Antingen är Lindblad en korkad eller hycklande person
Sociologerna, marknadsförarna, varumärkesstrategerna i Per Schlingmanns stall hycklade enligt filmen inte: det gällde att ta över alla socialdemokratiska huvudargument och med värdeladdade ord ändra innehållet. Att kalla sig arbetarpartiet, utan att inskränka sig till att bli ett arbetareparti. Att förbjuda pärlor och slips – nej uppknäppt och vardagligt som de flesta   väljare. En arbetslinje som krävde sänkt a-kassa och framförallt en spark i skrevet på alla fack med låglönepersonal samt vissa justeringar av arbetsrätten. Arbetslinjen krävde också straffskatt på pension och sänkt sjukersättning, så att parasiterande medborgare manades till arbete. Moderaterna såg också till att en del statliga företag såldes ut och Göran Hägglund såg till att riskkapitalister etablerade sig i välfärden. Summerar man kan det faktiskt inte vara så att borgarregeringen haft bättre för människor i gemen för ögonen. Jo visst, bättre för vissa grupper, ofta de som redan hade mest. Och Hans Lindblad, som disputerat på avhandlingen Essays on Unemployment and Real Exchange Rates, är inte en korkad person.

Propagandabluffen dolde en makalös förmögenhetsöverföring till de rika
Bo Lundgren som var moderatledare före Fredrik Reinfeldt hade en dröm att gynna de redan rika med skattesänkningar på ungefär 130 miljarder. Regeringen Reinfeldt lyckades under sina 8 år med konststycket att sänka skatterna med 180 miljarder, merparten gick till de redan bemedlade och åstadkom en kraftig ökning av klyftorna mellan fattiga och rika i samhället. För att genomföra skattesänkningarna sparade man på försvaret så att det i dag   inte kan försvara landet – Peter Wolodarski, som i allt annat stödjer borgerligheten, talar t.o.m. om Reinfeldts och Borgs "nedmontering" av försvaret. Man struntade i underhållet av järnvägar och vägar så att kommunikationer inte fungerar. Underhållet av offentliga byggnader och det allmänna bostadsbeståndet är eftersatt och bostadsbristen katastrofal i och med att bostadsbyggandet i stort legat nere under alliansåren. I sjukvård, äldreomsorg och skola finns både personella och andra brister, i skolan t.o.m. så att

("Är du lönsam lilla vän?" Peter Tillberg 1972)

kunskapsnivån bland svenska ungdomar under skolminister Jan Björklund sjunkit avsevärt. Summerar man så har man undergrävt statens finanser för välfärd och andra offentliga verksamheter för att sänka skatterna för de grupper i samhället som redan tidigare är de mest gynnade. Jo, borgarregeringen har haft målsättningen att göra det bättre för människor, bättre för vissa grupper, ofta de som har mest. Och eftersom Reinfeldt, Borg, Björklund, Hägglund och Lööf är tänkande människor är det klart att denna målsättning att gynna de rikaste var både insedd och avsedd.

Tomma lador…
Receptet med de nya Moderaterna och Alliansen gjorde succé i valet 2006 och fungerade väl under åtta år i Rosenbad. I opposition tycks det annorlunda. Skriver DN under rubriken Opposition utan attraktion. Vad man då mörkar är att borgarna nu inte har av Svenskt Näringsliv välbetalda skara av experter att bygga upp den politiska bluffen. Precis som Magdalena Andersson sa så hade Alliansregeringen tömt ladorna och delat ut skörden: 180 miljarder, merparten till de mest välbärgade. Precis som på 1990-talet så skall alltså en Socialdemokratisk regering under ständigt krypskytte från borgare numera i förening med Sverigedemokrater och deras stora media drakar reparera alla skador efter en borgerlig regering. DN utropar stolt Fredrik Reinfeldt till partireformator, kampanj­arkitekt och statsminister. Enligt min mening kan detta sammanfattas i att Reinfeldt och Borg lyckades blåsa upp en ballong som verkligheten nu sticker hål på: ett Sverige där man lämnat ut 8 års skörd till de rika utan vederlag och staten nu därför är utan tillräckligt med medel att sörja för underhåll och brister. Som sagt så liknar det situationen 1990. Och man förstår att både Fredrik och Anders lämnade skeppet… och att Dagens Nyheter, som en borgerlighetens främsta megafon, fortsätter att sprida dimma över borgerlighetens falskspel.