Välkommen till Sverige hette det – nu har varannan bokstav fallit bort!

Mordbrand mot asylboenden  och Odens soldater patrullerar gator  samt svartklädda maskerade gäng anfaller ensamkommande barn på Sergels torg.  Svenskar, som har medborgar-skapets trygghet ger sig alltså på dem som ingenting har, ja inte ens fundamental trygghet i något de kan kalla hem. Det är sjukt. Jag lyssnar regelbundet på ett av P1s bästa och viktigaste program: KONFLIKT.

Ensamkommande barn – konsekvenser av en fiktiv åldersgräns

Flera gånger har Konflikt  handlat om ensamkommande barn.   Det är alltså de som nu blir föremål för åldersbestämning efter en modell som nu anses säker,   men som också när 18-årsdagen sägs inträffa slänger ungdomarna från sin relativt trygga barnboenden, uppehälle, skola och tillsyn av gode man till en vuxenvärld, som ofta slutar illegalt som kriminell, prostituerad och drogberoende.  Man anser sig t.o.m. i migration besluten om någon anses vara underårig under processen kunna förordna om avvisning från ett senare datum då den fiktiva 18-årsgränsen uppnås. 

Vad vet vi?

På en upplysningssight finns denna information. Antalet är osäkert men totalt kan det vara cirka 800 unga personer i Sverige.Det finns inte flickor bland gatubarnen. De sover i källarutrymmen, ödehus eller hos bekanta. Barnen är bara undantagsvis små, men majoriteten är 15-16-17 år när de kommer hit; vissa blir kvar i både 18-19-20-årsåldern eller äldre. Vissa ljuger om sin ålder, andra kanske inte vet. Det är också omöjligt att fastslå  ålder    säkert. Metoder för ålders-bestämning har tagits fram som anses någorlunda säkra.  De flesta gatubarn var från Marocko, men gruppen från Irak och Afghanistan ökar. En del har sökt asyl andra inte, andra har fått avslag. .  3-400 ensamkommande barn ”försvinner” under asylprocessen. Gatubarnen har ofta blivit utkörda ur hemmet då föräldrarna inte kunnat försörja dem, och varit gatubarn i hemlandet. I början av 2012 uppmärksammades för första gången gatubarn från Nordafrika i Sverige. De kommer på grund av fattigdom i hemländerna och har förhoppningen om ett bättre liv i Europa.  De finns också i andra EU-länder, särskilt i Spanien, Tyskland och Belgien.  I Holland arbetar man avskräckande med repressiva metoder; i Sverige krävs i så fall regeländringar. Alternativet är att de barn som har asylskäl får det och att man blir betydligt effektivare på   att avvisa de som vistas här illegalt.  Sverige har nu som ett led i detta slutit avtal både med Marocko och Afghanistan om återsändande både frivilligt och med tvång.

Gatubarnens tillvaro skildras i KONFLIKT

De marockanska gatubarnens historia har skildrats i flera program i Konflikt . Det senaste anger att det troligen är ca 800, marockanska barn och unga män som befinner sig i Sverige, de som i media kommit att kallas de "marockanska gatubarnen".  Av tidigare program framgår att dessa ofta hamnar i prostitution och olika typer av kriminalitet och drogberoende. I programmet besöker man också den marockanska organisationen Bayti, som svenska Migrationsverket slöt ett avtal med 2014 för att lättare kunna skicka tillbaka minderåriga marockaner som inte har rätt att stanna i Sverige. Men Bayti vill inte fortsätta samarbetet. Ingen har kunnat skickas tillbaka, det leder ingenvart.  I Konflikt i dag hörs röster från Mölndal, Sergels Torg och Rosenbad om valet mellan att utvisas till Afghanistan eller att stanna på gatan i Sverige. Om hur de vid bedömd 18-årsdag  blir av med boenden och skolkamrater och går till mötes en tillvaro på gatan liknande den för  de marockanska barnen.

Vi har valet att låta barnen bli kriminella droganvändare eller goda medborgare!

Avtalet med Afghanistan är – liksom det med Marocko - en ren pappersprodukt med den stat där våldsdåd avlöser varandra och där vissa regioner är i krig.  En adekvat fråga blir: kan situationen med de ensamkommande barn som efter formella avslag vistas i Sverige illegalt verkligen lösas på annat sätt än en generell amnesti?  Risken blir ju annars att vi i alla större städer kommer att få ett skikt med unga kriminella och drogberoende, som inom en snar framtid kommer att tära på samhället.  Vad jag förstår är det både av samhälleliga och humanitära skäl viktigt att ge uppehållstillstånd och lemma in denna grupp i samhället så att de kan utbilda sig och verka som goda samhällsmedborgare.  Skall en sådan plan lyckas så måste den sättas i verket genast.