De borgerliga använder Ahlgrens metod, dvs sväljer allt!

Per T Ohlsson, sedan 2005 pensionerad politisk redaktör för Sydsvenskan, har skrivit en ovanligt läsvärd krönika i Sydsvenskan Enda sättet att stoppa SD; PerTe tillhör annars inte mina favoriter.  PerTe beskriver hur den borgerliga alliansens partiledare svajar hit och dit. Särskilt allvarligt är läget naturligtvis eftersom enligt en undersökning från Ipsos visar att  61 procent av Moderaternas sympatisörer anser att man bör samarbeta med SD. Bland Kristdemokraterna är andelen 56 procent. Liberalerna och Centern är kluvna på mitten.  Detta har förmått borgerliga ledare att använda ”Ahlgrens metod” gentemot Sverigedemokraterna. Ahlgrens metod? Ahlgrens bilar är en av Sveriges mest populära godisprodukter. Någon erinrar sig kanske reklamkampanjen: ”Det finns bara ett sätt att stoppa den – i munnen!” Men att svälja SDs politik har inte varit någon succé för de egna opinionssiffrorna.

SD måste berövas möjligheten att exploatera missnöjet med en dysfunktionell flyktingpolitik   

”Moderaterna har valt att fokusera på frågor som SD-väljare tycker är viktiga … Det här valet av fokus bidrar till att bekräfta SD:s samhällsanalys och problemformulering. Väljarna kan uppfatta det som att SD blir mer trovärdigt i de här frågorna.” Vi ser utvecklingen i  Frankrike, Danmark och Norge. I förlängningen kan det rent av leda till moralisk kollaps som i USA – kommunisthysterin, Nixon, kristna högern, Tea-partyrörelsen, författningsvidrig paranoid avlysning och så Donald Trump.  Per  T. Ohlsson summerar helt riktigt:” Enda sättet att stoppa och tränga tillbaka Sverige-demokraterna är, i det långa loppet, att beröva dem möjlighet att exploatera missnöjet med en dysfunktionell flyktingpolitik. Det kan bara ske genom en fungerande integration som gör det möjligt att med trovärdighet hävda att inflöde av människor utifrån kan vara en tillgång, inte bara ett problem. Här står Sverige inför en lika väldig som akut utmaning som kräver oortodoxa lösningar.”   Så långt är vi helt överens!

PerTe försöker ge sken av att LO avfärdat lösningen p.g.a ”sur mage”

Per T Ohlsson: ”Sverige befinner sig bortom ideologi, partitaktik och sedvanliga intressemotsättningar. Därför måste ansvarskännande beslutsfattare vara beredda att offra heliga kor och överge förutfattade meningar.

• ·        De borgerliga – särskilt Moderaterna – måste inse att utmaningen kräver stora offentliga insatser på till exempel utbildningsområdet. Utrymmet för en sänkning av det totala skattetrycket torde vara obefintligt under de närmaste åren.

• ·        Socialdemokraterna – och LO – måste å andra sidan komma till insikt om att trösklarna till arbetsmarknaden behöver sänkas och att lägre ingångslöner och arbetsrättsliga liberaliseringar är ofrånkomliga inslag i en sådan process.

Att det kan hanteras inom ramen för den svenska modellen framgår av ett hovsamt förslag från Arbetsmarknadsekonomiska rådet med professor Lars Calmfors som ordförande: lägre ingångslöner i branscher som inte kräver hög utbildning, framförhandlade av arbetsmarknadens parter och tidsbegränsade, Arbetsmarknadsekonomiska rådets rapport “Dags för större lönespridning?” . Idén avfärdades genast av LO, eftersom rådet, en självständig expertgrupp, startats på initiativ av Svenskt Näringsliv, summerade PerTe med tillägget” Sverige har inte råd med så sura magar.”

Återigen spelar PerTes fantasi honom ett spratt, dvs han ljuger!

PerTes framställning avslöjar bockfoten: Slutsatsen är helt enkelt lögnaktig. LO-basen dömde i intervju 20160306 ut sänkta lägsta löner för enklare jobb   bl.a. därför att en sådan överenskommelse av internationell erfarenhet visat sig inte ge fler jobb.  Detta har utförligt utvecklats av LO-ekonomen Sebastian de Toro 20160215  i Striden om lön handlar om samhällsmodell. PerTes artikel är daterad 20161002! Naturligtvis har PerTe noga penetrerat Los inställning, varför det inte kan röra sig om ett misstag utan hela poängen med sura magen är faktiskt en typisk PerTe-uppfinning för att ge LO en smocka. 

Anledningen till att sänkning av minimilöner avfärdats av LO är att  all erfarenhet visar att det inte leder till fler jobb!

de Toro analyserar rapporten utifrån tre aspekter:

•Den har en överdriven tilltro till att lägre minimilöner leder till fler jobb

•Den har en överdriven bild av rigiditeten på svensk arbetsmarknad

•Den tar inte hänsyn till den fulla samhällskostnaden av lägre minimilöner

Efter ett utförligt resonemang sammanfattas Los inställning: En viktig poäng som lyfts fram i rapporten är att skillnaderna i kunskaper och färdigheter har ökat i samhället. Ju större skillnaderna är desto svårare är det att upprätthålla en jämn lönenivå. Frågan är vad som ska göras åt det här problemet? Författarna menar förstås inte att ökad lönespridning är den enda lösningen, men så pass viktig att den görs till ett huvudnummer. Jag anser istället att fokus bör ligga på andra lösningar, som att förbättra utbildningssystemet och arbetsmarknadsutbildningarna,  för att på så sätt rusta arbetskraften.  I grunden handlar det om val av samhällsmodell.

Utbildningar kostar pengar.  Vore det inte därför bra, undrar jag, om något eller flera av de s.k. jobbskatteavdragen avskaffades och användes till att upprätthålla välfärd och satsa brett på utbildning av nyanlända?