Ett skäl är moral – det är svårt att verka för fred och samtidigt sälja vapen!
Jag har just sett avsnitt 5 av Det stora kriget på SvT/play. Hemskheterna och det allt mer sofistikerade med allt bättre vapen för att kunna mörda så många soldater som möjligt. Det var ju en världsomspännande militär konflikt
som började i juli 1914 och varade till november 1918. Den engagerade alla av världens stormakter, samlade i två motsatta allianser. Mer än 70 miljoner soldater, däribland 60 miljoner européer, mobiliserades i ett av de största krigen i historien. Mer än nio miljoner soldater dödades. Därefter har vi genomlevt ett andra världskrig med mellan 50 och 85 miljoner människor dödade, där civilbefolkning terrorbombades. Detta är vansinne. Och ett utlopp av vansinnet är att producera vapen istället för nyttigheter för det civila samhället. Jag har svårt att förstå att man efter dess krig vill bli vapenproducent och vapenförsäljare.
Ett annat att verka för fred...
Sverige har av gammal tradition haft en context av att verka för fred. Denna tanke framstår milt sagt som dubbelmoral, när man samtidigt vet att vi har en stor krigsmaterialindustri. Det har också i olika sammanhang framstått som sjukt hur exempelvis Olof Palme åkte ut och pläderade för fred samtidigt som hans sällskap försökte prångla ut svenska haubitsar, granatgevär och flygplan. Eftersom detta rör så kostsamma försäljningprojekt har vi också blivit inblandade i mutskandaler och ”mörkade” olagligheter.

• Foto: Laura Rauch/AP Svenska pansarskottet AT4
Svenska skattebetalare skall inte behöva finansiera vapenexport
I DN skrev 27/7 EU-ministern (FP) Birgitta Ohlsson och försvarspolitiske talespersonen (FP)Allan Widman att ”Sverige bör sluta ge krediter för export av krigsmateriel” Demokratikriteriet räcker inte. Svensk export av försvarsmateriel bör betalas krona för krona och patron för patron. Vi bör avstå från att erbjuda statliga exportkrediter. Då minskar risken för långtgående bindningar mellan svenska staten och diktaturer. Svensk
vapenexport begränsas till demokratier. Bakom denna samsyn ligger insikten om att de vapen som inte står under demokratisk kontroll, förr eller senare, kommer att vändas mot den egna befolkningen... Demokratikriteriet är emellertid ovisst då en stats statsrättsliga utveckling ofta är svår att förutsäga. Därför borde - om det finns en bred politisk samsyn om att förbjuda export till diktaturer - det vara än mer självklart att denna export inte ska finansieras av svenska skattebetalare.
Vill vi medverka till ett tredje världskrig eller en fred mellan människor?
Detta är naturligtvis en god tanke men varför skall vi överhuvud ha en export som avser krigsanstränging. Är det inte dags för en ny krigsmaterial- och försvarsdebatt, där vi ställer frågan vilken värld vill vi merdverka till. En värld med ett tredje världskrig eller en utbredd fred mellan människor? I Sverige har vi guskelov straff för sådana som tar lagen i egna händer och pucklar en annan av en eller annan mer eller mindre godtagbar anledning. Nej, säger vi, konflikter måste lösas på fredlig väg och inte genom att man beväpnar sig med tillhyggen. Jag har aldrig fattat varför
det skulle gälla andra regler mellan stater, även om de leds av en Putin eller en Netanyahu. Ett skäl är just att lokala konflikter gärna eskalerar. Dessutom gör den aktuella krigssituationen i Palestina med snart 1300 döda varav flertalet civila och flera tusen skadade, brist på mat, vatten och el det direkt omoralisk att fortsätta på samma sätt som tidigare. Det är dags att äntligen ta en genomgripande diskussion om vad vi skall producera. Det kan inte bara vara ett stelbent förhållande, där vi av arbets- eller vinstskäl bara går vidare i samma fotspår. Det civila samhället lider brist på teknik och produktion för att förverkliga en mer miljömässigt rimligt samhälle. Det är så krigsmaterialindustrin bör omvandlas!