Inget är så förargligt som att bli hängd i tysthet

Författaren och journalisten Jan Guillou blev för något årsedan aktuell med sin nya roman “Att inte vilja se”, som är den fjärde delen ihans romansvit om 1900-talet. Redan då skrev jag Varför ljuger vi för att döljasanningen om krigsbrott och andra övergrepp. När författaren intervjuades i SVT:s“Gomorron Sverige” inför boksläppet talade han bland annat blivit anklagad för historieförfalskning omvad som faktiskt var känt om Förintelsen, under tiden den pågick. Men i DN säger Jan Guillou följande:Om du och jag hade varit vuxna människor 1941, 1942, 1943. Vad hade vi haft möjlighet att känna till då? Det är vad jag i romanform har undersökt … Vi talar om olika saker, säger Guillou till Expressen. Orsaken till att Förintelsen inte var känd berodde på att svensk presspå den tiden var uppdelad i två läger: För och emot Tyskland, och att de därför inte var trovärdiga. Det har sagts att många svenskar visstefaktiskt, men de hade inte förstått vidden av vad Förintelsen var för något.Och Det man inte förstått, det vet man inte. .. Alltså, i Sverige började maninte veta förrän i april 1945. .   Än en gång har Jan Guillou levt upp tillsitt motto, nämligen Inget är så förargligt som att bli hängd i tysthet.

Tyskvänlighet utbredd i medel- och överklass

Först en reservation: Resonemanget gäller inte romanen eftersom den ju skapas fritt utan det som Jan Guillou talar om i samband med diskussionen om denna. Visst var Sverige uppdelat och medelklass var tyskvänliga och hade många i över- och medelklass med både yrkesmässiga och släktrelationer med Tyskland.  Jan Guillou är född 1944 och jag 1939 – f.ö. döpt samma dag England och Frankrike förklarade Tyskland krig. Jag har inga direkta minnen av kriget mer än mörkläggningen och kupongerna, varför jag måste fråga äldre om hur det var och läsa mig till det.  Förmodligen har Jan Guillou samma  svårigheter, varför hans självsäkra uttalanden måste granskas.  Tyskvänligheten underströks också av att drygt 2 miljoner uniformerade tyska soldater transiterades till Norge, tyskarna medgavs också använda telefonnätet samt vi fortsatte exporten – ca 80 procent av vår export- till Tyskland. Det var ju t.o.m. så att man räknar med att ca 300 svenskarfrivilligt stred för Hitler.Min farmor berättade också att de blivit uteslutna ur sitt medelklassumgänge redan tidigt 30-tal, då farfar, som läst Mein Kampf, energiskt hävdat att Hitler däri beskrev odemokratiskt maktövertagande och folkmord.  Det hör till saken att Guillou växte upp under privilegierade förhållanden tillsammans med familjen i Saltsjöbaden och Näsby Park utanför Stockholm (Wikipedia). Det är att förmoda han alltså i överklasshemmet kommit i kontakt med denna tyskvänlighet och liksom jag inte hade direktkunskap om hur mycket svenskar kände till om Förintelsen.

Vad menar man då när man påstår att svenskarna visste. 

Behöver det vara så att alla visste för att man som Guillou säger förstod?  Guillou säger själv att 50 % höll på tyskarna och den andra hälften, som inte hade dessa positiva fördomar om tyskarna borde rimligen både ha fått reda på och förstått det hemska som skedde.  Detta måste rimligen ha påverkat samhällsklimatet.  Nils Orenius harskrivit en blänkare med nutida anknytning där hans Farmor säger om judeförföljelserna: Man ville liksom inte tro. Vi ville inte se.Själv vet jag att min pappa läste Ture Nermans Trots Allt – trots att han var högerman, bl.a. på inrådan av Hugo Vallentin som var en avlägsen ingift släkting. Pappa menade att efter tyskarnas deportation av de norska judarna kan ingen ha undgått att förstå vad det handlade om eftersom detta ingående rapporterades i pressen.

Nazisthelvetet –Nazistparadiset

Ola Larsmo beskriver i en artikel om Israel Holmgrens   bok Nazisthelvetet som renderade Holmgren fängelse fyra månader därför att hanredan 1942 beskrev nazisternas folkmord av judarna. Boken beslagtogs men utgavs året därpå med titeln Nazistparadiset som undgick beslag; det hör till saken att krigslyckan då börjat vända.   Detta föranledde alltså en omdiskuterad tryckfrihetsprocess och ett politiskt gräl,där även tyska ambassaden tog del, allt som utförligt diskuterade i media. 1939 hade det uppmärksammade Bollhusmötet ägt rum med den sorgliga diskussionen om ett antal förföljda judiska läkare skulle erbjudas uppehållstillstånd.  Under denna tid var också  Göteborgs   Handels- och  Sjöfartstidnings Torgny  Segerstedt, revymakaren Karl  Gerhard  och tidskriften Trots  allt med grundaren Ture Nerman aktiva och spred information om vad som pågick i Tyskland. Redan tidigt efter Hitlers maktövertagande 1933 förkom uppgifter i svensk press om förflyttning av judar till områden österut, vilka motiverades av tilltagande      bostadsbrist.  Arvid Fredborg summerar denna förflyttning i ”Bakom stålvallen” 1943 med: ”Vilket öde,som drabbade judarna österut  eller på vägen dit är allmänt känt”.  I Sverige blev jude transporterna i vart fullständigt kända när nazisterna efter ockupationen av Danmark och Norge i april 1940 genomförde utrensning och transport till dödslägren av judar, 6000 från Danmark och 9000 från Norge; samtidigt fängslades ca 8000 danskar och 30000 norrmän i fångläger i resp land.  Detta föranledde en omfattande flykt till Sverige och officiella protester genom vilket aktuell information om nazisternas övergrepp mot judar spreds överallt i Sverige.

DN 1938:

Jan Guillou är en intelligent man – varför spelar han urbota korkad?

Detta kan knappast summeras på annat sätt beträffande de faktiska förhållandena, alltså bortsett från Guillous roman. Nyhetsläget var sådant att man kan rimligen inte påstå att judeförföljelserna blev bekanta först efter kriget.  Bildade och medvetna medborgare i Sverige visste och kunde dra klara slutsatser om vad som egentligen förekom redan före andra världskriget. Men efter krigsutbrottet, då förflyttningar av judar bl.a. från Tyskland, Österike och Tjeckien och ghettona i Polen omskrevs, så borde det stått klart för envar vad som pågick. Koncentrationslägren var också så pass stora och nazisterna så pass hänsynslösa vid alla transporter och hoppsamlingar att en normalt uppmärksam medborgare, journalist eller turist inte kan ha undgått att förstå vad som skedde; jämför: Tyskland går sista ronden av Gunnar Th:sonPihl 1943. Hugo Vallentin skrev i oktober 1942 i Torgny Segerstedts Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning en stort uppslagen artikel "Utrotningskriget mot judarna", där han sammanfattade tillgängliga fakta och refererade uppgiften att 700 000 judar hade mördats i Polen. Artikeln citerades i tidningar runtom i Sverige.

Historieförfalskning

Möjligen fanns flera svenskar som väl begrep Förintelsen, men inte visste dess fruktansvärda omfattning eller alla detaljer av avskyvärdheter.  Enda rimliga förklaringen till Guillous istadiga förnekande av detta får  skrivas på kontot för tyskvänlighet i hans hem och överklassuppväxt. Det kan synas märkligt att Guillou, som ägnat sig åt samhällsgranskning,inte kunnat frigöra sig från detta. Enligt min mening är det viktigt att  kalla detta vid sitt rätta namn:historieförfalskning.