Om man tar emot alla och skakar fram pengar, så löser vi samtidigt samhällsproblem
Min och andras politiska guru Anne-Marie Lindgren skrev den 23 oktober 2015 i AiP Förnekelse är inte lösningen . Hon kritiserar oss som står till vänster: ”Det vi nu med närmast brutal tydlighet upplever är att volymen inte går att bortse från…Då är det litet oroande att stora delar av vänstern verkar stå rätt handfallen inför problemen, och snarast tenderar att försöka förminska dem och hävda att de är överdrivna. Det är de inte.” Jag tror Anne-Marie Lindgren för en gång skull huggit i sten. Istället har jag och andra ungefär samma grunduppfattning som Anne-Marie Lindgren deklarerade för ungefär ett år sedan i AiP den 24 november 2014 under rubriken Skyddsbehovet är det som avgör. Då skrev hon: ”Så den viktiga frågan att diskutera är inte ”volymen” utan hur vi hanterar de utmaningar den skapar. För det gör den alltså. Enligt Migrationsverkets beräkningar handlar det om en befolkningsökning på cirka 370 000 personer under mandatperioden (beviljade asyler + anhöriginvandring).”
Lindgren antydde den enda rimliga lösningen för ett år sedan!
I dag talar Anne-Marie Lindgren om att vi måste tala om de skenande kostnaderna och att det inte är populärt att höja skatterna. Vi borde också för det andra debattera hur vi skall kontrollen ”volymen” av flyktingar och för det tredje hur pass rimligt det är att i dag medge arbetstillstånd för icke-specialiserade arbetsuppgifter. Redan för ett år sedan talade hon om alla problem med bostäder, utbildning och jobb osv . Men hennes slutsats var då: ”Det är inte omöjligt att åstadkomma detta, men det åstadkommer sig inte självt. Det kräver politisk handling. Det kräver åtgärdsprogram, och det kräver pengar.” Med det viktiga tillägget: ”Det är åtgärder som i sig själva skapar nya jobb, vilket är positivt i sig självt. Och det är pengar som kommer tillbaka i form av bättre integration, mindre sociala spänningar och snabbare etablering på arbetsmarknaden för de nykomna.”
Det handlar inte om förnekande eftersom problem kan lösas med aktiv politik
Jag börjar med volymfrågan. Så länge man nöjer sig med att kräva att andra länder och inom Sverige alla kommuner skall medverka solidariskt, som Stefan Löfven gör, så är det ok. All annan volymdiskussion är oanständig och faller dessutom oftast på våra konventionsåtaganden. Frågan om arbetstillstånd även till asylsökande som saknar utbildning innebär i realiteten att vi skummar utbildningsgräddan av invandrarströmmen och ratar ”skummjölken”. Enligt min mening är det omoraliskt eftersom en välutbildad inte har högre skyddsbehov än en outbildad. Dessutom är det på lång sikt olyckligt, då utbildade generellt är äldre än outbildade, vilket skulle ge en skev ålderspopulation. Slutligen när det gäller kostnadsfrågan. Så förstår jag inte Lindgren och mitt partis ledning. Att höja skatter är egentligen en småpotatis mot en omfattande upplåning till låg ränta för att bekosta massiva investeringar inom byggande, järnvägar, vägar. Strukturinvesteringar, särskilt inom byggande har flera gånger använts av socialdemokratiska regeringar för att motverka lågkonjunktur och möta kriser. Precis som Anne-Mari Lindgren för ett år sedan sa: det fordras kraftfull planering och pengar. Vi till vänster kräver att partiet slutar förneka behovet av aktiv politik och kräver en sådan av partiledningen!
