DNs Peter Wolodarski skriver i sin lördagskrönika Nej, Margot Wallström, svenskar är inte rädda för Ryssland och utvecklar detta: ”Att se allvarligt på Putins Ryssland är något annat än att vara rädd. En svensk ­utrikesminister ska inte bekräfta den ryske presidentens själv­hävdelsebehov… Margot Wallström intervjuades i Svenska Dagbladet förra söndagen hade tonläget höjts ytterligare en nivå – problemet var bara själva budskapet som skickades till Moskva: ”Här är svenskar, för första gången, på allvar rädda för Ryssland, för vad de ska ta sig till, och tycker att de är oförutsägbara och oberäkneliga och gör saker som är folkrättsvidriga”, sade Margot Wallström. I sak har utrikesministern av allt att döma fel. Det finns inget som tyder på att svenskar är ”rädda för ­Ryssland”… Något invasionshot mot Sverige föreligger inte. Våra kuster hotas inte av att brännas ner. Många är oroade, upprörda och begär att regeringen ska protestera mot Kremls krigföring – men det är något annat än att vara ”på allvar rädd”… Det ligger heller inte i Sveriges intresse att signalera rädsla, även om Margot Wallström personligen skulle känna så. I Moskva tolkas sådant som uttryck för svaghet, en egenskap som Putin föraktar.”

Med feltolkning kan en journalist, som Wolodarski, påstå vad som       helst.
Har Margot Wallström påstått att invasionshot föreligger? Har hon antytt att ryssar skulle hota våra kuster att brännas? Har hon underlåtit att protestera mot Kremls krigföring? Nej, nej och nej! Och det skamligaste att antyda att Margot Wallström personligen skulle känna rädsla och låta detta påverka hennes gärning som utrikesminister! Uppenbarligen räknar Wolodarski kallt med att han kan ljuga fritt och att ingen kollar hans uppgivna källa, nämligen intervjun i SvD. Bara rubriken i Svenskan är talande i sammanhanget: Margot Wallström: ingen skall tvivla på att vi kräver respekt! I Svenskan, som inte kan beskrivas som annat än s-kritiskt, sammanfattar Margot Wallströms första tid som utrikesminister så här: Under sina första veckor som utrikesminister har Wallström läxat upp USA, retat Israel genom att erkänna Palestina, och sett spänningen mot Ryssland växa. Och högprioriterat Sveriges roll i FN. Hur stämmer detta med Wolodarskis beskrivning av Wallström som en rädd liten mes? Jag har redan tidigare pekat på DNs till förmån för Israel vinklade ledare. Är detta nu helt enkelt en Wolodarskis billiga hämnd för S-regeringens ställningstagande i Palestinafrågan?