Avstånd mellan retorik och faktisk politik
30 år senare är det samma retorik om den generella                välfärdspolitiken. Politiker och deras pr-konsulter har tyder opinionsmätningarna. De vet att vård efter behov och andra jämlika ordningar har starkt stöd. Alltså säger de ett när de gör annat. John Lapidus avhandling beskriver ett systemskifte som fullbordats genom år av närmast omärkliga förskjutningar. De ansvariga har förmått oss att baklänges krypa in i en framtid som starkt påminner om 1800-talets Manchester-liberalism.

Privatisering säljs in som valfrihet

Vi har fått gräddfiler i vården och var tionde medborgare i arbetsför ålder har en privat sjukförsäkring. Privatiseringarna inom vården såldes in som valfrihet. Ju högre inkomst, desto större tillgång till skattesubventionerade privata välfärdstjänster. Avdragen för hjälp i hemmet kan bara fullt ut nyttjas av den som har rejäla inkomster. De översta i samhället får stöd av det offentliga för att köpa sig ur den         allmänna välfärdens förfall. Socialdemokraterna utlämnade det allmänna åt konkurrenslagstiftningen. Kommunals ledning baxade igenom ett ja till individuell lönesättning, en öppning för förnyat chefsgodtycke på arbetsplatserna.

S måste vända utvecklingen, där allt mindre är kvar för allas bästa
Socialdemokraterna gick till val 2006 med en lag som lovade stopp för gräddfilerna. Den revs senare upp av den borgerliga regeringen. Därefter har stora delar av det skattefinansierade vårdsverige privatiserats och andra har kostnaderna rakat i höjden genom att många läkare, sjuksköterskor och annan personal tagit bemanningstjänster, varigenom varje anställning också ger vinst till företagen.

Fattigsverige återvänder med borgarnas valfrihet

Samtidigt som kostnaderna för vård- och bemanningsföretagens vinster skjutit i höjden, så har en borgerlig regering dramatiskt dragit in det ekonomiska underlaget genom minskade skatteintäkter. Det förstärker i sin tur oviljan bland de besuttna att betala skatt. Varför betala för resterna av en generell välfärd när valfriheten öppnat förmånligare alternativ? Alltså den valfrihet som inte släpar på kostnader för dem som har det sämst ställt.  

Tydligare: vi måste förklara för våra väljare att borgarnas valfrihet på lång sikt leder till repris av fattigsverige!