Koncentrationslägret Sachsen-Hausen – men vanliga tyskar visste inte…
När jag fyllde 75 i somras for jag tillsammans med min man till Berlin och vi såg där Ai Weiwei utställning, som med sin skarpa samhällskritik var en uppfordran. Jag besökte också koncentrationslägret Sachsen-Hausen , dit Heinz Heger/Josef Kohout fördes efter att haft en förbindelse med en son till  en nazistpamp. Hans hemska berättelse finns i boken Männen med rosa triangel. Men det var något vidare jag sökte/söker förklaring på. Hur kunde det ske? Detta fullständigt ofattbart grymma och hemska med miljontals människor gasade. Tusentals skjutna i sådan skala att blodet missfärgade staden Sachsen-Hausens vattentäkt. Bara skotten ekade vida omkring så att ingen i grannskapet kunde missförstå hanteringen. Röken från likbränderna och krematorierna måste ha äcklat hela den civila omgivningen. Från andra våningen i det intilliggande villaområdet måste man ha sett in över lägermuren. I hela Berlin fanns ett 150-tal arbetsplatser där KZ-fångarna fick tvångsarbeta. Vanliga tyskar - inte bara de som deltog i den mackabra misshandeln och utsvältningen - måste i vart fall vid transporterna ha sett fångarna, uppfattat deras tillstånd och åsett behandlingen. Ingen kan ha undgått att uppfatta vad som hänt. Ändå säger många att vanliga tyskar visste ingenting.                                                   

Visste vi inte något om Förintelsen före krigsslutet 1945.
I Sverige förnekar Jan Guillou att vi i Sverige visste om Förintelsen före krigsslutet 1945 . Detta har naturligtvis blivit motsagt: historieförfalskning och  Guillou missar poängen. Är Guillous tanke verkligen annat än absurd?
Och i Sverige. Jag har tidigare hört, precis som Guillou påstår, att ingen visste. Men hur kan det vara sant? Fanns det i Tyskland inga journalister med kanaler ut till andra tidningar eller nyhetscentra? Hade vi ingen diplomatisk organisation i Tyskland, Österrike, Polen, Tjeckoslovakien... Här i Sverige måste vi ju haft närkontakt med Norge, Danmark, Finland och de baltiska länderna. Dessutom mördades miljoner människor och många av dessa måste ha haft kontakt med svenskar. Det måste vara ren lögn att ingen visste. Det kan man komma fram till bara genom användande av enkel logik. I stort sett alla vuxna svenskar måste rimligen ha hört något och haft kännedom om grymheterna. Jag tror att man fick reda på nazisternas grymheter redan före koncentrationslägren och det industriella massavrättandet, nämligen när SS- och SA-förbanden misshandlade judar och förstörde judisk egendom redan 1932 och följande år 

Är vi inte ganska lika tyskar?
Min tanke, som oroar, är att tyskar är mycket lika oss svenskar i många          hänseenden: kultur, lagstiftning, universitet osv. Skulle vi också ha lyssnat till en sådan som Hitler, som för mig framstår som en aggressiv, synnerligen störd person, bara hen utmålat mig och mina gelikar som de utvalda? Skulle vi accepterat att gäng for runt på gatorna och misshandlade svenskar för att de var judar, romer eller homosexuella? Eller som Sverigedemokraterna som tog till järnrör och hotade passerande bara för att de inte såg ut precis som de själva? På vissa orter i Skåne har var fjärde röstande lyssnat till dessa hatets budbärare. Både Tyskland och Sverige, där krisen inte alls är av svår karaktär, har skickat dessa främlingsfientliga såsom representanter till EU-parlamentet! Det är en skam.

Än mer oroar försöken att skyla över och skaffa sig glömskans alibi!
Detta uppenbara ljugande i Tyskland och Österrike, men även i Sverige om att vi inget visste gör mig bara ännu mera bekymrad. Det tyder ju på att vi alla deltar i ett förmörkande av grymheterna. På något sätt förnekar vi därigenom vårt ansvar för att detta hemska kunde ske. Många har en kollektiv skuld för att de deltog eller i vart fall tolererade övergreppen. Men alla har vi att rannsaka oss om vi döljer något eller helt enkelt vänder bort huvudet.
Vad är det som sker? Och vad kommer att ske? Om vi inte gör något? Jag tänker fundera vidare eftersom jag är tillräckligt gammal att ställa barnsliga "obehagliga" frågor. Det var därför jag tillbringade min födelsedag i Berlin och besökte KZ Sachsen-Hausen