Om nu Israel tror att man får grannrespekt med stridsvagnar, artilleribeskjutning och olagliga bosättningar

Om nu Israel tror att man får grannrespekt med stridsvagnar, artilleribeskjutning och olagliga bosättningar - skall vi köpa den åsikten?

Balans i mellanösternpolitik: erkännande av Palestina
Redan 2011 krävde en rad kända israeler att Palestina skulle erkännas som stat. Uttalandet och underskrifterna finns här. Det rör sig om en rad personligheter i hela kulturlivet.

Stefan Löfvén skrev också om detta tillsammans med Miljö- och Vänsterpartister, att det var hög tid att erkänna Palestina. Den socialdemokratiska regeringsförklaringen i dennas del var alltså känt idégods. Jag blev jätteglad över att den nya regeringen anknöt till Olof Palmes och Sven Anderssons fredsarbete i Palestina och skrev Egentligen är det alltså dags att kalla upp Israels ambassadör och fråga vad de egentligen menar med sitt olagliga besittningstagande av ockuperad mark, där man alltså tillåtit över 500.000 bosättare att ta över stor delar av Västbanken. Naturligtvis har Israel rätt att existera och skall ha tryggade gränser. Men dylik rövarpolitik på ockuperad mark kan ingen anständig människa godta.

Är inte detta att bara ha erkänt Israel också ett ställningstagande?

I Aftonbladet debatt skrev Jan Björklund och Birgitta Ohlsson, som ett eko av USA Fel erkänna Palestina utan att ställa villkor . Man talade om en ”balanserad inställning till konflikten mellan israeler och palestinier” och att ett sådant beslut ”innebär att Sverige i omvärlden uppfattas ta ställning för den ena parten i denna konflikt”. Jag förstår inte hur de räknar. Skulle det var för tidigt efter 70 år av förhandlingar om en tvåstatslösning att erkänna även Palestina? Och är det inte just så man balanserar sin inställning och inte fortsätter att ta ställning bara för ena parten genom att bara ha erkänt Israel? Även om nu Folkpartiet var bland de första partierna i Västeuropa som tog ställning för en tvåstatslösning, så vill man nu tydligen inte sätta press på Israel, som uppenbarligen saboterar fredsarbetet genom att varje vecka ge tillstånd till nya bosättningar. Med bosättningarna följer också ett hårt militärstyre och vägar som genomkorsar området och hindrar palestinierna att bruka sin mark. Margot Wallström har i ett svar sagt Det är dags att gå från ord till handling. Hon talar om att ge fredsprocessen en chans och att skapa en mindre ojämlik situation mellan två länder som måste komma överens om hur de ska leva fredligt som grannar. Israels kontinuerliga bosättningar, demoleringar av bostäder och Gazas isolering riskerar att undergräva en tvåstatslösning.

Israels utrikesminister försöker obefogat ta Löfven i örat!
DN har också lånat sina spalter till ett patetiskt utbrott av Israels utrikesminister Avigdor Liberman ”Ensidiga svenska åtgärder löser ingenting i konflikten”. Erkännandet skulle försvåra lösningen av konflikten, såvitt man förstår därför man på så sätt det stärker Palestinierna. Det är också för Libermann oförståeligt ”med hela Mellanöstern i lågor, för att inte tala om andra regioner i världen där krig och instabilitet råder, ha detta omotiverade fokus på den israelisk-palestinska konflikten” Det är dessutom orättvist att Israel pekas ut och ”nonchalerar ..enkla fakta, som understryker att ansvaret för dödläget i den politiska processen helt och hållet vilar på palestinierna… För alla rättsinnade som är redo att granska fakta objektivt är mönstret helt klart: Israel har åter och åter igen visat sitt stöd för kompromisstanken och varit berett till smärtsamma eftergifter. Palestinierna har konsekvent vägrat…Vänskapligt sinnade regeringar uppträder inte på ett sätt som undergräver deras vänners nationella säkerhet… Den svenska regeringen gör klokt i att ta sin avsikt att handla på detta sätt mot sin vän Israel under förnyat övervägande…”

Fredssamtalen går i stå därför att Israel saboterar dem
• Avstängningen av Gaza förhindrar normalt liv där – det är som ett jättelikt koncentrationsläger med avstängda, befästa gränser till havs, till lands och i luften
• Halva Jerusalem och Västbanken översållas av judiska bosättningar; det rör sig om drygt 500.000 bosättare. Detta är olagligt och är ett ockupationsmaktens försök att ta ockuperad mark i besittning för de egna medborgarna.

Att det rör sig om ett rent maktövertagande syns tydligast i östra Jerusalem där en organiserad invandring av judar skett för att på sikt ge en judisk befolkningsmajoritet. Bosättningarna förbinds också med ett vägnät och inhägnader så att 42 % av Västbanken är i bosättarnas våld.
Detta är uppenbarligen en medveten expansionspolitik och måste därför ses som en ren provokation mot det internationella rättssamhället. En verklig vän till Israel kan inte stödja en aggressionspolitik som måste leda till att Israel för all framtid lever i osämja med sina grannar med ständig risk för krig med arabiska grannar.

2014-10-09, 22:35 Permalink
Andra bloggar om: Israel-palöestinakonflikten Fredsarbete Erkännande av palestina Ockupation Västbanken Gazaavstängning Bosättningar Israel Palestina Stefan löfven Bo widegren

Kommentar av Thomas Åkerblad - 10 oktober 00:14, 2014

Och tänka sig - danska s-regeringen tycker precis tvärtom.
http://politiken.dk/indland/politik/ECE2415924/lidegaard-staar-fast-vil-ikke-anerkende-palaestina-som-stat/

Bo Widegren: Martin Lidegaard tillhör radikale venstre och är alltså kollega till Jan Björklund som ju även i Svberige utmärkt sig. I Danmark är det visserligen en s-ledd regering men som sagt man är beroende av samarbete med RV vilket i detta fall förmodligen är lika hämmande som om Jan Björklund vore vår utrikesminister. Kan man tänka sig. Dessutom nar Danmark alltid när det gäller utrikespolitik stått USA och Nato närmare. Det är redan flera EU- länder som erkänt och fler är på väg. Men det har väl du svårt kan man tänka.

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!