspojken Holmberg med upprepade och avbrytande frågeställningar försökte få ryska ambassadören att ”förstå att ett litet land som Sverige kände sig hotat av sin store granne, när ni tagit Krim”. Om Holmberg fört diskussionen på ett intellektuellt hederligt sätt, hade man förstått att det egentligen gällde gasledningen och den finns det faktiskt väsentliga saker att säga om ur miljörisksynpunkt. Men att seriöst påstå att uthyrningen av Slite hamn rymde en säkerhetsrisk, då närmar man sig nyhetslögnen med stormsteg. Och det torde vara synnerligen krystat att påstå ett ens ÖB, som har betalt för att måla faen på väggen, skulle vara allvarligt rädd för rysk ockupation av Gotland. Men Holmberg gick på i sina kippande för stora skor: Krim har faktisk varit ryskt och rymmer en av de största ryska flottbaserna; jämför wikipedia. Att utvecklingen fört Ukraina till att bli en presumtiv Nato-medlem skapar naturligtvis säreget läge. Jag menar att Svts Anders Holmberg om inte ljuger så i alla fall försöker påverka läsarens förmåga att urskilja sanningen.

Per T Ohlsson på Sydsvenskan är en av dessa nyliberala krypskyttar, som hela tiden balanserar mellan lögn och sanning
När Perte försöker beskriva Ilmar Repalus utredning om vinster i välfärden så inleder han med: Vad betyder övervinster? Absolut ingenting. Det är metafysik. Han försöker också sig på något slagfärdigt:… ibland förhåller det sig med ideologi som med alkoholen i det gamla talesättet: Där vinet går in går vettet ut. Särskilt tydligt blir det när ideologin ställs i vägen för rationella lösningar på praktiska problem…Efter diverse turer med kängor främst till Vänsterpartiet men även till Repalu och Löfven så kommer Perte med sin kloka lösning: Den enda rationella lösningen…att värna och utveckla gemensam och likvärdig välfärd med bevarad valfrihet är en kraftig skärpning av systemen för tillsyn, kontroll och sanktioner. Det kan handla om personaltäthet, fullständig transparens i redovisningen och hårdare etableringskontroll. Ett program av det slaget, detaljerat och långtgående, skulle …förmodligen också vinna anslutning långt in i borgerligheten till skillnad från ett förslag om vinsttak som idag saknar riksdagsmajoritet. Det är bara det att en sådan lagstiftning skulle precis som Repalu anför bli så detaljreglerad att den skulle bli mycket svår att tillämpa och alltså omöjlig i praktiken. Dessutom är det knappast troligt att Almegas trogna på den borgerliga kanten skulle svälja betet. Perte om inte ljuger så hänger han sig åt önsketänkande och försöker påverka läsarens förmåga att urskilja sanningen.