Antisemitiska kan lika litet som islam- eller homofientliga handlingar tolereras!
Man torde kunna utgå från att merparten judehat/antisemitism i Sverige har sin rot i Israel-Palestinakonflikten. Enkelt uttryckt nationalsymbolen för Israel, dess flagga som förts på de israeliska stridvagnarna i angreppen mot Gaza, har många svårt att tolerera. Naturligtvis kan man inte godta att någon
skall behöva dölja en såsom brosch buren davidsstjärna eller såsom huvudbonad buren kippa; detta lika litet som någon skall trakasseras för sjaltäckt huvud eller besök på gayclub. Däremot finns det inte anledning att förmoda att antisemitiska är fler än islamfientliga eller antihomosexuella handlingar, se BRÅ om hatbrott.
Hatbrott och terrorism
Morden av judar i Paris och Köpenhamn är naturligtvis rysliga dåd. Men är det vanliga antisemitiska handlingar eller terroristers verk? Dylika våldshandlingar har inte förekommit i Sverige, medan kriminalhistorien bär vittne om ett flertal mord av homosexuella. Inte heller tolereras öppet nedsättande uttryck i den offentliga debatten mot vare sig judar eller araber, medan däremot svenska Högsta domstolen frikänt en pastor som talat om homosexualitet som en djup cancersvulst i
samhället, och uppkomst och spridning av aids . Jag är själv homosexuell och säger detta med all respekt för vars och ens oro för sin utsatthet, utan bara för att försöka få proportioner i en av naturligt upprörd debatt, jämför exempelvis En oro som riskerar att leda till utvandring.
Grundläggande fakta om Israel-Palestinakonflikten
På Israelsidan utgår man ofta från att Hamas skjuter raketer och därför kan Israel göra i stort sett vad faller dem in för att förhindra detta. Mot detta har bl.a. Peter Wolodarski invänt att Hamas terror ger inte grönt ljus för ISRAEL . Ingen stat kan passivt se på när raketer faller över dess städer. Men det vedervärdiga Hamas ger inte Israel rätt att blunda för
palestinskt lidande. Det är väl bra, men när Wolodarski talar om det ”vedervärdiga Hamas” så glömmer han både att arabiska medborgare i Israel enligt lagen saknar samma medborgerliga rättigheter som judar. Han glömmer också att Israel vägrat medverka till en rimlig lösning för de 700000 araber som fördrevs i samband med Israels bildande. Men framförallt bortser han från ett 50-årigt förtryck genom isolering av Gaza till lands och till sjöss. Genom omfattande bosättningar med vägar och stängsel varigenom drygt 40 % av Västbanken annekterats och de facto fråntagits Palestina. Vidare pågår en etnisk utrensning av araber i Jerusalem i uppenbart syfte att hela staden skall övertas. Men Wolodarski framhöll redan 2011
att Israel för sin egen skull borde säga ja till ett en palestinsk stat . Israel sade ja till en palestinsk stat redan 1947. Det finns inget försvarbart skäl att säga nej år 2011.
Överens med Socialdemokraterna men ger Löfven/Wallström en spark på smalbenet
Av det sagda framgår att Peter Wolodarski i sak är överens med Socialdemokraterna men han talar ändå om kris i utrikespolitiken: Hur många kriser tål svensk utrikespolitik?. Sverige ska stå upp för mänskliga rättigheter i världen. Detta gäller både Saudiarabien, Ryssland och Israel. Men det innebär inte enligt Wolodarski att utrikespolitiken får vara ”oskicklig”.
Och vad har hon gjort då som är – trots att det är så bra (sic!) – så oskickligt, jo hon har talat om ”Vladimir Putins skräckvälde”, kallat Saudiarabiens straffmetoder för ”medeltida” och dömt ut den israeliska politiken som ”oerhört aggressiv”. Det som gör att Wolodarski dömer ut utrikespolitiken är m.a.o. att surmagade kung Salman bin Abdul Aziz och Benjamin Netanyahu kallat hem sina ambassadörer och att Ryssland skulle spekulera i att Sverige ligger bakom kriget i Ukraina!!! Jag tror att de flesta svenskar håller helt med Wallström och vid granskning av Wolodarskis
kritik finner den obefogad, ja rent av korkad. Men Peter Wolodarski är en finurlig man, vilket öppnar tanken på att han misslyckats med att kamouflera sina verkliga motiv.
Bra för ens sjuka samvete att med konstlade skäl angripa dem som gjort det bra man inte ens nämnde.
Förutom detta att DN har en ledarredaktion som inte kan beskrivas som annat än starkt vänsterfientlig och hatiskt mot allt socialdemokratiskt, vilket inte minst drabbat alla hårt mot racism arbetande Socialdemokrater i Malmö. Det är också att notera att DNs närmsta politiska frände FP försökt plocka poäng både på saudiaffären och Netanyahus ilska över Palestinaerkännandet. Både Wolodarski och flera andra ledarskribenter har talat om att det gått för fort eller att man skött det klantigt. Man har inte kunnat peka vad det klantiga
bestått i och vi vet alla att det suttit en borgerlig regering i 8 år med en utrikesminister med ovanligt vidlyftig svansföring utan att Palestinaerkännande ens förberetts och vad gäller vapenförbindelserna med Saudi så tillhör det ju en detalj som varje borgerlig tillskyndare sorgfälligt glömt. En sökning på nätet ger också vid handen at Peter Wolodarski i sina ledarkrönikor totalt undvikit att i dessa hänseenden ställa något enda krav på den regering han alltid hyllade. Då passar det ju bra för ens sjuka samvete att med konstlade skäl angripa dem som gjort det bra man inte ens nämnde.