I går såg jag avsnitt 3 av en liten fransk stad. Det är en utsökt serie som beskriver förhållandena under den nazistiska ockupationen av Frankrike, detta avsnitt kring 1942. Ett tåg med judar på väg mot koncentrations- läger i Tyskland kommer till stadens station.  Och efter förhandlingar tillåter nazisterna att judarna inkvarteras i skolan och fransk polis hjälper till att detta kan ordnas.  Mat är inte att få förrän judarna själva samlar in pengar för att betala med. Även bland fransmännen med flera undantag florerar tankar om de "parasiterande judarna".  Det är också oroväckande att se hur den franska administrationen och polisen underlättar för att Gestapos syften skall fullföljas. Det slutar med att fransmännen på order av Gestapo skiljer föräldrar och barn, allt enligt administrativt ordnade listor. Barnen far i väg i en buss, där avslutas avsnitt 3.  Men själv har jag i tankarna hur nazisterna avrättade folk just i bussar genom att ansluta avgasröret till bussens luftintag.  Vad nu än det kriminella syftet var att skilja barn och föräldrar, så rör sig detta om övergrepp strängeligen förbjudet enligt all internationell rätt.

Främlingsfientlighet och humanitet,två sidor av ett mynt

En annan film samma kväll hette Simon och ekarna, en film efter Marianne Fredrikssons kända roman. Romanen, som utspelar sig främst under 1940-talet, handlar om Simon Larssons barndom, ungdom och väg in i vuxenlivet. Simon är av halvjudisk härkomst men är adopterad av ett arbetarpar, Karin och Erik Larsson, som bor i ett ytterområde i Göteborg. Han får en skolkamrat och vän i den judiske pojken Isak Lentov, vars far Ruben är en välbärgad bokhandlare. Familjen Lentov har flytt från det nazistiska Tyskland före andra världskriget. När Isaks psykiskt sjuka mor blir icke kontaktbar och inlåst på mentalsjukhus blir Karin Larsson som en ny mor för honom. Även Erik Larsson uppskattar Isak som, till skillnad från den bokligt intresserade och intelligente Simon, är händig och kan hjälpa till i Eriks båtbyggerirörelse. Familjerna Larsson och Lentov smälter alltmer samman till en enhet. De två pojkarna och deras familjers liv vävs samman samtidigt som kriget rasar i Europa.  Båda pojkarna möter i skolan antisemitiska attityder, som fanns även i Sverige under andra världskriget.  Även denna film påminner alltså om främlingsfientlighet och hur barn skiljts från sina föräldrar under orolig tid, men också om omhändertagande när föräldrar brister.

Skitlag - ett juridiskt och humanitärt nederlag 

Dessa två gårdagsintryck fick mig ånyo att tänka på vilket juridiskt och humanitärt nederlag åtstramningen av asylreglerna är. Frågan som eftervärlden kommer att ställa är var det verkligen nödvändigt? I vart fall något slags barnundantag? Som jag sagt så ifrågasätter jag inte att regeringen vidtar åtgärder för att tillfälligt minska invandringen, se min tidigare blänkare Morgan, jag förstår din poäng med häva samhällstrycket, men jag vill höra dig säga att detta är en tillfällig skitlag!    Däremot är det anmärkningsvärt att Batras Moderater går ihop med Åkessons främlingsfientliga Sverigedemokrater. Det är en slags populistisk fascism som leder till att asylrätten urholkas.  Mot detta måste vi till vänster stå fast emot.