ANMÄLAN TILL JUSTITIEKANSLERN

Detta är inte mitt Sverige, tänker jag, när jag som pensionerad domstolsjurist ser att Migrationsdomstol far med osanning i beslut och avvisning av en underårig sker med handfängsel, huva över huvudet och remmar om benen samt ett barn lämnas vind för våg på en flygplats i Italien. Jag har sett Uppdrag granskning avsnitt 3 .

Jag anmäler saken till Justitiekanslern för granskning om de inblandade myndigheterna och deras företrädare verkligen handlat lagenligt, eftersom hanteringen strider mot en rad rättsprinciper, som är vägledande för svensk förvaltning och våra internationella åtaganden, särskilt i vad gäller skydd och omhändertagande av barn samt humanitet i en rättsstat. Beträffande sakberättelsen får jag hänvisa till TV-programmet.

Särskilt upprörande är enligt min mening

att i myndighets/domstols beslut angetts – helt sanningslöst – att ”en fullständig asylutredning gjorts i Italien” och att den fanns i ärendet såsom beslutsunderlag, men att rätteligen enbart fanns ett papper utfärdat av italiensk myndighet i vilket ingenting mer än namn, åldersuppgift och ett fingeravtryck fanns såsom ”utredning”. Detta särskilt när sökanden angav en helt annan uppgift, som inte var uppenbart osann.

I och för sig kan dock inte allvarlig kritik riktas mot någon för att den italienska åldersuppgiften hölls för god (även om den enligt min personliga mening bort föranleda överväganden om komplettering av utredningen), intill dess

att verket/domstol och verkställighetsmyndighet fick del av utlåtanden av två välrenommerade svenska barnläkare och en erkänt skicklig psykolog, som bekräftade sökandens egna uppgifter och talade för att uppgiften från italienska myndigheter var fel, förmodligen med ca fem år (!). Fortfarande fanns naturligtvis beslutet om uppehållstillstånd i Italien.  Men verkets/domstolens underlåtelse att ta del av och utreda åldersuppgiften utgör både ett brott mot utredningsskyldigheten och Sveriges åtagande att barn skall behandlas och skyddas just i denna egenskap, när det gäller juridisk representation i form av god man, skolgång, användning av tvångsmedel, tagande i förvar, bostadsgaranti, utgiftsersättning och formen för utvisning mm.  Underlåtelsen utsatte sökanden för stora risker både rent fysiskt och mentalt. Jag menar att i en rättsstat måste myndigheter klargöra vilka regler som överhuvudtaget är tillämpliga bl.a. beträffande ålder, särskilt om en indikation finns på felbedömning i utredningen av tre oberoende sakkunniga bedömare. Annars förekommer risk för rättsövergrepp som är ägnade att hos alla inblandade ge upphov till tvivel just på rättsstaten.

samt att såsom hjälpmedel vid avvisningen tydligen använts en huva som täcker ögonen och samtliga andningsvägar, visserligen med smärre lufthål, en s.k. spotthuva. Naturligtvis skall svenska tjänstemän kunna skydda sig mot att bli bespottade och ett sådant hjälpmedel måste vara möjligt att konstruera, typ munskydd.  Men en huva som på detta sätt täcker hela huvudet liknar i alltför hög grad hjälpmedel vid dödsstraff/likvidering och utsätter alla andningsvägar för visst hinder, sålunda ägnat att injaga panik hos den utsatte, samt fråntar tillika den utsatte från möjligheten att bedöma vad som sker med hen. Jag menar att ett inhumant hjälpmedel av denna typ av huva inte är tillåtet enligt svensk lag.

Denna kritik förminskas inte av att sökanden genom rådigt ingripande av olika privatpersoner, särskilt sökandens f.d. gode man i Sverige, så småningom fått en lösning enligt gällande bestämmelser i EU.

Enligt min bedömning såsom pensionerad ämbetsman var det skrämmande och upprörande att höra enhetschefen på migrationsrättsenheten på Migrationsverket Åsa Carlander Hemingway försvara handläggningen och det sätt varpå avvisningen utförts.