Resonemanget är kanske logiskt men bygger på hybris!
Rickard Swartz’ resonemang förefaller logiskt men är grundat på samma hybris som de flesta EU-förespråkare på den nyliberala kanten: det fordras mer lagstiftning och övernationella organ för att EU skall kunna samverka på rätt sätt. Detta kryddas med nödvändigheten av ett starkt EU-agerande för att klara globaliseringen och ekonomiska kriser. Men felet är ju just att man börjat med att bygga samverkansstrukturen utan att se till de behov av samverkan som föreligger. De är bra om vi handlar med varandra i världen så byggs fredliga relationer upp. Men fordras för det en överstatlig domstol där man kan stämma in stater? Detta särskilt när statens primära uppgift är att skydda de svagare på denna marknad och den miljö där marknaden finns? Fordras det att man medverkar i europeiska militära styrkor? Eller fordras det ens att man betalar med samma mynt, även om detta kräver en ekonomisk samordning som inte stämmer överens med näringslivet i de olika geografiska delarna?

Bör man utgå från behov för en bra samverkansmodell?
Är det inte rimligt att man utifrån de olika geografiska och kulturella delarna tar fram de behov av samverkan som föreligger, innan man konstruerar agendan för hur samverkan skall ske? Ingen kan med fog säga att de diktat som nu riktats mot Grekland innebär någon slags samverkan. Detta oavsett vad historien är. Naturligtvis är det inte bra samverkan om vissa parter lämnar felaktiga uppgifter till grund för sina äskanden. De nationella tendenser som finns i olika medlemsstater har egentligen samma ursprung: man uppfattar att EU lägger sig för mycket. Den nuvarande regleringen med grundpelaren om en marknadsliberal dogm missgynnar exempelvis bättre småskaligt lokalodlat, särskild verksamhet att motverka lokal arbetslöshet, minskade transporter, lokalt miljötänkande osv. Att påstå att anpassning till fri konkurrens ger större frihet och möjligheter är riktigt när det gäller storföretag och investerare, men inte för lokala medborgare. När Swartz säger att vi inte har någon annan Europeisk Union utgår han från att den är huggen i sten respektive att all förändring innebär sönderfall.