Det paradoxala är hur DN försöker få ihop sin ekvation
En tes är helt korrekt i DNs ledare Paradoxernas Abbas  : En tvåstatslösning är den enda möjliga vägen. Den missgynnar i grunden inte någon part, utan är förutsättningen för bådas rätt till fred, säkerhet och självbestämmande. Men sedan blir det besvärligt när Israels position skall beskrivas. Palestinavänner inbillar sig dock att det enda hindret för två stater är Israel. Men Abbas följer en gammal palestinsk tradition av kompromisslöshet. Och vad består då Abbas istadighet i? Jo, det palestinska kravet på att alla flyktingar från 1948 drygt 700000 araber som fördrevs och framåt ska ha rätt att återvända till i Israel. Detta kan Israel aldrig gå med på eftersom karaktären av judisk stat skulle gå förlorad.

Frågan om Judisk stat. Är det en demokratisk rättsstat?
Detta har ju aktualiserats då Benjamin Netanyahus regering i   höstas 2014 lagt ett lagförslag om att Israel skall vara en judisk stat och alla medborgare skall kunna avkrävas solidaritetsförklaring. En följd av detta är att alla, som lämnat Israel och inte är judar, inte får rätt att återvända eller få ersättning för konfiskerad egendom. Vidare talas om ”kolonisering” av palestinsk mark där judar är bosatta. På goda grunder kan ifrågasättas huruvida denna lagstiftning går att förena med begreppet en demokratisk rättsstat som Israel samtidigt gör anspråk på att vara? Hur DN kan acceptera Israels deklaration om en judisk stat rakt av är en gåta?

Avspärrning av Gaza
Israel anser att rätten till säkra gränser har inneburit rätt att upprepade gånger beskjuta och bokstavligen smula sönder stora delar av bebyggelsen i Gazaremsan. Samtidigt har man dödat minst 4000 palestinier och skadat 30000, mertalet civila, och minst 450000 personer ställts utan bostad. Sjukhus, skolor och förvaltningsbyggnader mm är sönderbombade. Israel har vidare spärrat av gränserna till lands och vatten så att Gazaborna inte får tillflöde av förnödenheter och möjligheter till fri export av produkter. Fiskevattnet har inskränkts till en smal strandnära remsa. Förlusterna på Israelsidan inskränker sig till sammanlagt ca 100 personer, mertalet militärer. – Jag inser att Israel anser att deras aktioner är svar på raketangrepp. Israel har naturligtvis rätt att leva fredade från raketattacker. Men ändå uppstår hos varje rättänkande person en fråga om proportioner och om Israel uttömt rimlig fredsbevarande aktiviteter före dessa massiva angrepp med artilleribeskjutning, tanksräder och flygbombning?

Ockupation av Östra Jerusalem och Västbanken, en slags kolonisering!
I Östra Jerusalem pågår tvångsevakueringar av palestinier och husdemoleringar i sådan grad att många anser att det rör sig om etnisk rensning. Motivet för detta Israels sida är naturligtvis att försvaga Palestinas krav på att Jerusalem jämväl är deras rättmätiga huvudstad – ja helt enkelt ta över Jerusalem invånarmässigt. På Västbanken finns numera bosättningar för mer än 500000 judar. Bosättningarna är sammanbundna med ett vägsystem och skyddas av omfattande murar och taggtrådshinder så att man räknar med att Israel på så sätt olagligt lagt beslag på mellan 40-50 procent av              palestinsk odlingsmark på Västbanken. Detta sker i ökande takt och varje år tillåter regeringen ytterligare bosättningar, i vissa fall just när fredförhandlingar annonseras skall återupptas. Många talar om att Israel helt i strid med internationell rätt koloniserar ockuperad mark.

DN är partiskt blind för att bosättningarna är det största hindret mot fred
Redan 2005 skrev Göran Rosenberg och frågade om bosättningarna var slutet på tvåstatlösningen. Johannes Mosskin och Olle Svahn, Settler Watch skrev 2011 att svenska regeringen borde sätta press på Israel . Därför var det viktigt att den nya S+Mp-regeringen erkände Palestina som stat , vilket naturtligtvis hånats i DN  och annan borgerlig press. En alldeles färsk dom från Israels Högsta domstol  beordrar regeringen att riva nio hem i den judiska bosättningen Ofra, norr om Ramallah på Västbanken. Hemmen för ca 3400 bosättare har byggts på privat, palestinsk mark. Det vore emellertid inte första gången som regeringen struntade i HDs domar. Den inledningsvis nämnda DN artikeln berör inte med ett ljud bosättarproblematiken utan försöker blåsa upp olika egenskaper hos president Abbas. Vägrar man att se detta blundar man medvetet från ”ett av de största hindren för fred och varje form av framsteg i Mellanöstern” eftersom bosättningarna utgör olaglig kolonisation av ockuperad mark, vilket självklart Abbas inte kan tolerera. DN-ledaren framstår därför enbart som en partsinlaga för den israeliska aggressionen som utmärker regeringen Netanyahu. Det är märkligt att se en stor tidning så oförblomerat inta en så partisk ställning.