Är det ”utomrättsliga avrättningar” att skjuta liggande brottslingar till döds?

I dagens God morgon världen intervjuas under rubriken  Israels Sverigehat av Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén en israelisk kvinna som försvarar Israels sätt att hantera den så kallade knivintifadan. ”När Margot Wallström kallar detta utomrättsliga avrättningar" är detta orättvist, då ”en nation har rätt att försvara sig och fokus måste ligga på offret inte förövaren”. Margot Wallström är redan persona non grata i Israel och kallas av Israels utrikesminister för antisemit.  Men nu börjar diskussionen anta proportioner av Sverigehat. I Sverige är vi många med  bl.a. Stefan Löfven,som står bakom Margot Wallström att Israels svar på  knivattackerna bör utredas.

”Med parallellen till Bernadotte har vi lärt en hel del om hur man dödar en budbärare”.

En antydan om hur diskussionsläget i Israel är följande.  F.d. statsekreteraren i utbildningsdepartementet i Israel Zvi Zameret föreslår i en artikel i israeliska högertidningen Makor Rishon under rubriken  “Margot Wallström’s source of inspiration” (Margot Wallströms inspirationskälla), att ”den svenska utrikeministern förtjänar samma öde som Folke Bernadotte”.  Artikeln kretsar kring  mordet på svensken greve Folke Bernadotte, FN:s särskilda sändebud, som skickades till att förhandla fram en lösning av Palestinafrågan, enligt   en FN-resolution 1948 med rekommendationer för tillbakadragande  av Israeliska styrkor och flyktingars återvändande.  Detta gjorde att Sternligan,

, dvs kretsen kring den senare premiärministern Yitzhak Shamir, mördade honom i Jerusalem september 1948. I summeringen kommer Zameret till att svenska utrikesministern, som har föreslagit att Israels dödande av många palestinska angripare var "utomrättsliga avrättningar" och har krävt en undersökning av dessa fall, har samma ”dolda antisemitism som Folke Bernadotte”. Utrikesministern Margot Wallström, skulle låta sig styras av tankar på framtida röster i den växande gruppen av framtida muslimska väljare, försöker liksom Bernadotte bekämpa grunderna för staten Israel.  Författaren slutar med förhoppningen att läsaren med parallellen till Bernadotte lärt en hel del om hur man dödar enbudbärare.  Hans förnekande av uppmaningen till mord på Margot Wallström är patetiskt hycklande; inför israelisk publik har han ju redan vunnit sitt syfte.

Sverigehat därför att vi inte skulle fokusera på ”offret” Israel.

De höga tongångarna antyder att saklig diskussion är föga realistisk. Vad Sverigehat-diskussionen i Israel inte vill se är nämligen

att de flesta knivattacker skett på ockuperat palestinskt område ; 22 israeler och 143 palestinier hade dödats 1 okt 2015,

att Israel håller Gaza avspärrat till lands och till sjöss och därmed förhindrar, eller i vart fall försvårar återuppbyggnaden efter det att israeliskt artilleri smulat sönder stora delar av Gazas tätbebyggelse, därvid kriget 2014 medförde att 19 000 bostäder, samt sjukhus och skolor förstördes under51 dagars bombningar samt

100000 personer fortfarande är hemlösa, många av dem barn .

att Israel försöker på Västbanken och i Östra Jerusalem i ständigt pågående byggnationer faktiskt – i strid med internationell rätt -  inkorporera stora delar av palestinsk mark genom bosättningar av över 500.000 israeler och tillfartsvägar till dessa.

Mot denna bakgrund är det lätt att förstå Arabförbundets inställning  att knivattackerna på ockuperad mark är legitimt motstånd.

Israeler som går emot Sverigehat och visar sympati för palestinier mobbas.

Det finns alltså de som i Israel vågar gå emot.  Sådana journalister förlorar sitt arbete och ersätts med yngre förmågor som inte visar sympati ”för fienden”.  När en radiojournalist antyder att en palestinsk familj sörjer sina döda lika mycket som israelisk, ”min sorg har lärt mig att den inte har några gränser”, så leder det till folkstorm och att journalisten tas ur tjänst .  Andra modiga personer som försökt verka för moderation har offentligen hånats och utsatts för trakasserier. Detta har också  satts i system i Sverige. Man kan bara se hur Göran Rosenberg som bl.a.skrivit om Israels mjuka makt och Israel som en apartheidstat, behandlats som en svikare av judiska källor såsom Judisk krönika, när han försökt hävda att kritik av Israel inte behöver vara antisemitism. Eller Helle Klein kallas hatmånglare därför att hon också kritiserat Israel.

Hur kan man fortsätta att vara Israelvän?

Är det efter detta omöjligt att försäkra att jag hela min 76 åriga levnad stött iden med Israel,men också hela tiden hävdat att denna stat måste respektera internationell rätt – ja, bete sig anständigt och demokratiskt. Jag blev mycket ledsen när man skrev in ”judisk stat” i sin grundlag och därmed talade om att man inte lärt sig en gnutta av judarnas historia.