Israel upptaget med en offerroll
Ricky Neuman, som ju inte kan beskyllas för att hålla palestinierna om ryggen, skrev i dag 23/7 i SvD Kultur att Israel är helt upptaget med att vara offer. Han hänvisar till att Gideon Levy i Ha’aretz  skrivit att den judiska staten nu har blivit områdets värsting, som tar i för fullt, oavsett vad det gäller. Neuman åberopar ocksä politikern och författaren Avraham Burg , som talar om att ”Allt är egentligen Förintelsens eftersom massmorden gjort judarna, och israelerna, mindre empatiska, mer själviska och framför allt helt upptagna av att vara offer... Vi har slutat bry oss om de andra... Bara därför kan vi göra som vi gör i Gaza.”. Är det rimliga slutsatser? Ja, nog är Israel områdets värsting med annektering av ockuperat område och total avspärrning av en del av Palestina. Men hur är det med offerrollen?

"Ett ständigt latent hat"
Här bli det svårt eftersom judar rent faktiskt blir offer t.o.m. i Sverige genom övergrepp både fysiskt och mentalt. Ett av de mest verbala uttrycken för en dylik offerroll är Judisk krönikas redaktör Jackie Jakubowskis artikel i DNKultur, Från vilken av avgrund kommer detta ständigt latenta hot. Han använder sig som illustration av en bild från en odaterad pro-palestinsk demonstration i Paris

Detta kan jämföras med verklighetsbilder från Gaza, där israeliskt flyg släppt vit fosfor över ett sjukhus...

... där nedslagen av israeliska bomber och raketer lyser upp natthimlen i Gaza..

... ett skadat barn bland hundratals ...

Hatyttringarna har inte klangbotten i Förintelsen
Även om jag reagerar negativt på staten Israels uppträdande mot grannarna och skrivit flera bloggar om detta – exempelvis Stoppa massakern och alla krigshandlingar, inkl annekteringen av Västbanken! – så känner jag mig inte träffad av att jag skulle ”ha lagt in antijudiska argument in i kritiken mot staten Israels politik”. Jakubowski förstår att ”många engagerar sig för palestiniernas sak” men menar tydligen att man samtidigt skall protestera mot Hamas. Vad Jakubowski då är blind för är bl.a. avspärrningen av Gaza, annekteringen av Gazas vatten- och fiskevatten och införlivandet av Västbanken med Israel genom halvmiljonbosättningar och avspärrningar i samband med det. Detta innefattar krigshandlingar och olaglig ockupation. Uttrycket ”judarna måste bort” från palestinsk mark är alltså berättigat.

Hämma inte Israelkritiken genom att ge dåligt samvete!
Naturligtvis är i en demokrati diskriminering av judar eller på annan etnisk grund helt oacceptabelt. Samtidigt har alla offer i Gaza släkt och vänner i Sverige, varför jag inte vill tillskriva de av Jakubowski andragna yttrandena ett ”från en avgrund uppvällande obehärskat hat”. Jag tror att det flesta hänför sig till den sorg man känner av mänsklig förlust. Detta innebär inte att sådana yttranden kan tolereras i Sverige. Men det är en alternativ förklaring som inte har klangbotten i Förintelsen. Jakubowski tal om ”selektivt samvete” och oförklarlig ”fixering vid den judiska staten” är ett sätt att försöka skuldbelägga kritik av Israel. Antydningar om att protesterna har sin gruind i att vi ”aldrig gjort upp med det klassiska europeiska judehat som väcks till liv varje gång tidsandan tillåter” är på samma sätt osaklig när det gäller Israelkritiken. Naturligtvis är det viktigt att se skillnaden mellan Israelkritik och antisemitism och att självklart inte ta ”Israelkritik” som en förevändning för att angripa judar.
Kanske finns det sluligen anledning att fråga vem som är Israels mest värdefulla vänner? De som bejakar ”fälttåget” mot Gaza eller de som hävdar att Israels politik på sikt raserar den moraliska grunden för statens forbestånd; jämför Expressen Israel kan inte vinna kriget .