Göran Greider: Vänstern, sättgränser!

Göran Greider skriver i dagens Aftonblad att vi måste sätta gränser i flyktingpolitiken. Han säger att han sedanlänge ”tappert försökt formulera en sådan men är genuint osäker på om detär möjligt” eftersom debatten är så extremt polariserad.  Vår tid är flyktingens tid. Det ställer ossinför frågor där inga moraliska måttstockar tycks räcka till. Men ettasylsystem som principiellt sätter juridik över nationalstatliga, demokratiskaprocesser har visat sig göda rasism och högerextremism.  De självklara vänsterargumenten för engenerös flyktingpolitik, att det är en plikt att ta emot så många som möjligtoch att immigration är en investering i framtiden, består. Idealismen påvänsterkanten är inte problemet, men den räcker inte…Samtidigt tycks regeringenoförmögen att förhålla sig intellektuellt till de åtgärder man vidtagit… intehört Löfven eller Romson formulera något sammanhängande och långsiktigt om hurde ser på migrationen. Vad betyder mantrat ”andrum”? Har de ens tydligt erkäntatt tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) dramatiskt försämrar integrationen?

Borgarna försökerskapa Näringslivets våta dröm: Låglönesektor

Åsa Linderborg skrev i februari  Låga löner hotardemokratin. Man kan ha både goda och hjärtegoda skäl attvara för en generös invandring, men för Svenskt Näringsliv stavas drivkraftenökad profit.  Borgerliga politiker ochopinionsbildare – både de som vill ha öppna gränser och de som vill stänga dem– sjunger med: ”Sänk trösklarna!” Sänkta trösklar betyder sänkta löner. 

En strid har seglat upp där borgarna beskyller regeringoch LO att motsätta sig regler för att invandrare skall få arbete.  Liberalen Erik Ullenhag går ut stort i endebattartikel och klumpar ihop SD, S och LO i allians – mot nya enkla jobb: Denallians som nu bildats mellan SD och S som blundar för den verkligaintegrationsutmaningen och vägrar sänka trösklarna in på arbetsmarknadenriskerar att göra att politiken, i stället för att ta tillvara möjligheten somde människor som flytt hit är, skapar ett stort utanförskap.  Är det någon som kan hålla tillbaka en tåröver något så gripande?  Raimo Pärssinen(S) replikerar Du faller på eget grepp, Ullenhag. Ullenhagsartikel visar tydligt var den politiska skiljelinjen går i svensk politik. På ena sidan vill parter som Liberalerna användadet stora antalet nyanlända som förevändning för att driva ned löner ochavveckla den svenska modellen. På andra sidan vill den socialdemokratiskt leddaregeringen utveckla den svenska modellen genom investeringar i jobb, utbildningoch bostäder så att Sverige åter blir ett land med pålitlig välfärd, lågarbetslöshet och löner som går att leva på.

Vi måste tyvärrutgå från att övriga EU-länder säger nej.

Det har i EU fattats beslut att under 2015 fördela flyktingar på EU-medlemmarna, nusenast 160000.  Det hela har blivit enren flopp med fördelning av några hundra och besked från  bl.a. Ungern,Polen och Slovenien att man vägrar lyda beslutet.  Samtidigt börjar situationen i Grekland blikaotisk, då grannländerna vägrar att släppa flyktingar vidare in i Europa.   

Göran Greider säger att när regeringen förra åretkraftigt stramade åt migrationspolitiken kunde han inte annat än stödja den nyapolitiken. Ett flyktingmottagande som ihöstas snabbt nått rekordnivåer hade, om det fortsatt, antagligen tvingat denrödgröna regeringen att avgå med följd att en borgerlig regering tillträtt meden än hårdare migrationspolitik.   Ochinte bara det utan med en agenda att snabbt designa om Sverige till en snabbtväxande låglönesektor. Jag har själv på denna blogg skrivit liknandeflera  gånger, bl.a. Skall vi regera ivår demokrati måste vi också i det rådande läget vara beredda attkompromissa.

Åter till Göran Greider:Hur stora flyktingströmmar kan Sverige ta emot?

Hur stora flyktingströmmar kan Sverige ta emot utan attlandet faller ner i riktigt djup segregation och därmed permanentar xenofobi?Hur bör en liten EU-nation agera då flyktingmottagandet i EU intefungerar?  Går det överhuvudtaget attresonera om volymer utan att förråda humanismen?  En tredje linje i flyktingpolitiken kan intenöja sig med att ensidigt hänvisa till de mänskliga rättigheterna. Vi måstelära oss att – och kan önska något annat – att vi lever i nationalstat, men använda den såsom ett verktyg för fördelningspolitik. Måste vi till sist ställaoss frågan: Hur ska man till exempel se på idén att fixera en volym för hurmånga vi kan ta emot, men då en generös volym?  Om Sverige skulle sätta ett tak på låt osssäga max 70 000 flyktingar per år skulle det innebära att asylrätten i FN:sflyktingkonvention urholkas. Samtidigt vore det med EU-mått en oerhört generösnivå och kanske en nivå som en majoritet av svenska folket skulle acceptera. Ettsådant system gör att permanenta uppehållstillstånd åter blir självklarasamtidigt som de folkvalda/väljarna återfår en större kontroll över frågan. GöranGreider slutar med: Jag vet inte om någon på vänsterkanten alls vågat diskuteradet och det är knappt jag själv vågar göra det.