Omedveten Vänster eller bara Socialdemokrater utan berättelse?
Stickan utmärks knappast av att han för ett demokratiskt samtal Stig-Björn Ljunggren skriver den 5 oktober på sin blogg Vänster mot bättre vetande. Han är hal att diskutera med då han höjer rösten för att överrösta sina meningsmotståndare och avbryter dem när de fått ordet för att ytterligare tysta dem; allt detta framgår Av en ”TV-debatt” om Socialdemokraterna är ett dödsdömt parti där t.o.m. den talföra Lotta Gröning förlorade målföret. För att inte på något sätt förfalla till en demokratisk debatt överöser Stickan meningsmotståndaren med att hens åsikter är ”idealistiskt trams”, ”gallimatias” eller ägnar sig åt ”söndagsskolefilosofi”, samtliga glåpord från nämnda bloggkrönika. Denne statsvetare har naturligtvis en del kunskaper att förmedla, men dessa bäddas in i ett arrogant och självtillräckligt sätt som mera liknar bulldozerns framfart än ett demokratiskt samtal.
Glåporden är till dem som vill förnya demokratisk socialism Kjell Östberg skriver i Aftonbladet Kultur 2 oktober om socialdemokratins kris – och behovet av en ny vänsterfront mot råkapitalismen under rubriken Saknad: socialismen. Han slutar med: Vi måste överskrida ramarna i riktning mot en förnuftigare ordning bortom dagens kortsiktiga marknadskalkyler. Det är dags att plocka fram socialismen igen – och inte bara som berättelse. Detta får naturligtvis Stickan att tugga fradga eftersom hela berättelsen att välfärdssektorn byggdes fristående från marknadskrafterna är ”uppenbart felaktig”, ja ”idealistiskt trams”.
Vem har varit motståndaren mot alla välfärdsreformer? Statsvetarens argument mot detta är ”att välfärdsstaten byggts i symbios med näringslivets krav på kvalificerad arbetskraft, trygga mobiliserande sociala nätverk och ett rationellt utvecklande av produktivkrafterna”. Den välfärdsstat som Socialdemokratin byggde upp kom till under ständig kamp mot näringslivet och andra högerkrafter allt ifrån de första sjuk- och arbetslöshetskassorna till senare större och mer genomgripande reformer. Den politiska förträdaren Högerpartiet/Moderaterna har genomgående från början till slutet röstat emot det som i dag betecknas som välfärdsstaten. Under de borgerliga regeringarna har också bitar rycks loss och stora försämringar åstadkommits. Det är som statsvetaren fördjupat sig i historieförfalskningen i Moderata Samlingspartiets partiprogram. Man undrar vem som egentligen tramsar om den ”symbiosen”?
Är kapitalet identiskt med ”marknadskrafterna”? Stickan citerar ”Staten & Kapitalet, ni vet. Den organiserade kapitalismen. Kompromissen mellan arbete och kapital. Socialdemokratin rider tigern.” är det en rimlig beskrivning på symbios? Den lagstiftning som Socialdemokratin har genomdrivit på en rad olika områden av samhället har uppenbarligen tillkommit inte av symbiotiskt intresse utan just för att begränsa kapitalets makt och tillförsäkra arbetarkollektivet sina rättigheter till skälig lön, riskfritt arbete, sjukvård, omsorg, pension. På så sätt är det naturligtvis rimligt att tala om att välfärdsstaten tillkommit fristående från marknadskrafterna. Här används marknadskrafter på ett annat sätt än just ”Tillgång och efterfrågan som bestämmer priset på en vara eller på arbetskraft.” utan som ett namn på en maktfaktor som tvingar det politiska systemet att fatta vissa beslut. Den här vidgade betydelsen går utöver stat och kapital eller arbete och kapital, alltså något utöver produktivkrafterna. Den betydelsen har ingenting med uppbyggnaden av välfärdsstaten att göra, utan hänger samman med globalisering och 1970,80 och 90-talet. Stickans resonemang är ohistoriskt.
Visst har vi fått problem: består dessa i att det inte värps fler ägg? Jag vet inte hur meningsfullt det är att diskutera utvecklingen härefter, när Stickan i koncentrat formulerar problemet: ”Guldhönan får höra att hon är elak. Samt bör värpa mer guldägg till i morgon.” Det framgår inte riktigt om ”guldhönan” är näringslivet, industrin, tjänsteproduktionen, omsorgen, trafiken eller annat. Den miss Stickan gör vid en sådan beskrivning är att hönor lägger ägg bara de får foder och omsorg. När det gäller industri- eller tjänsteproduktion är verksamhetskapitalet bara en del i verksamheten den andra är arbetare och tjänstemän, som inom vissa ramar skall samverka för att samhället skall fungera. Att läkare, lärare eller volvoarbetare tillsammans med landstingsansvariga, skolchefer eller volvodirektörer skall värpa guldägg torde vara en fantasi som bara finns i en samhällsvetares hjärna. Finns det möjligen en mer angelägen diskussion? Stickan har av Ystad arbetarekommun inbjudits att föreläsa den 18 november på Forum. Välkommen!
Kommentar av Stig-Björn Ljunggren - 16 oktober 09:14, 2015
Guldhönorna, det är väl alla som kliver upp på morgonen för att sälja sin nytta till andra? Låt oss inte glömma dem när kleptokraterna försöker maka åt. Sig av vad de skapar.
När jag kommer till Ystad ska jag med glädje diskutera detta!
Bo Widegren: Till att börja med för en god diskussion kanske du kan förklara vilka närmare bestämt du avser med guldhönor och kleptokrater. Guldhönor tycks i din kommentar bli alla vi vanliga arbetstagare. Kleptomani betyder ju otillåtet, sjukligt ta för sig. Är det någon slags populistisk omskrivning för politiker, eller överhuvudtaget för dem som bestämmer. För du menar väl inte forskare som du själv? Eller pensionärer som jag? Det kompliceras ju av rapporter om de största kleptokraterna, nämligen näringslivets toppar med fantasifulla fallskärmar och skatteflyktingar som dränerar statskassan. Naturligtvis är du varmt välkommen till Ystad men - i alla fall jag - vore tacksam om att få dina tankar om partiets framtida möjligheter serverade i en mer saklig anrättning. Annars blir ju gärna en diskussion om den spektakulära anrättningen, istället för ingredienserna och hur den smakar.
Kommentar av Stig-Björn Ljunggren - 18 oktober 18:21, 2015
Guldhönorna är, i varierande utsträckning, alla som kan sälja sin arbetskraft på marknaden. Kleptokraterna försöker hitta medoder att få en släng av sleven. Och de finns i alla möjliga sammanhang, såväl privat som offentligt. Trixat är att hålla kleptokraterna stången så de inte invaderar guldhönornas ansträngning att organisera ett givande ömsesidigt samarbete. Risken är nämligen att guldhönorna då får se sina gemensamma ansträngningar dränerade av kleptokrater i lånta solidaritetsfjädrar.
Bo Widegren: När du så utvecklar dina tankegångar, Stikkan, så förefaller det mig som om du blir så fascinerad av din saga att du glömmer poängen. Den är väl att vi alla på något sätt inom de ramar vi sätter med politiken skall fungera i ett samhälle
Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!
Kommentar av Stig-Björn Ljunggren - 16 oktober 09:14, 2015 
