”Vettlös ovilja att se sammanhang och göra förnuftsbedömningar!”

Lena Andersson skrev 15/10 en Artikel under rubriken Fundamentalistisk dopningssyn, som hon sammanfattar så här: När en toppidrottare läker ett infekterat sår med en steroidsalva och fälls för dopning, visar det på vår samtids vettlösa ovilja att se sammanhang och göra förnufts-bedömningar och hon avslutar med följande salva: Idrotten måste besinna sig, så att inte dopningslistan blir för den vad Koranen är för IS! Det är naturligtvis lovvärt att granska händelsen med Therese Johaug, särskilt om man som Lena Andersson tycker att ”Dopningslistans bokstäver bli Guds ord och sanningen man har att lyda oavsett varje samband och rimlighet”. Lena Andersson ifrågasätter inte att salvan innehöll det förbjudna preparatet och berör överhuvudtaget inte att på den aktuella medicinen är kartongen tydligt märkt med "DOPING" och en förbudsskylt även salvans bipacksedeln innehöll texten "Användandet av medicinen kan medföra positiva dopingprov".

 Johaug och hennes omgivning hade bort iaktta extraordinär försiktighet!

Lena Andersson gör gällande att uppgiften om dopningen inte kan ses isolerat från att Johaug hade svårt brännskadat sina läppar – på bilden ”ser det ut som hon hade lepra”- och att intentionen inte var att dopa sig utan bara att läka sina brännskador, dvs man måste se till kontexten och intentionen.  Ser man till kontexten så ingår Johaug i en krets av världens skickligaste idrottspersoner, som frivilligt för att agera på denna nivå måste underkasta sig dopingprov. Orsaken härtill är att en för sådan idrottspersons kapacitet handlar det om sekunder och millimeter och den vinnande enheten därför kan påverkas av dopning.  Därför faller Lena Anderssons argumentering Johaugs kroppsvikt i förhållande till hennes styrka platt till marken. Johaug själv och hela hennes omgivning måste varit väl medveten om dessa förhållanden och alltså bort iaktta extraordinär försiktighet. Det sagda är också en del av kontexten.

Är intentionen av betydelse?

Ja naturligtvis, är det mer graverande om man dopat sig i avsikt att få ett extra tillskott på sin kraft i idrotts-tävlandet och något sådant har inte klarlagts i Johaugs fall. Men friar det? Knappast ty utredningar om dopingbrott skulle i så fall så gott som omöjliggöras.  Detta är inte IS-fundamentalism utan en enig idrottsvärlds överenskommelse för att komma bort från dopning, som ju är grundskott mot all rättvis idrott, även "applicerad på vardagsnivå”. Jag vet inte vad det är som driver Lena Andersson i sitt brandtal mot denna vardagliga verklighet inom idrotten. Nog brister det en del i hennes intellektuella närmande till det hon kallar ”platt odontologi”.

Bortom intentionen krävs extraordinär försiktighet i vissa fall

I många delar av samhället bestraffas även oaktsamhet. Kör någon ihjäl en person och inte iakttar den försiktighet som krävs av en bilförare döms föraren för vållande till annans död.  Det är då inte friande att hen i och för sig är en skicklig bilförare eller en i övriga sammanhang laglydig medborgare.  Samma sak gäller i många andra sammanhang, exempelvis kan en arbetsgivare som av oaktsamhet inte iakttagit skyddsföreskrifter få straff och skadeståndspåföljd för skada som drabbar arbetstagare. I vissa fall föreligger också s.k. strikt ansvar, dvs ansvar utan både avsikt och oaktsamhet, vilket kan förekomma vid exempelvis vissa miljöutsläpp eller i kontraktsliknande förhållanden.

Mycket oaktsamt att inte kontrollera preparatet och att utan sådan kontroll använda det.

När det gäller Johaug är hon en världsstjärna som därför lever under särskilda kontrollförhållanden betr. dopning. Det vet hon och hennes omgivning. Dopningslistan bokstäver är också välbekanta.  Och syftet med listan också erkänt i hela idrottsvärlden, nämligen att försvåra fusk. När det gäller en medicin, även om det är en salva, så borde verksamma beståndsdelar ha kontrollerats, särskilt som den kartong den levereras i innehöll förbudsskylt och bipacksedeln innehöll varningstext. För mig är sambandet klart att det var mycket oaktsamt att inte kontrollera preparatet och att utan sådan kontroll använda det, särskilt eftersom hon måste ha varit medveten om konsekvenserna av dopingbrott. Om mätningarna bekräftas bör hon alltså helt rättvist fällas för doping-brott. Det enda jag kan hålla med Lena Andersson om är att detta är en personlig tragedi för Johaug, men den är som sagt en följd av hennes eget slarv.

Min slutsats är att det inte ”idrotten som borde besinna sig”, utan Lena Andersson som borde balansera sin advokatyr!