De aktuella frågorna är

• 1.   Varför pratar Stefan Löfven, Ann Linde och Cecilia Malmström bara om att avtalet är det bästa, modernt, progressivt och gynnar jobb och tillväxt?  – Den enklaste förklaringen är naturligtvis att politikerna inte vill tala om detta av någon anledning. Är det något skumt med det - är rent av oron befogad?

• 2.     Varför ställer inga journalister frågor om avtalets konsekvenser?                – Det enklaste svaret är naturligtvis att media har en egen agenda som gör att de inte vill ställa frågorna och klargöra hur det förhåller sig. Men då fullgör media inte sin demokratiska uppgift      

• 3.     Varför framställs de som inte frågar som moderna frihandelsvänner, medan de som ställer frågor om konsekvenserna som bakåtsträvare, isolationister, uppstudsiga, sabotörer, protektionister?

Är det någon som kommer ihåg hur det var vid EURO-omröstningen?

• 1.     Hur politiker och LO-ledning tillsammans med Höger och Liberaler, alla vurmade för Euro och påstod att det för Sveriges framtid var nödvändigt att vi var med i Euron, bl.a. påstod man att EMU skulle ge fler jobb. Det är först nu ekonomer är överens om att det är bra att vi står utanför. 

• 2.     Hur media ensidigt propagerade för att ersätta kronan med Euro och att de som ifrågasatte hölls utanför debatten eller ålades munkavle.

• 3.     Minns du hur vi som sa nej till euro var "dumma bakåtsträvare, isolationister, sabotörer mot både Sverige och Europatanken och blev idiotförklarade i media och av våra företrädare", men vi de kloka var i alla fall 56 % och belackarna 42, men vi var "missnöjda, högmodiga och främlingsfientliga". Borgarpressen var de som öste glåpord över dem som bildade den demokratiska vinnande majoriteten.

På samma sätt som vid Euroomröstningen visar CETA-debatten att politikernas och medias uppträdande och analys på avsevärda brister i förmågan att verka i en demokrati, dvs på demokratiskt sinnelag.