Mikael Damberg har förklarat att Maud Olofsson sparkades då hon saknar riksdagens förtroende efter att ha vägrat komma till Konstitutionsutskottet för att klarlägga turerna kring Vattenfalls Nuonaffär, som har kostat Svenska staten stora belopp . Det verkar vara välavvägt. Är man med och orsakar statligt bolag stora förluster och dessutom vägrar att tala om vad som skett då kan man rimligen inte åtnjuta förtroende. Man kan säga att Vattenfalls köp av holländska Nuon 2009 för 89 miljarder kronor har utvecklats till en katastrof, som bla leder till att man måste sparka flera hundra anställda. Svenska Dagbladet har granskat affären och vad regeringen kände till. En knäckfråga har varit om Maud Olofsson informerat statsminister Fredrik Reinfeldt, vilket han förnekat.

Frågan är ju om fortsatt förtroende
Maud Olofsson talar om att det är oprofessionellt att avskeda någon för vad man gjort tidigare som politiker och att regeringen därmed politiserar utnämningarna till statliga bolag . Men om man orsakat en katastrof i ett bolag och dessutom vägrar att klarlägga hur det gått till skall man då vara i styrelse för ett annat bolag? Är det professionellt? Svaret är självklart och kommer förmodligen inte att föranleda några uppbragta kommentarer på borgerliga ledarsidor utan begravas i notiser i näringslivsdelen.

Maud Olofsson ville dölja att ministerkollegerna ljög
Det är ganska självklart att både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg visste om affären, kanske inga detaljer, men ändå visste… det rör sig ju ändå om en 90 miljarders affär! Då framstår Maud Olofssons vägran att inställa sig inför KU som förklarlig: Hon ville inte avslöja att ministerkollegerna ljög. En spekulation ja! Men inte tagen ur luften utan byggd på ett rimligt övervägande: vad skulle annars vara så viktigt att hon nobbar en kallelse från KU? Ingen har kunnat ta fram ett enda sakligt skäl för denna vägran. Härtill kommer hennes märkliga turer vid olika mediaintervjuer. Till Expressen sas att hon ville ha betalt mm. Till andra media har hon sagt att KU-granskningen är partipolitiserad, vilket hon som politiker måste ha vetat ända sedan den dag  då hon inträdde i riksdagen för åtskilliga år sedan. Arbetet skriver om Maud Olofsson och det stora KU-ljuget om Nuon-affären. T.o.m. i en ledare i Dagens Nyheter kritiserar man Olofssons vägran.