I Ungern sprutar polis tårgas och vatten på flyktingar – i Sverige arresteras de som ideellt hjälper
I hela Europa pågår en test på om vi européer menar allvar med de grundläggande värderingar som vi slagit fast för vår union och på de internationella löftena att värna mänskliga rättigheter och humanitet i flyktingfrågor. Ungern, Slovenien, Polen och några till tänjer gränserna för det acceptabla. Även våra nordiska grannländer tycks ha fel på hjärtverksamheten.

Men även i Sverige har det blivit en rejäl krock mellan vad som i vår demokrati är ideellt och humanitärt riktigt och polis/åklagares tolkningar att det är människosmuggling att skjutsa eller på annat sätt hjälpa människor i nöd utan att ta någon som helst ersättning. Ingen medborgare bör riskera polisingripande eller t.o.m. åtal, när man är snäll och hjälper. Hur skall demokratin kunna fungera om vi inte hjälper varandra, särskilt de som är nödställda? Skall barn och kvinnor
och uttröttade män behöva gå från Röbäck, över Öresundsbron eller till Finland? Människor som är på flykt utan vatten och mat? En sådan lagtolkning undergräver medborgarnas uppfattning om vad som är rätt och rimligt och måste därför ändras.
Åklagare förnekar förarbetenas formulering om ”humanitärt undantag”
Enligt uppgift finns det f.n. ca 25 fall som utreds i Sverige av polis. Enligt regionala TV-nyheter Malmö har kammaråklagare
Johan Larsson uttalat att det är misstänkt människosmuggling även om man av ideella skäl hjälper flykting över bron till Sverige. Larsson påstår vidare att det inte finns något humanitärt undantag “lagstiftningsmässigt” och inte heller i domstolars praxis. Nu finns det faktisk ett rättsfall (NJA 2009s424) där Högsta domstolen resonerar om vad kallas ”humanitärt undantag” – det som Larsson försäkrar inte finns. Jag har för drygt 10 dagar sedan skrivit om detta på min blogg och därvid också i brev klagat på att polisens information är bristfälligt osaklig: Finns det anledning att tala om människosmuggling för
dem som skjutsat flyktingar? Som kuriosa kan nämnas att Sverigedemokraterna, som inte heller gillar humanitära undantag, har anmält SJ och Skånetrafiken för människosmuggling, vilket tog polisen drygt 1 timme på att konstatera ”ej brott”.
Vad står det i lagen? Och hur bör den tillämpas?
I svensk lag finns inget uttryckligt undantag för ideella handlingar, däremot finns i förarbetena nämnt det “humanitära
undantaget”. Kring detta resonerar Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2009sid424. Där finns också en rad hänvisningar till olika texter. I EU-rätten hänvisas till Rådets direktiv 2002/90 EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse. Där anges att medlemsland får ange undantag från straffbarhet för ideella handlingar. Vid lagstiftningstillfället utnyttjades detta inte utan man bara i förarbeten till ändringar i utlänningslagen talade om det
humanitära undantaget. Det humanitära undantaget nämns t.o.m. på Wikipedia. Jag tror att det var ett misstag att inte uttryckligen ta in undantaget i lagen. Det är nämligen inte bra att lägga detta i händerna på jurister, som i brist på urskiljning om vad som i en demokrati bör gälla, kan ange tolkningar som är i skarp kontrast till en rimlig syn på alla människor som vill hjälpa flyktingar. Förtroendet för rättvisan undergrävs genom de tolkningar som polis och åklagare andragit. Själv blev jag förbannad och har påtalat saken hos polis- och åklagarmyndigheten samt till ansvariga politiker, utan någon reaktion. En sak kan dock slås fast, nämligen att det vid lagstiftningen omtalade humanitära undantaget var aktuellt och
att brist i själva lagtexten omöjligen kan tolkas så att lagstiftarens mening var att lagföring skulle ske även av ideella hjälpare.
Rättsfråga kan bara uppstå om en gräns passerats
Det kan aldrig vara människosmuggling att hjälpa flyktingar från Malmö till Haparanda. Överhuvudtaget måste en gräns passeras för att brott skall anses föreligga. En snabbtitt på internet visar att frågeställningen om människosmuggling aktualiserats vid en rad polisingripanden landet runt. Jag bortser nu från alla fall där det rör sig om betalda tjänster och/eller såsom del i en större organisering. Själklart är det
lovvärt att Polis, tull och åklagare sätter åt verkliga smugglare. I rättsfallet från 2009 dömdes en syrier för ringa smuggling till böter. Omständigheterna var dock litet speciella och den dömde försökte svänga sig och uppgav inte genast att flyktingarna avsåg att söka asyl. Det är alltså viktigt att man sanningsenligt talar om att man hjälper flyktingen att söka asyl. En asylsökande kan nämligen straffritt utan tillstånd eller pass komma till och söka asyl i Sverige. Dessutom finns det ytterligare en omständighet, som inte förelåg 2009, nämligen att ansvariga politiker i bl.a. Tyskland och Sverige eftergivit EU-rättens bestämmelser om första asylland. På ansvarigt håll har uttryckligen sagts att Sverige numera godtar att flyktingar får fritt resa genom Sverige utan registrering till Finland och Norge. Härvid kan uppstå frågan om överhuvudtaget en ”gräns” passerats i den mening som avses vid människosmuggling. I vart fall kan med hänsyn till de extraordinära omständigheterna i dagens flyktingsituation fråga
resas om flera rekvisit både subjektivt och objektivt i smugglingsbrottet, bl.a. frågan om rätt för medborgare att hjälpa andra i nöd. Det var ju så att flyktingar gick omkring på vägarna i Danmark utan mat och vatten.
Rättspolitiskt är det katastrof när samhället inte stöttar ideellt arbete
Det rör sig om att hjälpa medmänniskor och så länge det sker utan ersättning bör man i en demokrati hurra för sådana handlingar. Att dessutom hålla medborgare frihetsberövade när det gäller ideella handlingar under flera dagar anser jag vara ett rent övergrepp. Jurister får inte bara var fyrkantiga, utan se
till vad brottslagstiftning vill hindra och vara noga att sålla bort handlingar av ideell art. Jag har också förstått genom notiser i en rad tidningar att personer runt om i Sverige gripits såsom ideella “människosmugglare”. Ansvariga myndigheter måste därför snarast klargöra hur man ser på saken. Ingen medborgare bör riskera polisingripande eller t.o.m. åtal, när man är snäll och hjälper. Det är viktigt, ty hur skall demokratin kunna fungera om vi inte hjälper varandra, särskilt de som är nödställda. Skall barn och kvinnor och uttröttade män behöva gå från Röbäck, över Öresundsbron eller till Finland? Människor som är på flykt? I vart fall är det enligt min mening absurt att hota ideella krafter med fängelse, förverkande av bil och frihetsberövande.